Rättsfall

Hovrätten friar personlig assistent som utsetts till universell testamentstagare av en vårdtagare då tjänstesamband saknades

8 Oktober 2021

Svea hovrätt, dom 2021-10-08 i mål nr B 4817-20

En personlig assistent tog under 2014 emot två pengagåvor från en vårdtagare av betydande belopp. Den personliga assistenten kände vårdtagaren sedan långt tillbaka. I maj 2016 upprättades även ett första testamente där vårdtagaren bestämt att all kvarlåtenskap, utöver vissa legat, skulle gå till den personliga assistenten. I april 2017 upprättades ett nytt testamente där den personliga assistenten alltjämt skulle vara universell testamentstagare.

Tingsrätten anförde att överföringarna i form av pengagåvor skedde medan vårdtagaren varit i en särskild beroendeställning gentemot den personliga assistenten. Mot den bakgrunden menade tingsrätten att överföringarna inte kunde anses ha varit i allt väsentligt grundande på vänskapen mellan dem. Den personliga assistenten ansågs därmed objektivt sätt ha gjort sig skyldig till tagande av muta. Tingsrätten bedömde även att assistenten måste ha varit medveten om att det inte var tillåtet att ta emot gåvor då detta i vart fall framgick av personalpärmens innehåll.

Gällande vårdtagarens testamenten konstaterade tingsrätten att båda testamentena upprättats efter att den personliga assistenten slutat. Av vittnesmål framgick att vårdtagaren i april 2017 var klar i tankarna och att det var vårdtagarens vilja att assistenten skulle vara universell testamentstagare. Vidare konstaterade tingsrätten att assistentens anställning vid tidpunkten för testamentet i april 2017 sedan relativt lång tillbaka hade upphört. Det var även klarlagt att assistenten och vårdtagaren haft ett vänskapsförhållande redan innan assistenten blev vårdtagarens assistent. Tingsrätten bedömde därför att förmånen, i form av testamentsförordnandet, i allt väsentligt grundats på vänskapsförhållandet och att det inte fanns något tjänstesamband. Assistenten friades därför på denna punkt.

Den personliga assistenten dömdes för grovt tagande av muta avseende pengagåvorna och påföljden bestämdes till villkorlig dom förenat med 140 dagsböter samt förpliktelsen att såsom förverkat värde av brottet utge 430 000 kr.

Tingsrättens dom överklagades av åklagaren i fråga om vårdtagarens testamentariska förordnande. Hovrätten instämde i tingsrättens bedömning och framhöll att det i princip saknar avgörande betydelse för bedömningen av om en förmån är otillbörlig eller ej om den aktuella förmånen har mottagits under den tid som tjänsten har utövats eller om den mottagits efter det att tjänsten avslutats. Det som i stället är avgörande är om förmånen väsentligen grundar sig på ett samband utom tjänsten, till exempel ett vänskapsförhållande, eller på tjänsteförhållandet. Hovrätten framhöll även att för att en invändning om vänskap ska godtas när en förmån mottagits av en person med uppdrag inom vård- och omsorgssektorn måste det i allmänhet föreligga alldeles speciella förhållanden. Sammantaget ansåg hovrätten inte att åklagaren förmått styrka att den personliga assistenten inte erhållit vårdtagarens testamentariska förordnande väsentligen på grund av deras vänskapsförhållande och tingsrättens dom fastställdes därför.

Ett längre referat av tingsrättens dom finns att läsa i Institutet Mot Mutors rättsfallsbank: ”Personlig assistent döms för att ha tagit emot gåvor från brukare”, Solna tingsrätt, dom 2020-03-25 i mål nr B 10599-18.