Inget ansvar för mutbrott respektive bestickning vid företagsrepresentation

Malmö tingsrätt, dom 2014-10-02 i mål nr B 5636-12

Sedan tveksam företagsrepresentation förekommit uppstod fråga om ansvar för mutbrott respektive bestickning. Utöver detta uppstod fråga om ansvar gällande trolöshet mot huvudman sedan en person i chefsposition inhandlat mobiltelefoner på bekostnad av företaget han var anställd hos och medvetet bokfört detta på ett felaktigt sätt.

Under 2010 träffades representanter för två företag, A och B, för att utvärdera ett mellan parterna gällande avtal. Mötet följdes av en gemensam middag och avslutades genom att tillsammans se en ishockeymatch. Därefter fortsatte kvällen i en närliggande stad, till vilken gruppen transporterades i limousine, och under de följande timmarna besökte man diverse barer samt en strippklubb. Kostnaderna belastade det företag som agerat värd för kvällen, företag A, och uppgick till minst 10 000 kronor för alkohol och klubbinträde samt ytterligare 6000 kronor för transportkostnader.

Även ishockeymatchen bekostades av företag A som genom ett sponsoravtal med arenans hemmalag fått tillgång till årskort. Företaget angav att dessa användes till olika företagsaktiviteter och representation, medan åklagaren menade att de givits till företag B att fritt disponeras vid upprepade tillfällen.

Åklagaren yrkade om ansvar för bestickning för två personer från företag A respektive mutbrott för en person från företag B gällande båda händelseförloppen (17 kap 7 § 1 st. och 20 kap 2 § brottsbalken i sin lydelse före 1 juli 2012). Tingsrätten konstaterade att det inom näringslivet förekommer vissa förmåner genom representation vilket i allmänhet accepteras. Om syftet med förmånen är att direkt påverka förmånstagarens tjänsteutövning är handlingen att ses som otillbörlig och kan således medföra straffansvar. Förmånens ekonomiska värde får betydelse om det kan tala för ett visst syfte med förmånen.

Domstolen friade de åtalade på alla punkter. Händelseförloppet under den aktuella kvällen föreföll enligt samtliga vittnesmål oplanerat och inget upprepande mönster av dylika handlingar i syfte att påverka mottagaren har kunnat påvisas. Tingsrätten poängterade dock att bedömningen hade kunnat bli annorlunda om det hade varit fråga om personer som utövar myndighet eller annan väsentlig offentlig verksamhet – där blir bedömningen av begreppet otillbörlighet vidare.

Åklagaren yrkade även att bolag A skulle åläggas företagsbot enligt 36 kap 7 § brottsbalken, men med hänsyn till utgången i skuldfrågan saknades förutsättningar för att besluta om detta.

Under den sista åtalspunkten gjordes ansvar gällande för trolöshet mot huvudman för ovan nämnda representant från bolag B. Han hade införskaffat minst fem nya mobiltelefoner, som företaget vid den tidpunkten inte tillhandahöll, genom att låta en underentreprenör till bolaget sköta inköpen och sedan bokföra kostnaden som extra arbetade timmar. Tre av telefonerna behöll den tilltalade själv, varav en användes som tjänstetelefon, och ingen redogörelse för huruvida han hade tänkt betala för dessa avgavs inför domstolen. Tingsrätten dömde honom till ansvar för trolöshet mot huvudman enligt 10 kap 5 § brottsbalken med villkorlig dom som påföljd. Eftersom han hade varit frihetsberövad i målet förenades domen inte med böter, vilket annars är det normala förfarandet.