Hovrätten dömer till givande av muta samt till företagsbot

Svea Hovrätt, dom 2015-11-18, i mål nr B 7920-15

En underentreprenör, C beviljade ett lån om 125 000 kronor utan säkerhet till A som arbetade hos den huvudentreprenör i projekt där C genom sitt bolag var underentreprenör.

C var majoritetsägare i ett bolag som bedriver verksamhet inom byggsektorn. A var tidigare anställd som produktionschef inom ett av nordens största bygg- och anläggningsföretag. A ansvarade för ekonomi, upphandling och attest av fakturor i ett projekt mellan A:s arbetsgivare och C:s bolag.

A kom en dag på ett oanmält besök till C:s kontor och uppgav för C att A var i behov av ett kortfristigt lån om 125 000 kronor vilket skulle återbetalas inom några månader. Lånet skulle användas till att finansiera ett privat fastighetsköp. C beslutade att bevilja lånet då de skulle vara kortfristigt och räntebärande. Ett skuldebrev undertecknades, utan säkerhet för lånet, med en årlig ränta om 3,5 procent samt med en bestämd förfallodag. Lånet togs upp i C:s företags bokföring, men A informerade aldrig sina chefer om lånet då A ansåg att det inte hade med yrkesutövningen att göra. C:s företag utförde vissa privata arbeten på den tomt som A förvärvat genom det aktuella lånet. Värdet på arbetet uppgick till 200 000 kronor.

Åklagaren yrkade på att C skulle dömas till givande av muta enligt 10 kap 5 b § brottsbalken samt att C:s företag skulle åläggas en företagsbot om 50 000 kronor enligt 36 kap 7 § första stycket brottsbalken.

Hovrätten konstaterade, att för att C skulle kunna dömas till givande av muta krävdes att det aktuella lånet betraktades som en otillbörlig förmån som A erhållit i egenskap av arbetstagare och att lånet skett för utövningen av A:s anställning. A var vid tidpunkten för lånet anställd och skulle därför betraktas som arbetstagare. Transaktionen ansågs utgöra en materiell förmån i form av ett penninglån. Vidare krävs att lånet stått i samband med A:s tjänsteutövning. Sambandet mellan förmånen och mottagarens tjänsteutövning behöver endast bestå i att givaren och mottagaren har, har haft eller kan antas få kontakt med varandra i tjänsten. Förmånen behöver inte ha haft koppling till någon viss tjänsteåtgärd eller syftat till, föranlett eller utgjort ersättning för en oriktig eller för givaren gynnande åtgärd. Vidare krävs det att förmånen inte uteslutande eller i allt väsentligt har sin grund i en vänskaps eller bekantskapsförhållande.

Då C:s bolag vid tidpunkten för lånet hade ett pågående uppdrag åt A:s bolag ansågs de två stå i ett direkt och pågående tjänstesamband med varandra. Mutbrottsbestämmelsen sätts inte ur spel enbart för att de har haft ett vänskapligt samtal.

För att C skulle dömas för givande av muta krävs det att lånet var att betrakta som en otillbörlig förmån. Alla transaktioner är att anse som otillbörliga om de objektivt sett har förutsättningar att påverka utförandet av vissa uppgifter eller att de uppfattas som en belöning för hur uppgifter utförts. Däremot kan en förmån anses tillbörlig om den har ett socialt eller verksamhetsmässigt berättigande, det vill säga att förmånen faller inom ramen för vanlig artighet människor emellan eller till exempel utgör en allmän sedvänja eller accepterat kutym i seriös näringsverksamhet. Som vägledning i denna fråga användes Näringslivskoden. Koden omfattar alla företag som är bokföringsskyldiga och har som övergripande syfte att vägleda företag i frågor om hur gåvor, belöningar och andra förmåner i näringslivet får användas genom att etablera en hög etisk standard.

I detta fall var det särskilt punkten 8 som innehåller en uppräkning av förmåner som i sig är otillåtna, oavsett inom vilken samhällssektor som mottagaren är anställd eller uppdragstagare. Enligt 8 b, får ett företag inte lämna, utlova eller erbjuda en förmån till anställda eller uppdragstagare i ett annat företag eller offentliga organ om förmånen avser penninglån.

Hovrätten bedömde det aktuella lånet som en otillbörlig förmån och de fäste särskilt avseende vid följande omständigheter. Det förelåg tjänstesamband mellan givaren och mottagaren, samt att mottagaren har innehaft en integritetskänslig befattning med avgörande inflytande på ekonomiskt betydelsefulla beslut. Vidare kom initiativet till förmånen från mottagaren och transaktionen skedde inte öppet. Lånet avsåg inte ett obetydligt belopp så det skulle kunna anses vara kutym i en seriös näringsverksamhet. Vidare ställde C, A i en tacksamhetsskuld genom att tillåta uppskov med betalningen. Sammantaget konstaterade hovrätten att det aktuella lånet vid en objektiv bedömning måste anses ha varit ägnat att påverka hur A utförde sina arbetsuppgifter eller att uppfattas som en belöning för hur A utfört sina arbetsuppgifter.

Hovrätten konstaterade att det fanns förutsättningar för att döma C:s bolag till företagsbot enligt 36 kap 7 § första stycket brottsbalken. Företagsbot kan utdömas då ett brott begåtts i utövningen av näringsverksamheten om det för brottet är föreskrivet strängare straff än penningböter och näringsidkaren inte har gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten, eller brottet har begåtts av en person i ledande ställning grundad påbefogenhet att företräda näringsidkaren eller att fatta beslut på näringsidkarens vägnar, eller en person som annars haft ett särskilt ansvar för tillsyn eller kontroll i verksamheten. En företagsbot måste enligt 36 kap. 8 § brottsbalken fastställas till lägst fem tusen och högst tio miljoner kronor. Storleken av företagsboten bestäms enligt 36 kap. 9 § första stycket brottsbalken, med beaktande av straffskalan för brottet, och med särskild hänsyn till den skada eller fara som brottsligheten inneburit samt till brottslighetens omfattning och förhållande till näringsverksamheten.

C dömdes till givande av muta, brottet ansågs ha ett straffvärde om en månads fängelse, men eftersom A inte tidigare begått något brott samt att det saknas anledning att befara att C kommer göra sig skyldig till fortsatt brottslighet bestämdes påföljden till villkorlig dom i förening med 40 dagsböter om 350 kronor. Vidare skall C:s bolag åläggas företagsbot om 50 000 kronor.

För en längre sammanfattning av tingsrättens dom, se dom 2014-12-12 i mål nr B 5879-13 i rättsfallsbanken hos Institutet Mot Mutor.