Dataföretag bjöd myndighetspersoner på skärgårdstur och julbord

Svea hovrätt, dom 2009-03-05 i mål nr B 8084-07 och Stockholms tingsrätt, dom 2007-10-12 i mål nr B 10403-06

En representant för ett privat dataföretag hyrde en större, finare båt som personer vid statlig myndighet (fortsättningsvis; Myndigheten) bjöds in till på en tur i skärgården. Senare samma år bjöd dataföretaget personal vid Myndigheten på julbord på en skärgårdsbåt. Myndigheten köpte varor och tjänster från dataföretaget sedan flera år tillbaka. Åtal för mutbrott och bestickning ogillades.

A ägde ett dataföretag i vars verksamhet ingick försäljning av datorutrustning och tjänster, s.k. support, inom IT-området. En av företagets kunder var sedan 1990 Myndigheten. Genom dess IT-enhet, anlitade Myndigheten i sin verksamhet ett större antal företag, däribland alltså nämnda dataföretag. B var IT-chef vid Myndigheten sedan 1999. Han var behörig att på egen hand köpa in varor och tjänster för högst 5.000 kr., eller, om ärendet var berett av annan, 75.000 kr. När inköp ägde rum från nämnda dataföretag skedde detta enligt ramavtal, vari priser och villkor fanns angivna.

I september 2002 bjöd A in sju personer från Myndigheten till en båttur med enklare förtäring. Förutom A samt de sju från Myndigheten deltog ytterligare en person från dataföretaget. Båten var av en större modell – en tidigare kappseglingsbåt – och ägdes av ett handelsbolag i vilket bolagsmännen utgjordes av dataföretaget och ett annat av A kontrollerat aktiebolag. A uppgav att någon kostnad för båtturen aldrig debiterats eller bokförts. Båten fördes av A själv då han har förarbevis och de smörgåsar som erbjöds hade förberetts av A. B uppgav att han hade trott att det var A:s privata segelbåt som denne ställde till förfogande som en billig konferenslokal. Åklagaren menade att det fanns en faktura på 10.000 kr exkl. moms avseende båthyra för denna resa.

Beträffande jullunchen i december 2002, vilken pågick under tre timmar ombord på ett ångfartyg deltog förutom B ytterligare två personer från Myndigheten samt ett antal personer som var företrädare för andra kunder. Syftet med sammankomsten uppgavs av A vara att utbyta erfarenheter inom sitt kompetensområde. A uppgav att det varit tradition för dataföretaget att stå för kostnaderna då de stått som värd för arrangemang som dessa.

B konsumerade för egen del för 305 kr för själva lunchen samt 22 kr för mineralvatten och lika mycket för kaffe dvs. 349 kr. Han uppgav att jullunchen hade givit honom tillfälle till meningsutbyte med andra IT-ansvariga inom det offentliga området.

TR konstaterade inledningsvis att de väger in att B, även om han var IT-chef, inte tycks ha haft rätt att på egen hand ingå avtal med dataföretaget av annat än i sammanhanget bagatellartad natur och enligt egen utsago heller aldrig ensam träffat avtal med dataföretaget. Frågan var därför huruvida de angivna förmånerna allmänt sett varit ägnade att påverka honom i hans tjänstutövning. Beträffande de ytterligare personer från Myndigheten:s IT-enhet som utöver B deltagit i de båda evenemangen saknades utredning om vilka dessa var och vilka befattningar de hade. När det gällde turen med segelbåten och den av åklagaren åberopade fakturan ansåg TR att den inte kunde hänföras till båtfärden och det kunde därför inte ha ansetts visat att båtfärden inneburit några kostnader för dataföretaget, vilket i sin tur gjorde att förmånen att delta i båtfärden måste anses ha saknat ekonomiskt värde. TR godtog också B:s uppgift om att han trott att båten var A:s privata.

Vad beträffar jullunchen konstaterade TR att värdet av denna för A:s räkning uppgått till 349 kr. TR menade att värdet inte varit så högt att det redan på grund av detta kunde anses att förmånen varit klart otillbörlig. TR kom fram till vid en samlad bedömning att de av A lämnade och av B mottagna förmånerna varken kunde anses ha haft sådan utformning eller, vad gäller jullunchen, värdemässigt gått utöver vad som kunde anses godtagbart. Det hade heller inte framkommit någon annan omständighet som kunde medföra att förmånerna kunde sägas ha varit ägnade att påverka B i hans tjänsteutövning. Förmånerna ansågs ej ha varit otillbörliga och åtal för bestickning och mutbrott ogillades.

HovR menade att här förelåg ett s.k. tjänstesamband då B hade haft kontakt med A i tjänsten och haft möjlighet att utöva visst inflytande på beslut som kunde beröra A och dennes bolag. Dock ansågs att ändamålet med båtutflykten och jullunchen hade varit att föra en arbetsrelaterad dialog. Det var sålunda inte fråga om ren förströelse för de inblandade. Vidare kom HovR fram till att båtutflykten och jullunchen inte varit mer påkostade än vad som hade varit motiverat i sammanhanget. Åtal för mutbrott och bestickning ogillades även i HovR.