Hovrätten ändrar tingsrättens dom och dömer hemtjänstanställd för tagande av muta

Svea hovrätt, dom 2019-01-28 i mål nr B 230-18

Bakgrund

En hemtjänstanställd hade under sommaren 2016 ansvar för en brukare med mycket nedsatt förmåga att sköta sin ekonomi. Brukaren bodde fortsatt i egen bostad men hade omfattande hemtjänst. Under den tid som den hemtjänstanställde arbetade för brukaren gjordes en banköverföring på 13 000 kr från brukarens konto till den hemtjänstanställdes konto. På uttags- och insättningsblanketten hade den hemtjänstanställde respektive brukarens namn angivits. I brukarens bostad återfanns en kartongbit med den hemtjänstanställdes namn och kontonummer. Kartongbiten hittades av brukarens dotter som uppmärksammade hemtjänstföretaget.

Åklagaren väckte talan för ocker och tagande av muta.

Den hemtjänstanställde förnekade insikt om överföringen och att denne skulle ha medverkat till överföringen på annat sätt.

Tingsrätten gjorde bedömningen att den hemtjänstanställde omedelbart måste haft insikt om överföringen eftersom uttag gjorts. Trots det fann tingsrätten att utredningen kring omständigheterna i fallet var bristfällig och det inte var ställt utom rimligt tvivel att den hemtjänstanställde förmått brukaren att genomföra överföringen. Det var enligt tingsrätten inte heller visat att den hemtjänstanställde uppsåtligen tagit emot pengarna eller att dessa utgjort en otillbörlig förmån. Tingsrätten ogillade åtalet i sin helhet.

Hovrättens domskäl

I tillägg till bevisningen i tingsrätten åberopade åklagaren i hovrätten tidrapporter och besöksuppgifter från hemtjänstföretaget samt tilläggsförhör med den hemtjänstanställde.

Hovrätten inledde med att avfärda den första åtalspunkten om ocker då det krävs att en person ska ha utnyttjat annan persons trångmål, oförstånd, lättsinne eller beroendeställning för att få denne att ingå avtal eller annan rättshandling. Enligt hovrätten innefattar det att gärningsmannen genom utnyttjande av en situation förmått eller påverkat den utsatta personen. Det var enbart visat att den hemtjänstanställde lämnat ut sitt kontonummer, vilket enligt hovrätten inte var tillräckligt för sådan påverkan som krävs för ansvar för ocker.

I fråga om ansvar för mutbrott konstaterade hovrätten inledningsvis att det inte är tillräckligt att förmånen kommit mottagaren tillhanda utan mottagaren måste också ha vetskap och uttrycka en vilja att behålla eller disponera förmånen. Eftersom den hemtjänstanställde inte berättade om överföringen för sin arbetsgivare efter att den upptäckts gjorde hovrätten bedömningen att den hemtjänstanställde tagit emot en förmån i form av pengarna.

Hovrätten bedömde förmånen som otillbörlig utan att särskilt utveckla skälen för detta. Hovrätten refererade i denna del till rättsfallet NJA 1985 s.477 som handlar om en vårdgivares mottagande av ett testamentsförordnande som bedömdes otillbörligt på grund av tjänstesamband.

Den hemtjänstanställde dömdes för tagande av muta till villkorlig dom. Eftersom den hemtjänstanställde förlorat sin anställning till följd av gärningen fanns särskilda skäl att inte förena den villkorliga domen med böter. Två ledamöter var skiljaktiga i påföljdsfrågan och ansåg att bötesstraff var en tillräcklig påföljd.

Ett längre refererat av tingsrättens dom finns att läsa i Institutet Mot Mutors rättsfallsbank: ”Tingsrätten friar hemtjänstanställd från åtal om tagande av muta från brukare”, Södertörns tingsrätts dom den 6 december 2017 i mål nr B 12773-17.