Tingsrätten dömer till fängelse för grovt mutbrott

Nacka Tingsrätt, dom 2014-12-22 i mål nr B 5879-13

Efter att ett sponsringsavtal om två miljoner mellan en högt uppsatt tjänsteman i ett bolag och en underentreprenör till samma bolag uppdagats yrkade åklagare på ansvar gällande mutbrott.

En högt uppsatt tjänsteman, A, arbetade i ett större bolag, X, och från och med sommaren 2012 för ett specifikt projekt för bolagets räkning. Projektet var omfattande och A hade stort ansvar för ekonomi och upphandling. A var mycket intresserad av segling och bildade därför ett företag, Y, tillsammans med ett antal kamrater i vilket han var delägare och ställföreträdare. Företag Y finansierades genom sponsring och tecknade i augusti 2012 ett leasingavtal om fem år gällande en segelbåt till ett värde av cirka 2,4 miljoner kronor.

Person B arbetade under den aktuella tiden som delägare och ställföreträdare för en underentreprenör, U, till bolag X. Samtidigt kom U att bli huvudsponsor för företag Y – enligt ett sponsoravtal som undertecknades den 12 juni samt den 11 juli 2012 skulle det under fem år utbetalas två miljoner kronor från företag U till företag Y.

Åklagaren yrkade på grovt givande av muta för B samt grovt tagande av muta för A. Tingsrätten konstaterade inledningsvis att den som är arbetstagare eller utövar uppdrag och tar emot, godtar ett löfte om eller begär en otillbörlig förmån för utövningen av anställningen eller uppdraget döms för tagande av muta enligt 10 kap. 5 a § brottsbalken. Ett mutbrott kan också begås av den som tar emot, godtar ett löfte om eller begär förmånen för någon annan än sig själv. Samma gäller för givande av muta enligt 10 kap. 5 b § brottsbalken. Vid den straffrättsliga bedömningen spelar det således inte någon roll om sponsoravtalet hade tecknats mellan A och B istället för, som nu var fallet, mellan företagen U och Y.

Vidare konstaterades att A och B kommit i kontakt med varandra under den aktuella tiden därför att B:s bolag U hade intresse av att få uppdrag som underentreprenör i det omfattande projekt som bedrevs av bolag X och för vilket A hade stort ansvar. A och B hade heller ingen privat vänskapsrelation. Tingsrätten fastslog därför att det förelåg ett tjänstesamband mellan A:s mottagande av sponsorersättningen för bolag Y:s räkning och A:s anställning i bolag X. Vidare konstaterades det att sponsringsavtalet innebar en förmån för A eftersom värdet om 2 miljoner översteg de motprestationer som krävdes i form av reklam, etc. Tingsrätten fann att denna förmån varit otillbörlig eftersom A:s förfarande rent objektivt sett givit anledning till misstanke att U fått en förmånligare behandling än övriga underentreprenörer. Otillbörlighetsbedömningen påverkades i fallet av att A haft en högt uppsatt position i ett mycket omfattande projekt, och tingsrätten pekade på den sunda och fria konkurrensen som skyddsobjekt.

Tingsrätten fann att A:s gärning hade innefattat missbruk av en särskilt ansvarsfull ställning, och att värdet av sponsorersättningen varit betydande. A dömdes därför för mutbrott, grovt brott och grovt tagande av muta enligt 10 kap. 5 a § och 5 c brottsbalken och 20 kap. 2 § brottsbalken i sin lydelse före 1 juli 2012. Påföljden bestämdes till ett år och sex månaders fängelse. A förpliktigades även att solidariskt med företag Y utge två miljoner kronor såsom förverkat utbyte av brott.

Tingsrätten fann att B hade varit av den uppfattningen att A hade fått sina överordnades godkännande gällande sponsoravtalet. Detta utgjorde en förmildrande omständighet varför B:s brott ej bedömdes som grovt. Tingsrätten dömde B för bestickning och givande av muta enligt 10 kap. 5 b § brottsbalken och 17 kap 7 § 1 st. brottsbalken i sin lydelse före 1 juli 2012 till villkorlig dom och dagsböter 120 å 500 kr.

Eftersom det visades att ett brott hade begåtts i utövningen av bolag U:s näringsverksamhet, att det för brottet är föreskrivet strängare straff än penningböter samt att brottet begåtts av B, en person i ledande ställning, ålades bolag U företagsbot enligt 36 kap. 7 § brottsbalken. I enlighet med brottsbalken ska företagsbotens storlek bestämmas med hänsyn till den skada eller fara som brottsligheten inneburit samt till brottslighetens omfattning och förhållande till näringsverksamheten. Tingsrätten fann att B:s brott hade inneburit en risk för den fria och sunda konkurrensen samt en risk att den anställde, i detta fall A, inte fullgjorde sina uppgifter utan ovidkommande hänsyn i enlighet med arbetsgivarens intresse.

Tingsrätten bestämde därför företagsboten till 1 miljon kronor. Företag U förpliktigades även att utge 50 000 kronor såsom förverkat utbyte av brott.

I samma mål bedömdes en annan händelse mellan A och ytterligare en person, C. C beviljade A genom sitt bolag ett lån om 125 000 kronor utan säkerhet. När lånet förföll beviljades A anstånd med lånet, men betalade trots detta inte tillbaka lånet i rätt tid. Även C:s bolag hade erhållit uppdrag som underentreprenör åt bolag X, i vilket A arbetade.

Åklagaren yrkade därför på att C skulle dömas för givande av muta enligt 10 kap. 5 b § brottsbalken. Tingsrätten fann dock vid en samlad bedömning att lånet måste anses givet uteslutande eller i allt väsentligt inom ramen för en vänskapsrelation dem emellan. Åtalet ogillades därför i denna del.