Hovrätten friar två fotbollsspelare från givande av muta

Svea hovrätt, dom 2019-04-02, i mål nr B 9182-18

Två fotbollsspelare åtalades för så kallad matchfixning genom att erbjuda en lagkamrat pengar för att underprestera i en match. Matchen var föremål för vadhållning. Efter att matchen hade spelats misstänkte tränaren i laget matchfixning och började undersöka om så kunde vara fallet. Bland annat pratade han med de två misstänka spelarna och spelade in dessa samtal.

Tingsrätten dömde de två spelarna mot sitt nekande för givande av muta. Enligt tingsrätten var åtalet styrkt bland annat genom ljudinspelningarna från tränarens samtal med spelarna.

Hovrätten gör en annan bevisvärdering än tingsrätten. I domskälen framhålls att tränarens berättelse om samtalen med spelarna inte har den stringens och tydlighet som krävs för att ensamt läggas till grund för en fällande dom. Gällande ljudinspelningarna framhålls att sådana visserligen kan ha visst bevisvärde inom ramen för den fria bevisprövningen men att förhållandena under vilka samtalen hölls måste innebära att dessa har ett mycket lågt bevisvärde i detta fall. Hovrätten konstaterar sammanfattningsvis att även om utredningen indikerar att den aktuella matchen kan ha varit en så kallad läggmatch har utredningen inte den robusthet som krävs för att det ska anses visat att fotbollsspelarna gjort sig skyldiga till givande av muta.

Ett längre refererat av tingsrättens dom finns att läsa i Institutet Mot Mutors rättsfallsbank: ”Tingsrätten dömer fotbollsspelare för givande av muta avseende matchfixning”, Södertälje tingsrätt, dom 2018-09-06 i mål nr B 897-18.