Tingsrätten dömer distriktschef och underentreprenör för tagande respektive givande av muta

Luleå tingsrätt, dom 2018-12-12 i mål nr B 901-18

En distriktschef vid ett företag kom överens med en tidigare kollega och sedan underentreprenör till företaget att underentreprenören skulle bekosta en resa till New York värd drygt 24 000 kr för distriktschefen och dennes äkta hälft. Distriktschefen bokade resan, som fakturerades underentreprenören. Underentreprenören upprättade sedan en bluffaktura på drygt 42 000 kr som skickades till företaget och attesterades av distriktschefen. Det belopp som översteg resekostnaden behöll underentreprenören själv enligt överenskommelse med distriktschefen.

I domskälen konstaterade tingsrätten att New York-resan tveklöst utgjort en otillbörlig förmån för distriktschefen. Tingsrätten konstaterade att det inte krävs att gärningsmannen tar del av en förmån för egen del, utan det räcker att det sker för någon annan exempelvis gärningsmannens familjemedlem. I otillbörlighetsbedömningen tog domstolen fasta på att det rörde sig om ett betydande belopp, att förmånen varit väsensskild från företagets verksamhet, att förmånen haft det klart uttalade syftet att påverka distriktschefen i dennes tjänsteutövning samt att distriktschefen genom att attestera den falska fakturan agerat djupt illojalt mot sin arbetsgivare. Tingsrätten framhöll här att ett upplägg som också ger en ekonomisk vinning för givaren inte utesluter mutbrott. Det hade ingen betydelse att det var distriktschefens företag som i slutändan betalade resan, eftersom detta upplägg inte stod klart när distriktschefen tog emot resan.

I fråga om tjänstesamband förelåg ansåg tingsrätten att redan den omständighet att underentreprenören utförde arbete för distriktschefens företag talade för sådant samband. Distriktschefen kunde vidare utöva inflytande i processer avseende underentreprenören och det spelade då ingen roll vilka arbetsuppgifter distriktschefen normalt hade ansvar för. Det var inte heller av betydelse att distriktschefen och underentreprenören tidigare varit kollegor och i begränsad utsträckning umgåtts privat eftersom förmånen inte uteslutande eller i allt väsentligt grundade sig i deras vänskapsförhållande.

Distriktschefen och underentreprenören bedömdes sammantaget ha gjort sig skyldiga till tagande respektive givande av muta. Straffvärdet motsvarade enligt tingsrätten en månads fängelse vardera. Mot bakgrund att båda sedan tidigare var ostraffade och levde under ordnade förhållanden bestämdes påföljden till villkorlig dom och 40 dagsböter.

Åklagaren hade också yrkat att värdet av resan skulle förklaras förverkat. Distriktschefen hade emellertid också genom beslut från Skatteverket beskattats för motsvarande belopp som inkomst av tjänst. Efter att tingsrätten konstaterat att det saknas regler för att hantera denna situation framhöll domstolen att det faktum att beskattning av beloppet skett inte i sig utgör något hinder mot att förverkande sker utan att detta får beaktas inom ramen för skälighetsbedömningen. Tingsrätten noterade att Skatteverkets beslut fortfarande kunde omprövas och kom till slutsatsen att ett förverkande inte vore uppenbart oskäligt och biföll förverkandeyrkandet.