Hovrätten dömer person för grovt mutbrott i samband med entreprenadutförande

Svea Hovrätt, dom 2018-03-12 i mål nr B 4479-17

En projektledare vid ett hotellföretag (”Projektledaren”) var ansvarig för att projektleda ombyggnationer och renoveringar, varvid Projektledaren bland annat tecknade avtal och följde upp de beställda arbetena. Vid ombyggnationer hade hotellföretaget bland annat anlitat en byggentreprenör (”Byggentreprenören”). Byggentreprenören mottog sammanlagt 26 miljoner kronor från hotellföretaget för att utföra arbetena. Byggentreprenören hade sedan överfört 4,2 miljoner kronor av de 26 miljonerna till ett annat bolag (”Bolaget”). Bolaget hade sedan i sin tur överfört 4 miljoner kronor till ett bolag som till fullo ägdes av Projektledaren (”Projektledarens bolag”).

Med anledning av bland annat dessa betalningar åtalades Projektledaren för grovt bedrägeri och grovt tagande av muta.

Tingsrätten ansåg i sin dom den 18 april 2017 att avtalen mellan Byggentreprenören och Bolaget samt mellan Bolaget och Projektledarens bolag var en påhittad konstruktion vars egentliga syfte varit att överföra de 4 miljoner kronor som betalats av hotellföretaget till Byggentreprenören till Projektledarens bolag. Enligt tingsrätten ledde detta dock i sig inte nödvändigtvis till slutsatsen att bedrägeri begåtts riktat mot hotellföretaget. Åtalet för bedrägeri ansågs därför inte styrkt.

Vad gällde åtalet för mutbrott fann tingsrätten att de 4 miljoner kronorna som Projektledarens bolag mottagit inte haft till syfte att bolaget skulle tillhandahålla Byggentreprenören några verkliga tjänster. Tingsrätten ansåg dock att det förhållandet att bedrägeriåtalet inte styrkts när det gällde Byggentreprenörens fakturering till hotellföretaget inte innebär att det kunde bortses från möjligheten att det ändå rört sig om ett bedrägeri. Om så var fallet menade tingsrätten att betalningarna inte samtidigt kunde utgöra otillbörliga förmåner till projektledaren. Tingsrätten fann därför att förutsättningar saknades för att döma Projektledaren för mutbrott.

Hovrätten instämde i tingsrättens bedömning av att syftet med avtalen varit att överföra 4 miljoner kronor från hotellföretaget till Byggentreprenören vidare till Projektledarens bolag. Till skillnad från tingsrätten fann hovrätten däremot att Projektledaren genom avtalen mottagit en förmån om detta belopp från Byggentreprenören som var uppdragstagare åt Hotellföretaget där Projektledaren var anställd under den aktuella perioden.

Hovrätten konstaterade inledningsvis att en förmån ska anses mottagen för utövning av anställningen om givaren och mottagaren har, har haft eller kan antas få kontakt med varandra i tjänsten. Enligt hovrätten ska det även finnas en tänkbar koppling mellan förmånen och någon åtgärd som arbetstagaren haft möjlighet att utöva inflytandet över. Det behöver inte styrkas att förmånen syftat till, lett till eller belönat någon konkret åtgärd knuten till givaren. Hovrätten fann att sådan kontakt förelåg i det aktuella fallet då Projektledaren och Byggentreprenören tidigare hade haft omfattande kontakter i tjänsten genom att Projektledaren anlitat Byggentreprenören i tidigare projekt. Då betalningen inte haft grund i något annat samband mellan parterna än denna kontakt var betalningen att betrakta som en förmån.

För att avgöra om förmånen var att betrakta som otillbörlig konstaterade hovrätten att en samlad bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet måste göras. En sådan bedömning ska utgå från det intresse som straffbestämmelserna avser att skydda. Hovrätten framhöll att för det privata näringslivet är det dominerande skyddsintresset lojalitetsplikten mot huvudmannen som har ett intresse av att den anställde fullgör sina arbetsuppgifter utan ovidkommande hänsyn. Att motta kontanter på ett sätt som innebär en förmögenhetsöverföring menade hovrätten i regel är otillbörligt.

Hovrätten fann att då Projektledaren mottagit en mycket stor summa pengar var förmånen i det aktuella fallet otillbörlig. Det stod vidare klart att Projektledaren begått gärningen med uppsåt. Hovrätten fann därför att Projektledaren skulle dömas för tagande av muta. På grund av värdet på förmånen samt att oriktig fakturering och bokföring använts i syfte att dölja brotten ansåg hovrätten att brottet skulle bedömas som grovt.

Vid påföljdsbedömningen gjorde hovrätten samma bedömning som tingsrätten i fråga om skadestånd och näringsförbud. Projektledaren meddelades därför näringsförbud i 3 år och ålades betala skadestånd med 3 040 000 kronor till hotellföretaget. Vid straffmätning gjorde hovrätten samma bedömning som tingsrätten och beaktade att Projektledaren till följd av gärningen förlorat sin anställning, ålagts med näringsförbud samt att denne i framtiden kunde förmodas drabbas av synnerlig svårighet i sin yrkes- och näringsutövning. Det beaktades även att denne drabbats av rättsliga sanktioner i form av skadestånd och förverkande av utbyte av brott. Hovrätten bestämde därför att påföljden skulle bestämmas till fängelse i 2 år och 9 månader.