Tingsrätten friar tidigare chefer på telekombolag för mutbrott

Stockholms tingsrätt, dom 2019-02-15 i mål nr B 12203-17

Ett svenskt telekombolag ville expandera sin verksamhet i Eurasien till Uzbekistan. För genomförande av detta förvärvades ett bolag som tillhandahöll telekomtjänster på den uzbekiska marknaden genom ett dotterbolag. Telekombolaget bildade också ett lokalt uzbekiskt dotterbolag. För genomförandet av etableringen anlitade telekombolaget en lokal partner, som bland annat skulle assistera och tillhandahålla konsulttjänster. En sedvanlig due diligence gjordes av den lokala partnern, varvid framkom vem som stod bakom partnern. Denna person hade nära kopplingar till presidentdottern och det fanns också rykten om att den som faktiskt stod bakom partnern var presidentdottern.

Inom ramen för partnerskapet med den lokala partnern ingicks ett antal avtal och det skedde också betalningar till främst partnerbolaget om mer än 200 miljoner US dollar från telekombolagets dotterbolag. Enligt åklagaren var anledningen till dessa betalningar att dotterbolaget skulle få marknadstillgång, inkluderat nödvändiga tillstånd, tilldelning av frekvenser m.m.

Åklagaren väckte talan för grovt givande av muta (grov bestickning) mot telekombolagets dåvarande vd, den hos telekombolaget projektansvarige för etableringen samt en jurist vid telekombolaget som varit delaktig i upprättande av avtal kopplade till etableringen och transaktionerna med den lokala partnern. Åklagaren yrkade också på att domstolen skulle förklara ett belopp om drygt 200 miljoner US dollar förverkat från telekombolaget.

Enligt åklagaren var betalningarna enligt avtalen med den lokala partnern att i första hand ses som betalningar till presidentdottern, som enligt åklagaren skulle ses som arbetstagare i den uzbekiska staten eller innehavare av visst uppdrag och därmed vara en mutbar person. I andra hand menade åklagaren att betalningarna skulle ses som betalningar till tjänsteman vid den uzbekiska telekommyndigheten för att komma presidentdottern till det. I tredje hand gjorde åklagaren gällande att betalningarna lämnats till vd:n för ett uzbekiskt telekombolag för att komma presidentdottern till del.

Eftersom de aktuella betalningarna ägde rum mellan åren 2007 och 2010 prövades målet enligt den mutlagstiftning som gällde före nuvarande lagstiftning som trädde i kraft i juni 2012.

Tingsrätten instämde i åklagarens beskrivning av händelseförloppet och konstaterade också inledningsvis att det genom bevisningen i målet var styrkt att presidentdottern var den slutliga förmånstagaren till de betalningar som dotterbolaget gjorde.

Inledningsvis fastslog tingsrätten att en förutsättning för att korruptionslagstiftningen alls ska bli tillämplig är att påstådda mottagare är mutbara, det vill säga att de omfattas av den kategori av mutbara personer som gällde för den lagstiftning som prövades i målet.

Enligt tingsrätten hade åklagaren inte redovisat vilken befattning eller ställning som presidentdottern haft eller var hon tjänstgjort utan enbart angett i svepande ordalag att relevant ställning antingen förelegat grundat på förtroende från presidenten eller grundat på att presidentdottern själv tagit sig rätten att utöva makt. Enligt tingsrätten gav dock bevisningen inte stöd för att presidentdottern haft en offentlig anställning eller uppdrag i en förtroendeställning inom telekomsektorn. En alternativ förklaring bedömdes istället trovärdig av tingsrätten, nämligen att presidentdottern agerat som affärskvinna.

Tingsrätten konstaterade också att i den mån presidentdottern haft formella befattningar som anställd eller uppdragstagare så saknades tjänstesamband mellan dessa och förmånerna som prövades i målet eftersom koppling saknades till telekomsektorn. Presidentdottern ansågs sammanfattningsvis inte vara en mutbar person i lagens bemärkelse.

I fråga om åklagarens påståenden om att betalningarna lämnats till andra (tjänstemän vid den uzbekiska telekommyndigheten alternativt vd:n för ett uzbekiskt telekombolag) konstaterade tingsrätten att en första förutsättning är att det måste finnas en koppling mellan mottagaren av förmånen och den slutliga mottagaren så att förmånen kan sägas ha gynnat den senare. Enligt tingsrätten saknades utredning i målet som visade på sådan gynnande koppling.

Sammanfattningsvis frikände tingsrätten samtliga åtalade då de objektiva kriterierna för att döma till mutbrott i fråga om personkrets, tjänstesamband och mottagande av andra inte bedömdes uppfyllda. Eftersom någon brottslig gärning inte ansågs ha begåtts fanns heller inte förutsättningar att bifalla åklagarens yrkande om förverkande hos telekombolaget.