Hovrätten ändrar tingsrättens dom i mål om sponsringsavtal av segelbåt m.m.

Svea Hovrätt, dom 2016-07-25 i mål nr B 793-15

A var produktionschef för ett av Nordens största bygg- och anläggningsföretag (Företag X). Vid tidpunkten för de händelser som är föremål för åtal höll företaget på med ett större projekt (Projektet). A som är mycket seglingsintresserad hade även tillsammans med några kamrater bildat ett företag (Seglingsföretaget).

B var delägare och ställföreträdare för Företag Y. Företag Y hade tidigare arbetat för Företag X samt i samband med de händelser som är föremål för åtal fått uppdrag som underentreprenör vid Projektet. Kort tid innan hade Företag Y sponsrat en seglingsbåt (2 000 000 kr) som leasades av Seglingsföretaget.

C var ställföreträdare för Företag Z. Även detta företag hade fått uppdrag som underentreprenör vid Projektet. Under den tid som uppdraget pågick lånade Företag Z ut 125 000 kr till A. A framställde även en begäran om bidrag till A:s sons fotbollslag (14 890 kr).

Sponsring av segelbåten

Hovrätten delade inte tingsrättens slutsats när det gällde att Företag Y skulle ha fått uppdraget som underentreprenör på grund av att bolaget hade lämnat det bästa anbudet.

När det gällde frågan om tjänstesamband ansåg hovrätten i likhet med tingsrätten att det fanns ett samband mellan sponsringsavtalet och A:s utförande av sitt uppdrag.

Enligt hovrätten utgjorde sponsringsavtalet en förmån trots vissa affärsmässiga inslag samt fördelar i form av PR. Till stöd för detta anfördes bl.a. att sponsringsavtalet väckt både förvåning och glädje bland de som var aktiva i Seglingsföretaget, vilket utgjorde en indikation om att det utgjort en förmån.

Enligt A och B hade A haft sina chefers samtycke. Enligt hovrätten utesluter samtycke inte straffansvar, men det kan komma att påverka straffvärdet. I detta fall spelade detta dock ingen roll eftersom det inte ansågs visat att samtycke funnits.

När det gällde frågan om otillbörlighet tog hovrätten upp sponsringsavtalets storlek samt dess öppenhet. Med hänsyn till sponsorersättningens anmärkningsvärt höga storlek kunde ersättningen inte anses ha ett socialt eller verksamhetsmässigt berättigande. Beloppet översteg långt vad som kan anses utgöra belöning för artighet, allmän sedvänja eller accepterad kutym i seriös näringsverksamhet. Avtalet hade även ingåtts samtidigt som affärsförhandlingar pågått mellan A och B, (jfr Näringslivskoden s. 12 under rubriken ”varningsflaggor” p. 3 ep). Hovrätten ansåg därför i likhet med tingsrätten att förmånen varit otillbörlig.

Utredningen och det tidsmässiga sambandet mellan sponsringsavtalet och uppdraget som underentreprenör talade för att Företag Y fått entreprenaden mot att ingå sponsringsavtalet. A hade därmed agerat medvetet och pliktstridigt när han medverkat till att Företag Y fått entreprenaden.

Även B ansågs ha haft uppsåt, detta till trots att B enligt egna uppgifter trott att A haft sina chefers godkännande. Detta bl.a. med anledning av sponsorbeloppets storlek samt att B inte hade gjort någon ansträngning för att kontrollera om samtycke förelåg.

Både A och B:s brott bedöms som grova med hänsyn till att gärningen avsett betydande värde samt då gärningarna varit planlagda och innefattat missbruk av en särskilt ansvarsfull ställning.

När det gällde A fastslog hovrätten tingsrättens dom. B:s dom ändrades från brott av normalgraden till bestickning, grovt brott, enligt 17 kap 7 § andra stycket brottsbalken i dess lydelse före den 1 juli 2012 och grovt givande av muta enligt 10 kap 5 c § brottsbalken. Påföljden ändrades från villkorlig dom och dagsböter 120 å 500 kr till villkorlig dom och dagsböter 180 å 150 kr.

Penninglånet

A fick låna 125 000 kr av Företag Z. Hovrättens dom mot C finns att läsa i mål B 7920-15. Hovrätten ändrade tingsrättens dom och dömde C till givande av muta (normalgraden) enligt 10 kap. 5 b § brottsbalken. Påföljden blev villkorlig dom i förening med dagsböter 40 å 350 kr. Företag Z ålades även en företagsbot om 50 000 kr.

Spegelvänt var frågan om A skulle dömas för tagande av muta.

Enligt A själv hade han fått lånet pga. sin vänskap med C. Vid tidpunkten för lånet hade Företag Z ett pågående uppdrag i Företag X, dvs. C och A stod i ett direkt och pågående tjänstesamband med varandra. Det ansågs utrett att A och C bara var ytligt bekanta och att deras mellanhavanden hade haft sin grund i deras yrkesroller.

Penninglån utgör en otillbörlig förmån. Det aktuella lånet översteg till beloppet vad som kan anses utgöra artighet, allmän sedvänja eller accepterad kutym i seriös näringsverksamhet. Utöver detta beaktades att A hade en integritetskänslig befattning med avgörande inflytande på ekonomiskt betydelsefulla beslut, att A hamnade i en tacksamhetsskuld till C samt att A inte hade upplyst sina chefer om lånet.

Begäran om bidrag till fotbollslaget

Bidraget till fotbollslaget kom aldrig till stånd eftersom att C tackade nej. A hade dock på ett klart sätt gett sitt anspråk till känna och avgett en allvarligt menad viljeförklaring.

Hovrätten ändrade tingsrättens domslut och dömde A även för två fall av tagande av muta (penninglånet och bidraget till pojkfotbollslaget) enligt 10 kap 5 a § brottsbalken. Påföljden ändrades från fängelse 1 år och 6 månader till 1 år och 9 månader. A förpliktigades även att betala såsom förverkat värde av utbyte av brott 800 000 kr.

Hovrätten ändrade även tingsrättens dom och undanröjde beslutet i den delen som avsåg Företag Z:s förpliktelse att till staten såsom förverkat utbyte av brott utge ersättning samt ändrade den företagsbot som Företag Y ålagts från 1 000 000 kr till 2 000 000 kr.

Referat på tingsrättens dom finns att läsa i Institutet Mot Mutors rättsfallsbank: “Tingsrätten dömer till fängelse för grovt mutbrott”, Nacka Tingsrätt, dom 2014-12-22 i mål nr B 5879-13.