Kasserat kött såldes efter muta

Hovrätten över Skåne och Blekinge, dom 2009-12-16 i mål nr B 157-08 och Malmö tingsrätt, dom 2007-11-28 i mål nr B 4746-05

Två personer åtalades för att, som grossister ha mutat en annan person för att få ta hand om och vidareförsälja stora mängder billigt kasserat kycklingkött till olika matställen. Försäljaren av det djupfrysta köttet fick enligt åtalet sammanlagt 86.020 kr i mutor från de två personerna. De två grossisterna dömdes för bestickning och försäljaren dömdes för mutbrott.

A var försäljare vid ett företag som producerade kycklingkött. Hans arbetsuppgifter var att till yrkesmässiga uppköpare sälja partier av djupfryst kycklingkött. Vid överproduktion av fryst fågel kunde ibland ett överskottslager uppstå eftersom de större butikskedjorna inte tar emot kött med för kort tid kvar till ”bäst-före-datum”. Överskottslagret såldes till lägre pris än normalt. A hade bl.a. hand om försäljning av sådant överskottslager. Han blev uppsagd i augusti 2002 med ett års uppsägningstid. Under sin uppsägningstid fortsatte han med att utföra arbetsuppgiften med försäljning av överskottslager.

A sålde flera ton kycklingkött till två grossister, en i Skåne och en i Norrland. Dessa sålde sedan kycklingen vidare till butiker och restauranger där den grillades och blev middagsmat. För att få köpa det nästan utgångna köttet fick grossisterna betala pengar som provision till A.

Grossisten i Norrland uppgav att han trodde att de pengar han satte in på det konto som A hade uppgett var just provision och han visste egentligen inte om det var A:s privata konto eller kycklingproducentens företagskonto. Grossisten i Norrland betalade sammanlagt 75.040 kr till A under åren 2002-2003.

Grossisten i Skåne uppgav att han känt sig pressad att betala för att få köpa det billiga köttet. Sammanlagt betalade han 10.980 kr till A under åren 2002-2003.

A hävdade att han föreslagit företaget som producerade kycklingkött att få arbeta vidare efter uppsägningstiden mot provision, men att kycklingproducenten inte accepterade det. A menade att den norrländska grossisten tyckt synd om honom för detta och betalat en krona per kilo inköpt kött till A, som tog emot det privat och inte berättade om detta för kycklingproducenten. A menade att han inte förstod att det var fel då han inte längre kände sig som anställd då han var uppsagd.

Beträffande grossisten i Skåne hävdade A att inbetalda pengar, 10.980 kr, rörde sig om en spelskuld från gemensamt spel på hästar. Anledningen till att han beskyllde A för att ha tagit emot mutor menade A härrörde från att A vägrat sälja produkter till denna grossist om han inte betalade de skulder han hade till (företaget) kycklingproducenten.

Beträffande grossisten i Norrland fann TR det klarlagt att det rört sig om en ersättning för A:s tjänsteutövning då ersättningen hade stått i direkt relation till antalet sålda kg. Åtal för bestickning och mutbrott bifölls i denna del.

Beträffande grossisten i Skåne fann TR det föga troligt att det rört sig om något annat än betalning för att få köpa kycklingkött till ett lågt pris. Då det var denna grossist som hade gjort anmälan till företaget vilket sedan ledde till polisanmälan ansåg TR att dennes uppgifter skulle ligga till grund för bedömningen. Grossisten i Skåne uppgav visserligen att han inte förstått att pengarna som han betalat gick till A personligen. Detta ansåg dock TR vara osannolikt då det, som sagt, var denna grossist som anmält förfarandet till företaget (kycklingproducenten). Åtal för bestickning och mutbrott bifölls även i denna del.

A dömdes för mutbrott till villkorlig dom och 120 dagsböter. Samtidigt förverkades 86.020 kr. Grossisten i Norrland dömdes för bestickning till villkorlig dom och 60 dagsböter. Grossisten i Skåne dömdes för bestickning till 60 dagsböter.

I HovR yrkade åklagaren att även grossisten från Skåne få påföljden villkorlig dom. Grossisten från Skåne yrkade att HovR skulle ogilla åtalet alternativt sätta ned antalet dagsböter och dagsbotens storlek liksom skyldigheten att återbetala kostnaden för försvaret.

Uppgifterna i HovR var i stort sett desamma som lämnats i TR. HovR delade TR:s bedömning att påföljden för grossisten från Skåne kunde stanna vid dagsböter och att antalet dagsböter borde bestämmas till 60. Med hänsyn tagen till grossistens nuvarande ekonomiska situation ändrade dock HovR TR:s domslut på så sätt att dagsbotens storlek sattes ned samt att skyldigheten att återbetala kostnaden för försvaret vid TR begränsades.