Rättsfall

F.d. anställd inom hemtjänsten tillgodogjorde sig bankmedel och fastighet till ett totalt värde om 6,5 miljoner kr

11 februari 2016

Svea Hovrätt Avdelning 04, dom 2016-02-11, mål nr B 8022-15

Tidigare anställd inom hemtjänsten (A) har under våren 2011 fram till april 2012 arbetat hos en 90 årig kvinna (B). A fortsatte att besöka B även efter avslutad anställning och flyttade även in, tillsammans med sin familj, hos B. A har genom fullmakt getts rätt att för egen eller annans del disponera över B:s tillgångar. Det belopp som stod till A:s förfogande uppgick till ca 2 miljoner kr och av detta har ca 1,5 miljoner kr använts. A har även fått B:s fastighet, värd ca 5 miljoner kronor, i gåva.

 

Åtalspunkt 1 – Ocker, grovt brott

Hovrätten började med att fastställa att B:s tillgångar minskat med ca 1 680 000 kr under den tid åtalet avsåg. Hovrätten ansåg att pga. det mycket stora antalet transaktioner i form av bl.a. kontantuttag, betalningar av A:s räkningar och ren konsumtion av varor som B uppenbarligen inte kunnat nyttja att A:s uppgifter om att merparten av utgifterna kommit B tillgodo var osannolika. Uppgifterna skulle därför lämnas utan avseende. Bl.a. beaktades att konsumtionen vida översteg de utgifter B haft innan A tog över ekonomin.

Hovrätten fastslog att A tillgodogjort sig ett sammanlagt belopp om 6,5 miljoner kr. Detta i form av en fastighet (5 miljoner kr) och överförda belopp (1,5 miljoner kr).

Hovrätten ansåg det visat att B dels hade en begynnande demenssjukdom vilket påverkat B:s omdöme, dels hade begränsade erfarenheter att hantera sin ekonomi. Hovrätten ansåg därför att A hade utnyttjat B:s oförstånd.

 

Ockerbestämmelsens krav på beroendeställning syftar på att en personlig relation missbrukas, t.ex. relation mellan patient och vårdare. Hovrätten tog vid detta bl.a. upp det faktum att A hade hjälpt B bearbeta B:s systers bortgång och att de utvecklat en vänskapsrelation. Förutom handhavandet av ekonomin hjälpte A även B med andra sysslor, t.ex. skjuts till läkare. A flyttade tillsammans med sin familj in hos B. Allt detta hade lett till att B blivit helt beroende av A, vilket måste ha stått fullständigt klart för A.

Hovrätten fastslog att A hade utnyttjat B:s oförstånd och beroendeställning, detta när A fått den senare att pga. fullmakten godkänna överföringar av banktillgodohavanden till A samt fått B att underteckna gåvobrevet rörande fastigheten. Allt detta till ett sammanlagt värde om 6,5 miljoner kr. Det betydande värdet gjorde enligt hovrätten att brottet ska bedömas som grovt.

Hovrätten vidtog ingen ändring av tingsrättens dom när gällde grovt ocker, i enlighet med 9 kap. 5 § brottsbalken.

 

Åtalspunkt 2 – Muta

 

Avgörande var enligt hovrätten om överföringarna av bankmedlen och gåvan av fastigheten hade mottagits för A:s tjänsteutövning eller pga. A och B:s personliga relation.

Hovrätten uttalade att även förmåner som utgått efter anställnings slut omfattas av mutbrottsbestämmelsen och den som mottar sådan förmån kan straffas, detta även om någon belöning inte diskuterats tidigare.

Hovrätten ansåg det visat; att A hade arbetat hemma hos B fram till april 2012; att A därefter fortsatt att hjälpa B och även flyttat in hos den senare med sin familj. Enligt hovrätten förelåg det en ömsesidig vänskapsrelation, men denna hade uppstått under den tid A arbetat hos B. Därför måste A:s handlande i alla delar bedömas ha haft sådant samband med A:s tjänst som vårdare att förmånerna ska anses vara att betrakta som belöningar för tjänsteutövning/tidigare tjänsteutövning.

När det gällde otillbörlighetsrekvisitet uttalade hovrätten att avsikten med mutbrottslagstiftningen är att ge ett långtgående skydd för tjänstens integritet. Utrymmet för en vårdtagare att pga. vänskapsförhållande genom gåva eller annan belöning visa sin uppskattning till en vårdare är därför smalt. Det som krävs är att den väsentliga anledningen till belöningen är en personlig relation utan samband med vårdarens tjänst, vilket gör att det krävs alldeles speciella förhållanden för att egendom som tillfallit en arbetstagare inom vården inte ska anses utgöra belöning för tjänsteutövningen.

Hovrätten ansåg att det i detta fall inte förelåg några sådana förhållanden och ansåg att såväl överföringarna samt gåvan utgjorde otillbörliga belöningar för A:s tjänsteutövning.

 

Hovrätten ändrade tingsrättens dom. Den tilltalade dömdes även för mutbrott, grovt brott i enlighet med 20 kap. 2 § brottsbalken, i dess lydelse före den 1 juli 2012 och för grovt tagande av muta i enlighet med 10 kap. 5 a § och 5 c § brottsbalken. Påföljden stannade vid fängelsestraff tre år.

Den tilltalade ålades att betala skadestånd uppgående till 6 500 000 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen (1975:635). Fastigheten hade redan försålts av A. Vid beräkningen av skadeståndet gjordes dock inga avdrag för eventuell latent reavinstskatt.

 

Tingsrättens dom står att läsa under ”Tingsrätten dömer till ansvar för ocker, grovt brott samt till skadestånd och kvarstad”, Attunda tingsrätt, dom 2015-08-27 i mål nr B 5914-14, i rättsfallsbanken hos Institutet Mot Mutor.