Tingsrätten dömer polisassistent och förare för mutbrott i samband med hastighetsöverträdelse

Borås tingsrätt, dom 2021-02-24 i mål nr B 1970-20

En polisassistent ansvarade för en utbildning i laserhastighetsmätning för polisaspiranter där de utförde hastighetskontroller av passerande motorfordon. När en av aspiranterna stoppade ett fordon som färdades i en hastighet över hastighetsgränsen tog polisassistenten, som kände föraren, beslutet att inte rapportera hastighetsöverträdelsen eller omhänderta dennes körkort. Drygt en och en halv timme efter händelsen swishade föraren 500 kr till polisassistenten med meddelandet ”Köp en stor! och ge henne en kram”. För pengarna köpte polisassistenten tårtor till kollegorna på arbetsplatsen.

Polisassistenten och föraren nekade till brott och menade att de inte kände till vilken hastighet som polisaspiranten uppmätt eller att polisassistenten varit framme vid förarens fordon. Föraren hävdade även att denne med betalningen ville visa en generell uppskattning till polisen.

Tingsrätten konstaterade inledningsvis att polisassistenten genom sin anställning ingått i den krets av personer som träffas av mutansvaret. Genom vittnesuppgifter ansåg tingsrätten det bevisat att polisassistenten och föraren känt till hastighetsöverträdelsen på plats men att polisassistenten trots detta beslutat att inte rapportera föraren eller omhänderta dennes körkort. Den omständigheten att swishbetalningen skett i nära anslutning till att föraren stoppats tillsammans med innehållet i meddelandet ”ge henne en kram” gav enligt tingsrättens bedömning intrycket av att den syftade till en specifik händelse snarare än en allmän uppskattning. Därtill hade vittnen beskrivit att agerandet varit just som ”ett tack”.

Vid en samlad bedömning och med beaktande av samtliga omständigheter i målet ansåg tingsrätten att det varit fråga om en otillbörlig förmån som polisassistenten mottagit på grund av sin anställning. Att polisassistenten använt pengarna till att köpa tårtor till kollegorna och själv bara ätit en tårtbit som i sig haft ett lågt värde samt att polisen i andra sammanhang mottagit fika förändrade inte tingsrättens bedömning. Detta eftersom det är omständigheterna objektivt sett som gör förmånen otillbörlig. Tingsrätten betonade här att det under inga förhållanden får uppfattas som att en person genom att bjuda polisen på tårta kan undkomma böter eller körkortsomhändertagande.

I fråga om uppsåt fann tingsrätten att förarens syfte med överföringen av pengarna varit att tacka polisassistenten för att ha fått behålla sitt körkort och att denne därmed haft uppsåt att belöna polisassistenten. Även polisassistenten, menade tingsrätten, hade i vart fall varit likgiltig inför den effekt att denne genom att ta emot överföringen från föraren mottagit en otillbörlig förmån.

Polisassistenten dömdes för tagande av muta och tjänstefel. Den brottslighet som polisassistenten gjort sig skyldig till bedömde tingsrätten ha ett straffvärde motsvarande ett kortare fängelsestraff. Då denne var tidigare ostraffad kunde dock påföljden stanna vid villkorlig dom. Tingsrätten beaktade här att denne sannolikt skulle förlora sin anställning som polis och utdömde därför inga dagsböter. Föraren dömdes för givande av muta och påföljden bestämdes till 60 dagsböter.