Hovrätten ansluter sig till tingsrättens bedömning gällande påföljd vid tagande av muta i samband med utfärdande av jaktlicenser

Hovrätten för Övre Norrland, dom 2020-10-01 i mål nr B 73–20

Under flera år registrerade en provledare osanna jägarprov samt utfärdade oriktiga jägarbevis mot betalning för 40 personer. För detta tog provledaren emot totalt 40 000 kr.

Sedan tingsrätten konstaterat att provledaren erkänt mutbrott och att bevisningen stödde erkännandet gick domstolen vidare med att pröva om mutbrottet skulle bedömas som grovt. Tingsrätten framhöll inledningsvis att mutbrottsligheten skett i samband med myndighetsutövning och att provledaren som var förordnad av polisen hade en särskild förtroendeställning med ett särskilt behov av integritetsskydd. Vidare betonade tingsrätten att provledaren genom att godta betalningarna och utfärda osanna jägarbevis satt jakt- och vapenlagstiftningen ur spel. Det påverkar allmänhetens tilltro till det allmännas myndighetsutövning. Mutbrotten för provledaren bedömdes därför som grovt, även om beloppet i sig inte var så högt att det skulle medföra grovt mutbrott. Eftersom provledaren utfärdat oriktiga jägarbevis dömdes denne också för grovt osant intygande.

Tingsrätten konstaterade bland annat mot bakgrund av att brottsligheten medfört betydande skadeverkningar för allmänhetens förtroende för myndighetsutövning och efterlevnaden av vapen- och jaktlagstiftningen att det fanns en presumtion för fängelse. Provledaren dömdes till fängelse ett år och sex månader. Tingsrätten tog vid straffmätningen hänsyn till att provledaren riskerade förlora sitt arbete till följd av brottsligheten. Provledaren dömdes också att till staten betala tillbaka värdet av mutorna, 40 000 kr, som förverkat utbyte av brott.

Provledaren överklagade till hovrätten och yrkade att hovrätten skulle bedöma brotten som av normalgraden och därmed döma honom till en lindrigare påföljd.

Hovrätten instämde i tingsrättens resonemang om att det rörde sig om grovt mutbrott.

Provledaren yrkade också att fängelsestraffet skulle sättas ner för att hans arbetsgivare endast beviljade ett års tjänstledighet. Hovrätten ansåg dock att det saknades skäl att sänka fängelsestraffet på grund av provledarens arbetssituation eftersom huvudregeln vid villkorlig frigivning är att det ska ske efter ett år vid ett fängelsestraff om ett år och sex månader.

Hovrätten fastställde därmed tingsrättens bedömning i dess helhet.

Ett längre referat av tingsrättens dom finns att läsa i Institutet Mot Mutors rättsfallsbank: ”Tingsrätten dömer två jägarprovledare för grovt tagande av muta efter att ha utfärdat och registrerat osanna jaktbevis till 40 personer”, Haparanda tingsrätt, dom 2019-12-19 i mål nr B 537-18.