Tingsrätten dömer anställda vid kund- och leverantörsföretag för tagande respektive givande av muta p.g.a. jaktresa.

Skellefteå tingsrätt, dom 2016-11-02, mål nr B 1226-15

Sammanfattning

Inköpsansvarig vid metallföretag åkte på en jaktresa som bekostades av ett leverantörsföretag via dess platschef. De två tilltalade menade att resan hade varit av privat karaktär och att den inköpsansvarige hade haft för avsikt att betala resan. Resan arrangerades och genomfördes av ett antal andra personer än platschefen.

Inköpsansvarig dömdes till tagande av muta med dagsböter om 60 å 70 kr som påföljd samt förverkande av värdet av resan. Platschefen dömdes för tagande av muta med dagsböter om 60 å 520 kr som påföljd. Leverantörsföretaget ålades företagsbot om 20 000 kr.

Referat av domen

I målet hördes flera vittnen som anordnade och/eller deltog i jaktresan. Deras utsagor tillsammans med visst skriftligt material utgjorde målets bevisning.

Tingsrättens bedömning handlade huvudsakligen om jaktresan hade haft samband med den inköpsansvariges tjänst och om avsikten hade varit att den inköpsansvarige skulle betala för resan själv.

Tjänstesamband

Tingsrätten konstaterade att den inköpsansvarige var ansvarig avseende inköp för sådana tjänster som leverantörsföretaget tillhandahöll. I denna roll undertecknade den inköpsansvarige ram- eller avropsavtal med leverantörsföretaget samt undertecknade inköpsordrar. Tingsrätten beaktade dock att de enskilda inköpen från leverantörsföretaget gjordes via arbetsledare på leverantörsföretagets industrianläggningar. Sammantaget ansåg tingsrätten att sambandet mellan den inköpsansvariges tjänsteuppgifter och leverantörsföretagets verksamhet gjorde att han skulle ingå i den krets av personer som avses i mutbrottslagstiftningen.

Tingsrätten ansåg att platschefen och den inköpsansvarige hade så gott som uteslutande haft en yrkesmässig relation och att de inte hade någon privat vänskap.

Uppsåt till givande och tagande av muta

Eftersom de tilltalade menade att den inköpsansvarige hade för avsikt att betala resan själv men att detta inte skett p.g.a. olika omständigheter tog tingsrätten ställning till de tilltalades invändningar i denna del.

Vid tidpunkten som resan ägde rum hade denna fakturerats leverantörsbolaget (via ett annat bolag). Den inköpsansvarige fakturerades sedan några månader efter att resan hade genomförts, i samband med att de två tilltalade hade kallats till möte hos den inköpsansvariges chef med anledning av resan.

Platschefen uppgav att fakturering för resan hade skett så snart det hade varit möjligt. Anledningen till dröjsmålet var att platschefen inväntade slutredovisning från en av researrangörerna p.g.a. en reklamation av ett delmoment i resan. Tingsrätten ansåg inte att detta var sannolikt, bl.a. med hänsyn till att researrangören uppgett att någon ytterligare redovisning inte hade varit nödvändig.  Vidare ansåg tingsrätten att det inte fanns någon bra förklaring till varför leverantörsföretaget inte hade fakturerat den inköpsansvarige från början och alltså innan någon reklamation ens var aktuell.

Tingsrätten lyfte även en e-postkonversation som talade för att de tilltalade hade haft avsikt att låta platschefen bekosta resan. Inför resan hade den inköpsansvarige fått ett mail som angav att han skulle göra en första inbetalning om 5000 kr till en av researrangörerna. Platschefen hade då skrivit att den inköpsansvarige kunde bortse från detta och att platschefen skulle ombesörja det.

Sammantaget kom tingsrätten till slutsatsen att de båda tilltalade hade haft för avsikt att låta leverantörsföretaget betala för jaktresan.

Otillbörlig förmån

Tingsrätten delade åklagarens bedömning om att värdet av förmånen uppgick till minst 24 800 kr och att värdet bör bedömas som så högt att förmånen med hänsyn till samtliga omständigheter var att betrakta som otillbörlig.

Mot bakgrund av detta ansåg tingsrätten att de två tilltalade skulle dömas för givande respektive tagande av muta.

Påföljd

Påföljden bestämdes till dagsböter om 60 å 520 kr för platschefen och till dagsböter om 60 å 70 kr för den inköpsansvarige.

Företagsbot

Tingsrätten konstaterade att det i målet saknades särskild utredning om skadan eller faran som brottet medfört. Tingsrätten ansåg inte heller att brottet hade varit särskilt omfattande i förhållande till näringsverksamheten samt att leverantörsföretaget till följd av brottsligheten hade förlorat kundföretaget som kund, vilket enligt platschefen hade medfört ett mycket stort bortfall av företagets intäkter. Mot bakgrund av detta ansåg tingsrätten att företagsboten skulle uppgå till 20 000 kr.

Värdeförverkande

24 800 kr förverkades såsom brottsbyte för den inköpsansvarige.

Skiljaktig mening

En nämndeman ansåg inte att det i målet var tillräckligt styrkt att de tilltalades avsikt hade varit att den inköpsansvarige inte skulle betala sin resa själv och att åtalet därför skulle ogillas.