Tingsrätten dömer bankanställd för tagande av muta, låntagare för givande av muta och mellanhand för medhjälp till tagande av muta

Göteborgs tingsrätt, dom 2022-12-07 i mål B 5110-20

En privatrådgivare vid en bank, med uppgift att fatta beslut om kreditgivning, begärde och mottog vid upprepade tillfällen ekonomisk ersättning av tio olika låntagare mot beviljande av lån grundade på felaktiga inkomstuppgifter. Ersättningen från låntagarna som den bankanställde mottog uppgick till mellan 10 000 och 30 000 kronor per låntagare. Vid merparten av dessa tillfällen förmedlade en mellanhand den bankanställdes kontaktuppgifter till låntagarna. För varje förmedling tog mellanhanden betalt från låntagarna med ett belopp som varierande mellan 10 000 och 23 000 kronor. Den bankanställde åtalades för tagande av muta, låntagarna för givande av muta och mellanhanden för medhjälp till tagande av muta.

Den bankanställde erkände brott, dock med invändning att gärningen inte skulle rubriceras som grovt. Mellanhanden och samtliga låntagare förnekade brott.

Tingsrätten ansåg det styrkt att den bankanställde begärt och mottagit otillbörliga förmåner och att låntagarna lämnat aktuella förmåner till den bankanställde direkt eller via mellanhanden. Tingsrätten delade dock inte åklagarens bedömning att brottet avseende den bankanställde skulle rubriceras som grovt. Detta då brotten varken sammantagna eller var för sig avsett ett betydande värde. Inte heller ansågs brotten ha utövats systematiskt.

Den bankanställde dömdes för tagande av muta i elva fall. Tingsrätten bedömde att straffvärdet uppgick till fängelse i åtta månader efter beaktande av att denne förlorat sitt arbete och varit behjälplig i utredningen. Eftersom det saknades anledning att befara att denne skulle göra sig skyldig till fortsatt brottslighet ansåg dock tingsrätten att påföljden kunde stanna vid villkorlig dom förenat med 140 dagsböter.

Samtliga låntagare dömdes för givande av muta, varav en i två fall. Påföljden bestämdes avseende nio av dem till 50 dagsböter. Vad avsåg den låntagare som dömts i två fall hade denne tidigare dömts för annan brottslighet till fängelse i två år. Tingsrätten beslutade därför att fängelsestraffet även skulle avse mutbrottet. Avseende samtliga låntagare beaktade domstolen att det hade varit fråga om förhållandevis begränsad brottslighet som var och en var ansvarig för.

Mellanhanden dömdes för medhjälp till tagande av muta i åtta fall. Straffmätningsvärdet uppgick till sex månader med beaktande av att denne förlorat sitt arbete. Eftersom det även här saknades anledning att befara att denne skulle göra sig skyldig till fortsatt brottslighet ansåg dock tingsrätten att påföljden kunde stanna vid 70 dagsböter.

En del av den bankanställdes och mellanhandens brottsvinst förklarades även som förverkat utbyte av brott.