Tingsrätten dömer till ansvar för mutbrott samt bestickning

Luleå tingsrätt, dom 2015-07-16 i mål nr B 2284-13

Efter att det uppdagats att en projektledare vid statlig förvaltningsmyndighet uppfört ett stall på sin fastighet och därefter låtit en av myndighetens entreprenörer betala för stora delar av byggnaden väckte åklagare talan gällande mutbrott.

En person arbetade som projektledare (hädanefter projektledaren) på myndigheten fram till 2012. Anställningen innefattade bland annat projektering och drift av byggen. Projektledaren hade dock inget ansvar i upphandlingsverksamheten hos myndigheten.

Bolag X arbetade främst med anläggning av asfalt. Vid tidpunkten för den aktuella händelsen var samma person både VD och ordförande för bolaget (hädanefter VD).

Under 2009 lät projektledaren uppföra en stallbyggnad på sin fastighet. Arbetet utfördes dels av bolag Y efter att projektledaren fått detta rekommenderat av VD för bolag X, dels av bolag X. När problem med betalningen till bolag Y uppstod övertog bolag X den fordran som bolag Y hade på projektledaren. VD för bolag X menade att han gjorde detta då han inte ville äventyra sin goda affärsrelation med bolag Y då han gått i god för projektledarens vilja och förmåga att göra rätt för sig. En överenskommelse upprättades under 2013 mellan projektledaren och VD innehållande en återbetalningsplan mellan parterna.

Åklagaren yrkade vid tingsrätten ansvar för grovt mutbrott gällande projektledaren och grov bestickning gällande VD. Vidare yrkade åklagaren att en företagsbot skulle åläggas bolag X om 1 400 000 kronor.

Under förhandlingen i tingsrätten framkom att VD genom ett tredje bolag, vilket han ägde tillsammans med sina bröder, redan under 2008 upprättat en ritning på stallet som 2009 skickades till projektledaren. Tingsrätten fann det därför inte sannolikt att VD av en slump skulle ha fått reda på projektledarens byggplaner och därefter rekommenderat bolag Y, något som parterna hävdat. Vidare framkom att alla kostnader på stallet, frånsett grunden, bekostats av bolag X och att en återbetalningsplan av skulden upprättades först fyra år efter skuldens uppkomst. Detta indikerar att det aldrig var tänkt att projektledaren skulle återgälda skulden. Slutligen angav en representant från bolag Y att någon fordran mot projektledaren aldrig övertagits av bolag X. Tingsrätten uppfattade därför parternas beskrivning av denna del som en efterhandskonstruktion. Det bör också tilläggas att projektledaren vid tidigare utfrågningar i samband med en internrevision aldrig nämnt bolag X:s inblandning i stallbygget, trots att de alltså i hög utsträckning varit involverade.

Sammanfattningsvis fann tingsrätten det utrett att VD genom bolag X givit projektledaren ett stall till ett värde om minst 600 000 kronor, att projektledaren tagit emot detta stall samt att det skett för dennes tjänsteutövning vid myndigheten. Även om projektledaren inte haft ett direkt inflytande över upphandlingsprocesser så har denne haft möjlighet att påverka storleken av den ersättning som kan tillkomma bolag X för vissa typer av arbeten samt medverkat i den poängsättning av entreprenörer som skett och som kunnat få betydelse för vem som ska tilldelas framtida uppdrag. Med hänsyn till att brotten avsett ett betydande värde ska de bedömas som grova.

Tingsrätten dömde projektledaren till ansvar för mutbrott enligt 20 kap 2 § brottsbalken (i sin lydelse före 1 juli 2012). Påföljden bestämdes till villkorlig dom och dagsböter 200 å 50 kr. Projektledaren förpliktigades även att såsom förverkat utbyte av brott utge 600 000 kronor till staten.

Vidare dömde tingsrätten VD till ansvar för bestickning enligt 17 kap 7 § 2 st brottsbalken (i sin lydelse före 1 juli 2012). Påföljden bestämdes till villkorlig dom och dagsböter 180 å 690 kr.

Slutligen fann tingsrätten att det brott som VD gjort sig skyldig till hade skett inom ramen för den näringsverksamhet som bolag X bedrivit, och att bolag X därför ska åläggas företagsbot. Tingsrätten bestämde storleken på företagsboten till 800 000 kronor.