Rättsfall

En företrädare för ett byggföretag, som erbjudit en skattefri bonus till ordföranden för en bostadsrättsförening, döms för givande av muta

27 augusti 2014

Malmö tingsrätt, dom 2014-08-27 i mål nr B 7928-13

Sedan en företrädare för en enskild firma, genom ett mail, erbjöd 25 000 kronor till ordföranden för en bostadsrättsförening med syfte att föreningen skulle välja dennes enskilda firma framför andra byggföretag vid en upphandling, uppstod en fråga om ansvar för givande av muta.

 

Hösten 2012 beslutade en bostadsrättsförening att utföra en renovering och begärde offerter från ett antal byggföretag. Bland företagen som kontaktades fanns en enskild firma. Kontakten mellan föreningen och den enskilda firman sköttes genom e-post. 14 januari 2013 fick bostadsrättföreningens ordförande ett e-postmeddelande från företrädaren för den enskilda firman. I meddelandet erbjöds en skattefri bonus om 25 000 kronor till ordföranden om bostadsrättsföreningen skulle välja att tilldela renoveringsuppdraget till den enskilda firman.

Åklagaren yrkade att den tilltalade skulle dömas för givande av muta och att bolaget skulle betala en företagsbot.

Tingsrätten bedömde inledningsvis huruvida företrädaren gjort sig skyldig till brottet givande av muta. För att fastställa att företrädaren var skyldig ansåg domstolen att det skulle vara bevisat att företrädaren har erbjudit en otillbörlig förmån till ordföranden. Tingsrätten fann att så var fallet då man menade att syftet med meddelandet var att utom rimligt tvivel erbjuda ordföranden en privat bonus.
Nästa fråga som bedömdes var företagsboten. Domstolen hävdade att ett åläggande av företagsbot blir aktuellt om ett brott har begåtts i utövningen av näringsverksamhet. Domstolen kom fram att brottet som företrädaren har begått har begåtts i hans näringsverksamhet.

Den tilltalade dömdes för givande av muta enligt 10 kap. 5 b § brottsbalken, företaget ålades att inge en företagsbot enligt 36 kap 7 § brottsbalken om 10 000 kronor till staten. Påföljd som utdömdes var villkorlig dom då varken straffvärdet eller brottstypen gav anledning att döma ut fängelse samt att det saknades motiv att anta att företrädaren skulle komma att återfalla i brott.