Rättsfall

Hovrätten friar tidigare chefer vid telekombolag från mutbrott

4 februari 2021

Svea hovrätt, dom 2021-02-04 i mål nr B 2892-19

Ett svenskt telekombolag ville expandera sin verksamhet i Eurasien till Uzbekistan. För genomförande av detta förvärvades ett bolag som tillhandahöll telekomtjänster på den uzbekiska marknaden genom ett dotterbolag. Telekombolaget bildade också ett lokalt uzbekiskt dotterbolag. För genomförandet av etableringen i Uzbekistan anlitade telekombolaget en lokal partner, som bland annat skulle assistera och tillhandahålla konsulttjänster. En sedvanlig due diligence gjordes av den lokala partnern, varvid framkom att en person med nära kopplingar till presidentdottern stod bakom bolaget och det fanns också rykten om att den som faktiskt stod bakom den lokala partnern var presidentdottern själv.

Inom ramen för partnerskapet med den lokala partnern ingicks ett antal avtal och det skedde också betalningar till främst partnerbolaget med mer än 200 miljoner US dollar från telekombolagets dotterbolag. Enligt åklagaren var anledningen till dessa betalningar bland annat att dotterbolaget skulle få marknadstillgång, inkluderat nödvändiga tillstånd och tilldelning av frekvenser.

Åklagaren väckte talan för grov bestickning (motsvarande grovt givande av muta) mot telekombolagets dåvarande vd, den hos telekombolaget projektansvarige för etableringen samt en jurist vid telekombolaget som varit delaktig i upprättande av avtal kopplade till etableringen och transaktionerna med den lokala partnern. Åklagaren yrkade också att domstolen skulle förklara ett belopp om drygt 200 miljoner US dollar förverkat från telekombolaget.

Enligt åklagaren var betalningarna enligt avtalen med den lokala partnern i första hand att se som betalningar till presidentdottern, som enligt åklagaren skulle betraktas som arbetstagare i den uzbekiska staten eller innehavare av visst uppdrag och därmed vara en mutbar person. I andra hand menade åklagaren att betalningarna skulle ses som betalningar till tjänsteman vid den uzbekiska telekommyndigheten för att komma presidentdottern till del. I tredje hand gjorde åklagaren gällande att betalningarna lämnats till vd:n för ett uzbekiskt telekombolag för att komma presidentdottern till del.

Eftersom de aktuella betalningarna ägde rum mellan åren 2007 och 2010 prövades målet enligt den mutlagstiftning som gällde före nuvarande lagstiftning som trädde i kraft i juni 2012.

Tingsrättens bedömning

Tingsrätten instämde i åklagarens beskrivning av händelseförloppet och konstaterade också inledningsvis att det genom bevisningen var styrkt att presidentdottern var den slutliga förmånstagaren till de betalningar som dotterbolaget gjort.

Tingsrätten fastslog att en förutsättning för att korruptionslagstiftningen alls ska bli tillämplig är att påstådda mottagare är mutbara, det vill säga att de omfattas av den kategori av mutbara personer som gällde för den lagstiftning som prövades i målet.

Enligt tingsrätten hade åklagaren inte redovisat vilken befattning eller ställning som presidentdottern haft eller var hon tjänstgjort, utan enbart angett i svepande ordalag att relevant ställning antingen förelegat grundat på förtroende från presidenten eller grundat på att presidentdottern själv tagit sig rätten att utöva makt. Enligt tingsrätten gav dock bevisningen inte stöd för att presidentdottern haft en offentlig anställning eller uppdrag i en förtroendeställning inom telekomsektorn.

Tingsrätten konstaterade också att i den mån presidentdottern haft formella befattningar som anställd eller uppdragstagare så saknades tjänstesamband mellan dessa och förmånerna som prövades i målet eftersom koppling saknades till telekomsektorn. Presidentdottern ansågs sammanfattningsvis inte vara en mutbar person i lagens bemärkelse.

I fråga om åklagarens påståenden om att betalningarna lämnats till andra (tjänstemän vid den uzbekiska telekommyndigheten alternativt vd:n för ett uzbekiskt telekombolag) konstaterade tingsrätten att en första förutsättning är att det måste finnas en koppling mellan mottagaren av förmånen och den slutliga mottagaren så att förmånen kan sägas ha gynnat den senare. Enligt tingsrätten saknades utredning i målet som visade på sådan gynnande koppling.

Sammanfattningsvis frikände tingsrätten samtliga åtalade då de objektiva kriterierna för att döma till mutbrott i fråga om personkrets, tjänstesamband och mottagande av andra inte bedömdes uppfyllda. Eftersom någon brottslig gärning inte hade begåtts fanns heller inte förutsättningar att bifalla åklagarens yrkande om förverkande hos telekombolaget.

Hovrättens bedömning

Åklagaren överklagande domen och justerade i samband med det åtalet genom att i andra hand yrka att även den dåvarande uzbekiske presidenten, genom sin dotter, varit mottagare av mutor.

Hovrätten ansåg att det handlingsförlopp avseende transaktioner i fråga om avtal och därmed betalningar till konton tillhörande det lokala partnerbolaget objektivt sett var utrett, liksom att detta bolag haft koppling till den dåvarande presidentdottern.

Tingsrätten konstaterade inledningsvis att det för bifall till åtalen för bestickning bland annat krävs att den påstådde mottagaren är mutbar, det vill säga faller in under den begränsade krets av mutbara personer som gällde enligt den dåvarande svenska lagstiftningen.

Hovrätten fann liksom tingsrätten att det inte var bevisat att presidentdottern haft någon befattning eller något uppdrag med koppling till telekomsektorn. Hovrätten ansåg heller inte att det var klarlagt att det funnits en nödvändig koppling mellan presidentdottern och vissa andra personer eller att någon annan erbjudits betalningar.

Vad avsåg andrahandsyrkandet ansåg hovrätten visserligen att den dåvarande uzbekiske presidenten ingått i den krets som kan mutas enligt lagen och att det vidare genom släktskapet mellan honom och presidentdottern funnits en sådan koppling att en betalning till en av dem också kommit den andre till godo i någon form. Däremot ansåg hovrätten inte att det fanns något stöd i utredningen för att betalningarna till det lokala partnerbolaget avsett presidentens tjänsteutövning eller att denne erbjudits mutan och accepterat erbjudandet.

Sammanfattningsvis fann hovrätten att de objektiva rekvisiten som krävs för att dömas för bestickningsbrott som personkrets, tjänstesamband och ”annan” som mottagare inte hade bevisats av åklagaren. Hovrätten prövade därför inte om transaktionerna innehållit förmåner och om de i så fall varit otillbörliga och inte heller frågan om uppsåt. Samtliga åtalade frikändes därför även i hovrätten från åtalen för grov bestickning.

Ett längre referat av tingsrättens dom finns att läsa i Institutet Mot Mutors rättsfallsbank: ”Tingsrätten friar tidigare chefer på telekombolag för mutbrott”, Stockholms tingsrätt, dom 2019-02-15 i mål nr B 12203-17.