Tingsrätten frikänner från åtal gällande snatteri samt givande av muta

Stockholms tingsrätt, dom 2015-06-02 i mål nr B 13639-14

Efter att en person gripits av en väktare med obetalda varor i en väska och därefter påståtts ha erbjudit en muta för att undkomma en polisanmälan väcktes åtal vid tingsrätten.

Person A blev vid ett tillfälle under våren 2014 stoppad utanför en matvarubutik av en väktare. A hade då obetalda varor i sin väska till ett värde av 63 kronor. Väktaren vittnade om att A därefter erbjudit en summa pengar, 10 000 kronor, mot att denne skulle låta bli att polisanmäla händelsen. A å sin sida menade att uppsåt till stöld saknades då A vid det aktuella tillfället hade varit mycket stressad och aldrig menat att lämna butiken utan att betala. A hade dessutom betalat för andra varor och endast av misstag glömt de varor som lagts ned i väskan då de inte fick plats i händerna. A nekade även till väktarens påstående gällande mutan och menade att det istället hade varit väktaren som föreslagit en sådan uppgörelse.

Åklagaren väckte talan vid tingsrätten och yrkade ansvar gällande A för snatteri samt givande av muta enligt 8 kap 2 § brottsbalken respektive 10 kap 5 b § brottsbalken. Tingsrätten konstaterade inledningsvis att A:s berättelse om den aktuella händelsen varit utförlig och att den inte föreföll som så osannolik att den kunde lämnas utan avseende. Det är istället upp till åklagaren att motbevisa denna utsaga. Tingsrätten konstaterade vidare att det endast varit väktaren som åberopats som vittne gällande åklagares påstående om snatteri samt givande av muta. Av utredningen framgick att väktaren gripit A vid ett tillfälle för flera år sedan, att det därefter förekommit flera telefonsamtal dem emellan och att A slutligen anmälde väktaren för sexuella trakasserier. Denna förundersökning lades sedan ner. Redan vid dessa förhållanden menade tingsrätten att väktarens vittnesmål vid den aktuella rättegången skulle värderas med försiktighet. Slutligen framkom att i vart fall ett vittne utöver väktaren hade varit närvarande i den lokal där denne och A befunnit sig efter gripandet. Detta vittne skulle sannolikt ha kunnat bidra med viktiga iakttagelser om vad som faktiskt inträffade. Då inget vittne utöver väktaren åberopats fann tingsrätten att utredningen hade vissa brister och att bevisningen därmed inte räckte för en fällande dom.
Tingsrätten frikände därför A på samtliga åtalspunkter.