Aktiemäklare fick kontanter och vinflaska som ersättning

Svea hovrätt, avd. 11, rotel 33, mål nr B 917-02/2003 och Stockholms tingsrätt, avd. 12, rotel 1, mål nr B 700-99/2002

En bankanställd aktiemäklare gjorde lyckade aktieaffärer åt en kund och fick kontanter och vinflaskor m.m. som ersättning. Aktiemäklaren dömdes för mutbrott och kunden för bestickning.

En aktiemäklare anställd vid en bank åtalades för att ha gjort omfattande aktieaffärer på eget bevåg och på bankens risk. Bl.a. skulle mäklaren ha sysslat med s.k. blankningsaffärer, en metod där man spekulerar i fallande aktiekurser och säljer aktier man inte äger för att sedan köpa tillbaka dem till ett lägre pris.

Mäklaren åtalades för grovt bedrägeri alternativt grov trolöshet mot huvudman. TR friade mäklaren helt från dessa åtal.

I samma mål togs frågor om mutbrott och bestickning upp. Mäklaren hade i sin roll som värdepappersmäklare utfört omfattande aktiehandel åt en barndomsvän och dennes far. Enligt åtal överfördes värden från barndomsvännen till mäklaren vid tre tillfällen enligt nedan:

1. I december 1997 överförde barndomsvännen 25.000 kr till mäklarens konto för att han erhållit en tilldelning av aktier som kunde säljas med en vinst på ca 250.000 kr.

2. I mars och april 1998 erbjöd sig barndomsvännen att till mäklaren kostnadsfritt låna ut sin tjänstebil av märket Saab 9-3 Cabriolet.

3. I december 1998 överlämnade barndomsvännen ett paket med 5.000 kr samt därutöver ett antal vinflaskor.

TR konstaterade inledningsvis att de tilltalade kände varandra väl sedan barndomen och att de hållit en fortlöpande kontakt med täta telefonsamtal och utbyte av ganska dyrbara presenter. Detta märktes i jargongen i dialogen mellan dem, i uppspelningarna av telefonsamtal som gjordes i TR. Samtalen kunde därmed inte tolkas med metoder som utmärker tolkning av kommersiella avtal, menade TR.

Beträffande penningöverföringen i punkt 1 menade de tilltalade att pengarna varit en återbetalning av ett lån som aktiemäklaren hade lämnat barndomsvännen för att denne skulle handla i en annan bank. De hade dessutom slagit vad om 10.000 kr om utvecklingen av kursen på de aktier som avsågs i punkt 1, vilket lett till ytterligare en penningöverföring. Annat än vad de tilltalade uppgav ansågs ej vara visat och åtalet ogillades.

I punkt 2 påstods att aktiemäklaren blivit erbjuden att kostnadsfritt förfoga över en dyrbar bil, men av utredningen framgick inte annat än att de tilltalade i telefon samtalat om en tjänstebil, som barndomsvännen sagt sig kunna förfoga över, och om dennes kostnad för en sådan bil. Det framgår inte om barndomsvännen verkligen velat ställa den till aktiemäklarens förfogande, och i så fall ansågs det inte vara sannolikt att de skulle ske på andra villkor än att aktiemäklaren själv skulle stå för kostnaderna. Åtalet ogillades.

Pengarna och de vinflaskor som överlämnades enligt punkt 3 uppgavs vara en julgåva. Det rörde sig om en penninggåva samt sex eller sju flaskor vin. Vinet hade ett värde av drygt 1000 kr. Det ansågs troligt att gåvan hade kunnat lämnats oberoende av den värdefulla hjälp med hanteringen av värdepapper som aktiemäklaren sedan några år i egenskap av bankanställd hade lämnat barndomsvännen och dennes far. Gåvans syfte var inte främst en belöning för utfört arbete. Dock saknade gåvan samband med aktiemäklarens och barndomsvännens täta kontakter kring barndomsvännens och dennes fars värdepappersportföljer och detta förhållande ansågs omfattas av de tilltalades uppsåt. Beträffande personliga relationer mellan parterna hänvisade TR till boken av Cars, Mutbrott, bestickning och korruptiv marknadsföring, andra uppl. 2001, avsnitt 5.2.5. Exempel som svarar mot de tilltalades situation återfinns inte där.

TR uttalade slutligen: ” Enligt tingsrättens mening ställs människor ibland inför ett val mellan att ge sedvanliga värdefulla gåvor till nära vänner och att anlita en sådan vän i hans egenskap av arbetstagare. Vid sammanvägning av gåvans värde med omfattningen och innebörden av relationen mellan mäklaren och bankens kund är gåvan därvid straffrättsligt att betrakta som given som en otillbörlig belöning för aktiemäklarens tjänsteutövning. Den omständigheten att de tilltalade med stor sannolikhet inte själva uppfattade saken på det sättet utesluter inte att gärningarna utgör bestickning och mutbrott. Förhållandet bör dock påverka straffvärdet.”

För gärningarna i punkt 3 dömdes aktiemäklaren för mutbrott och barndomsvännen för bestickning. Aktiemäklaren meddelades dock påföljdseftergift p.g.a den mycket långa och påfrestande förundersökningen, häktning och huvudförhandling beträffande de övriga åtalen, samt därefter avsked.

Barndomsvännen dömdes till 40 dagsböter.

HovR fastställde TR:s bedömning i skuldfrågorna vad beträffade gåvan i punkt 3. HovR undanröjde dock TR:s förordnande om påföljdseftergift och förordnade om att aktiemäklaren skulle överlämnas till rättspsykiatrisk vård. (Målet handlade också om flera fall av grov trolöshet mot huvudman.) Beträffande barndomsvännens påföljd fastställde HovR TR:s beslut.