Tingsrätten dömer till ansvar för grovt mutbrott respektive medhjälp till grovt mutbrott i samband med myndighetsutövning vid statlig myndighet

Malmö tingsrätt, dom 2015-05-20 i mål nr B 11371-12

Sedan det uppdagats att anställda hos statlig myndighet mottagit stora summor för sina tjänster från personer som önskade uppehållstillstånd yrkade åklagaren ansvar för bland annat mutbrott.

A arbetade som handläggare på myndigheten. Under 2008 ingick A ett samarbete med B, en person utan koppling till denna myndighet, som gick ut på att hjälpa flyktingar att få stanna i Sverige mot ersättning. Denna så kallade affärsidé möjliggjordes genom att A utnyttjade sin ställning som handläggare på myndigheten. B skötte kontakten utåt med de personer som önskade utnyttja deras tjänster. Flera vittnesmål har indikerat att det var allmänt känt att man kunde uppsöka B för att få hjälp med sitt uppehållstillstånd. För att erhålla sådan hjälp krävdes betalningar om mellan 10 000 och 90 000 kronor, summor som förmedlades av B till A.

Vid den aktuella tidpunkten arbetade även C på myndigheten. Denne hade, bland annat, till uppgift att utfärda bevis om registrering av uppehållsrätt. Åklagaren gjorde gällande att C vid tre tillfällen gjort sig skyldig till grovt tjänstefel genom att på felaktiga grunder utfärda sådana bevis, och att A var den som tillhandahållit de falska handlingar vilka utgjort underlag för C:s myndighetsbeslut. Vidare gjorde åklagaren gällande att C, i egenskap av sin tjänsteanställning vid myndigheten, vid ett tillfälle begärt eller låtit sig utlovas en otillbörlig belöning om 50 000 kronor för att ordna så att en person fick stanna i Sverige.

Således yrkade åklagaren ansvar för grovt mutbrott, medhjälp till grov urkundsförfalskning samt medhjälp till grovt tjänstefel gällande A. Vidare yrkades ansvar för medhjälp till grovt mutbrott samt medhjälp till grov urkundsförfalskning gällande B. Slutligen yrkades ansvar för grovt tjänstefel samt grovt mutbrott gällande C.

Beträffande mutbrotten konstaterade tingsrätten att lagstiftningen kring sådana brott syftar till att förhindra ageranden som leder till att allmänhetens förväntningar på saklighet och opartiskhet rubbas, i synnerhet inom den offentliga förvaltningen. För att ett mutbrott ska föreligga krävs det att förmånen ges för arbetstagarens tjänsteutövning. Kravet på detta så kallade tjänstesamband anses i princip vara uppfyllt redan då givaren och mottagaren av den aktuella förmånen har, har haft eller kan antas få kontakt med varandra i tjänsten. Mottagaren ska även ha möjlighet att, i sin tjänsteutövning, utöva inflytande i något avseende som berör givaren. Slutligen krävs att det varit fråga om en otillbörlig belöning, det vill säga en förmån som objektivt sett varit ägnad att påverka arbetstagarens tjänsteutövning. En förmån kan dock anses vara otillbörlig även om den objektivt sett inte varit ägnad åt sådan påverkan, beroende på omständigheterna och om misstanke ändå kan uppstå kring huruvida arbetet bedrivs opartiskt. Detta gäller i hög grad när det är fråga om myndighetsutövning.

Tingsrätten fann det bevisat att A mottagit cirka 450 000 kronor för att tillhandahålla bevis om uppehållsrätt. A dömdes därför i enlighet med åtalet för sju fall av grovt mutbrott enligt 20 kap 2 § brottsbalken (i sin lydelse före 1 juli 2012) samt för sju fall av medhjälp till grov urkundsförfalskning enligt 14 kap 3 § brottsbalken (i sin lydelse före 1 juli 2013) och 23 kap 4 § brottsbalken. Tingsrätten friade A från anklagelserna om medhjälp till grovt tjänstefel eftersom det inte var bevisat att någon ”annan” begått tjänstefel genom att på felaktiga grunder utfärda bevisen om registrering av uppehållsrätt som A sedan tillhandahöll. Påföljden bestämdes till fängelse i tre år. A förpliktigades även att som förverkat utbyte av brott betala 450 000 kronor till staten med stöd av 36 kap 1 § brottsbalken.

Vidare fann tingsrätten att B främjat A:s brottslighet på sådant sätt som medför straffansvar. Tingsrätten dömde därför B för fyra fall av medhjälp till grovt mutbrott enligt 20 kap 2 § brottsbalken (i sin lydelse före 1 juli 2012) samt för fyra fall av medhjälp till grov urkundsförfalskning enligt 14 kap 3 § brottsbalken (i sin lydelse före 1 juli 2013) och 23 kap 4 § brottsbalken. Påföljden bestämdes till fängelse i ett år och sex månader.

Beträffande C gjorde tingsrätten den bedömningen att det inte var visat att denne skulle ha varit medveten om att handlingarna som A tillhandahöll de facto var falska. Åtalspunkten om grovt tjänstefel ogillades därför. Tingsrätten konstaterade vidare att det inte var ställt bortom rimligt tvivel att C hade gjort sig skyldig till mutbrott genom att begära eller låta sig utlovas en belöning i egenskap av sin tjänsteanställning, varför även denna del av åtalet ogillades. C friades sålunda från samtliga åtalspunkter.