Tingsrätten dömer hemtjänstanställd för mutbrott

Östersunds tingsrätt, dom 2019-05-31 i mål nr B 3029-18

Ett sambopar upprättade med hjälp av en advokat ett testamente med innebörd att en hemtjänstanställd som regelbundet utförde arbete hos paret skulle ärva paret sedan båda gått bort. Av testamentet framgick att paret var medvetna om att regler kunde sätta hinder för den hemtjänstanställde att ta emot arvet, men att testamentet ändå återspeglade deras uttryckliga önskan.

Sedan båda i paret avlidit underrättades den hemtjänstanställde om testamentet av Kammarkollegiet, som samtidigt meddelade den hemtjänstanställde att Kammarkollegiet skulle kontakta den anställdes arbetsgivare om testamentet åberopades. Den hemtjänstanställde valde efter kontakter med sin arbetsgivare och kommunjuristen att ta emot testamentet. Den testamenterade egendomen bestod av kontanter om 209 211 kr samt en fastighet med ett taxeringsvärde på 247 000 kr.

Tingsrätten konstaterade i sina domskäl inledningsvis att den hemtjänstanställde var anställd samt att det fanns ett tjänstesamband eftersom det inte hade framkommit något som visade att paret och den hemtjänstanställde haft en privat relation. Tingsrätten framhöll att det för tjänster inom vården finns ett särskilt integritetsskydd som innebär att det inte kan ges något större utrymme för gåvor, ens om ett vänskapsförhållande har uppstått. För att det ska vara tillåtet krävs alldeles speciella förhållanden.

Tingsrätten prövade därefter om förmånen varit otillbörlig och framhöll att kontanta medel och andra gåvor som innebär en klar och inte ringa förmögenhetsökning i princip har bedömts som komprometterande. Tingsrätten konstaterade vidare att den hemtjänstanställde fått klara och tydliga indikationer att arvet var en otillbörlig gåva, trots invändningar från den anställde om att denne inte hade tagit del av kommunens policy rörande gåvor samt att arbetsgivaren inte tydligt angett att det var otillåtet att ta emot arvet. Tingsrätten konstaterade i fråga om invändningen om arbetsgivarens bristande information att övrig bevisning talade mot att den hemtjänstanställde saknat information om riskerna med att ta emot testamentet och att den anställde i vart fall när denne fick sådan information blev så informerad att uppsåt uppstod.

Sammanfattningsvis bedömdes den hemtjänstanställde ha gjort sig skyldig till tagande av muta. Brottet bedömdes med hänsyn till det höga värdet som grovt.

I påföljdsbedömningen beaktade tingsrätten att brottet begåtts inom vårdverksamhet. Högre krav ställs i sådant fall på arbetstagaren samtidigt som det finns ett skyddsintresse för att vårdtagares beroendeställning inte ska kunna utnyttjas. Straffvärdet bedömdes därför överstiga minimistraffet för grovt brott. I straffmätningen tog tingsrätten dock hänsyn till att den hemtjänstanställde till följd av brottet förlorat anställningen och bestämde straffmätningsvärdet till sex månaders fängelse. Mot bakgrund av att mutbrott inte utgör artbrott, och då särskilda skäl att bedöma det aktuella brottet som sådant saknades, ansåg tingsrätten att påföljden kunde bestämmas till villkorlig dom i förening med 100 dagsböter.

Både fastigheten och de kontanta medlen förklarades förverkade, dock med ett skäligt avdrag om drygt 12 000 kr från kontanterna eftersom den hemtjänstanställde haft vissa kostnader för att förbättra/underhålla fastigheten.

Domen har överklagats till hovrätten.