Företagschef gjorde privata affärer med entreprenörer inom byggbranschen

Hovrätten för Övre Norrland, mål nr B 748-02/2003 och Umeå tingsrätt, mål nr B 929-02/2002

En chef för ett Företag hade träffat överenskommelser i tre olika privata ärenden med entreprenörer inom byggbranschen. Punkt ett nedan avser upprättande av byggnadsritningar, punkt två avser optionsavtal och punkt tre avser renovering av ett hus. Företagschefen dömdes för grovt mutbrott. Två entreprenörer dömdes för bestickning och ytterligare en entreprenör för mutbrott.

1) Byggnadsritningar

En divisionschef (A) vid ett Företag skulle privat bygga en villa i Grekland och behövde med anledning av detta vissa ritningar, bl.a. konstruktionsritning för uppförande av huset samt ritningar för VVS-installationer i byggnaden. I början av år 1998 kontakade han därför två olika byggföretag för att få hjälp med detta. B på det ena byggföretaget skulle hjälpa honom med byggnadsritningarna och C på det andra Företaget skulle hjälpa honom med VVS-ritningarna. Utan betalning erhöll A samma år byggnadsritningarna från B och åren 1998-1999 erhöll han VVS-handlingarna från C. Under denna tidsperiod var Företaget kund till såväl byggföretaget som VVS-företaget.

B utförde arbetet på sin fritid, vilket tog honom 2-3 kvällar. Han upplyste sin arbetsgivare (byggföretaget) att arbetet utförts på hans fritid. Om ritningarna hade utförts av byggföretaget skulle de ha kostat 5 000 – 6 000 kr exkl. mervärdesskatt. A och B hade inte talat om något pris på arbetet men de hade diskuterat att B och hans familj skulle kunna få bo i huset då det var klart.

C hade fått sin arbetsgivares godkännande till att utföra arbetet med VVS-ritningarna åt A vid sidan om sin tjänstgöring i VVS-företaget. P.g.a tidsbrist gav han uppdraget vidare till en underställd person vid VVS-företaget som sedan skickade handlingarna direkt till A. C stod dock själv som ansvarig för ritningarna. Någon betalning för arbetet hade aldrig diskuterats. Värdet för arbetet uppgick till ca. 10.000 kr. Det sammanlagda värdet för ritningarna som A erhöll från B och C uppgick således till minst 15.000 kr.

Beträffande byggnadsritningarna som upprättats av B konstaterade TR att det vid tidpunkten för förfrågan funnits ett starkt intresse hos byggföretaget att få fler uppdrag av Företaget. A och B umgicks inte privat utan förfrågan ansågs ha ett entydigt samband med deras yrkesmässiga kontakter.

TR ansåg därför att de skulle ligga nära till hands att anse att A av B tagit emot en otillbörlig belöning för sin tjänsteutövning. Det obestämda erbjudandet om att någon gång få bo i huset ansågs inte innebära att de kommit överens om ett vederlag för ritningarna. Dock påpekade TR att det inte går att bortse från att det är vanligt förekommande att bekanta med olika yrkeskunnande gratis gör varandra tjänster utan att givaren har som syfte att belöna mottagaren. Mot bakgrund härav bör en förmån bestående i en begränsad personlig arbetsinsats inte bedömas som en otillbörlig belöning annat än i klara fall. Eftersom det i detta fall rört sig om en begränsad arbetsinsats från B:s sida och då det även förekommit tal om en gentjänst ansågs det ej styrkt att A och B mottagit respektive lämnat en otillbörlig belöning för A:s tjänsteutövning.

Beträffande de VVS-handlingar som A mottog från VVS-företaget som C arbetade på hade varken vederlag eller gentjänster diskuterats. A hade haft flitigare kontakter med C än med B. Med hänvisning till företagens affärskontakter samt det faktum att arbetet med ritningarna i det här fallet hade utförts av en annan anställd vid VVS-företaget än C konstaterade TR att det i detta fall inte rört sig om en väntjänst från C:s sida utan om en otillbörlig belöning för A:s tjänsteutövning. A dömdes för denna del för mutbrott samt C för bestickning. Även om C inte egenhändigt utförde arbetet eller själv överlämnade handlingarna ansågs han genom sitt agerande ha utlovat och genom ombud lämnat den otillbörliga belöningen. C dömdes för bestickning till 50 dagsböter.

A överklagade till HovR som fastställde TR:s dom i denna del. Beträffande påföljd för A, se nedan.

2) Optionsavtal

En annan del av åtalet handlade om A:s kontakter med en företrädare (D) för ett fastighetsbolag. 1995 hade ett vederlagsfritt optionsavtal upprättats mellan A och D bestående av att vid en försäljning av D:s fastighetsbolag senast den 1 juni 2000 skulle A erhålla 30 % av bolagets bruttovärde efter avräkning med 600 000 kr. A och D frångick avtalet den 20 november 1997 då ett nytt avtal upprättades där D istället kompenserade A genom att sälja en fastighet till A:s och dennes hustrus handelsbolag. Köpeskillingen var 1,95 miljoner kr samt åtog sig D att senast den 30 juni 1999 sälja fastigheten för 3,2 miljoner kronor eller ersätta A:s handelsbolag för mellanskillnaden upp till detta belopp. Värdet på den otillbörliga förmånen uppgick således till omkring 1,25 miljoner kr.

D uppgav att syftet med det första optionsavtalet var att få tillgång till A:s kontaktnät och på så vis ge sitt fastighetsbolag reklam och tjänster. Tanken var inte att fastighetsbolaget skulle få uppdrag också av Företaget. Endast två mindre entreprenader tillfördes dock fastighetsbolaget med hjälp av A:s kontakter. Beställaren var då Företaget. Efter att aktierna oväntat stigit såg D det senare avtalet från 1997 som ett smart sätt att komma ifrån det första optionsavtalet vilket längre fram skulle kunnat ge A mer än 2,5 miljoner kr. Vid den här tidpunkten beräknade D fastighetsbolagets värde till 6 miljoner kr, vilket gjorde att D erbjöd A 1,2 miljoner kr. med det nya avtalet. Det beloppet var vad A vid den här tidpunkten skulle ha fått enligt det första avtalet (30 % x 6 000 000 – 600 000).

A uppgav att hans förväntningar med avtalet varit att lära sig lite om fastighetsbranschen.

TR tog fasta på D:s uppgifter om att anledningen med det s.k. optionsavtalet var att få tillgång till A:s kontaktnät, men man sätter inte tilltro till påståendet att D inte haft någon tanke på att fastighetsbolaget skulle få uppdrag också av Företaget. Möjligheten att få Företaget som kund måste ha spelat en inte obetydlig roll i sammanhanget. TR ansåg därför att såväl optionsavtalet 1995 som det efterföljande avtalet 1997 innefattat en otillbörlig belöning för A:s tjänsteutövning.

Avtalet från 1995 innebar en otillbörlig belöning i form av en vederlagsfri möjlighet att vid en senare tidpunkt erhålla ett vid avtalstidpunkten ännu okänt värde. TR menade att det inte gått att veta hur mycket förväntningsvärdet på optionen var, dock ansågs det inte ha varit så högt att eventuellt mutbrott resp. bestickningsbrott skulle vara att anses som grovt. Vid sådant förhållande ansågs brottet, vara preskriberat eftersom parterna inte häktats eller erhållit åtal för brottet inom fem år.

Avtalet från 1997 ansågs vara ett fullföljande av det brott som påbörjats genom undertecknandet av avtalet år 1995. Detta innebär inte att preskription inträtt också såvitt avser handlandet år 1997. TR menade att avtalet innebar en förmögenhetsöverföring från fastighetsbolaget till A och dennes hustru, som i vart fall delvis varit betingad av A:s tjänsteutövning hos Företaget. Värdet av belöningen har uppgått till i vart fall 1,1 miljoner kr. D dömdes för bestickning och A för mutbrott. Oaktat att A var anställd inom det privata näringslivet bedömdes brottet som grovt med hänsyn tagen till det stora värdet. Påföljden för D blev villkorlig dom.

A överklagade. HovR ansåg liksom TR att möjligheten att få uppdrag av Företaget inte kan ha spelat någon obetydlig roll vid upprättandet av avtalen. Både optionsavtalet år 1995 och det efterföljande avtalet år 1997 ansågs ha innefattat en otillbörlig belöning för A:s tjänsteutövning. HovR ansåg härvid att även om de två avtalen haft ett samband med varandra skall en särskild bedömninng göras av avtalet år 1997. Detta avtal ansågs inte påverkas av den bedömning som TR gjort att brottet avseende optionsavtalet 1995 var preskriberat. HovR konstaterade som TR att A genom avtalet år 1997 uppsåtligen låtit sig utlova en belöning som uppgått till i vart fall 1,1 milj. Kr. A dömdes för mutbrott vilket av samma skäl som i TR ansågs som grovt. Beträffande påföljd för A, se nedan.

3) Renovering av landstingsanställds hus

I denna del av målet (punkten 3) var parternas arbetsgivare, ett landsting och Företaget, målsägande då de ansåg sig skadade av sina anställdas handlande.

En landstingsanställd VVS-ingenjör med befattning som projektledare (E) renoverade i slutet av 1992 sin villa. Med olika transaktioner såg företagschefen (A) till att kostnaderna för renoveringen stannade på Företaget. Under tiden oktober – december 1992 genomfördes renoveringsarbeten på E:s fastighet. Företaget har betalat 910.766 kr. till det byggbolag som utförde renoveringen. Delar av kostnaden har bokförts av Företaget som en kundförlust, medan resten ombokats till tre olika landstingsprojekt. 30.000 kr betalades av E själv till Företaget och senare ytterligare drygt 130.000 kr. till byggfirman. Det ansågs styrkt att E begärt eller accepterat att Företaget förskotterade delar av kostnaderna för husrenoveringen. Genom sin roll hos landstinget har E haft möjlighet att påverka valet av entreprenör. Det ansågs därmed visat att E tagit emot en muta vars värde uppgått till 500.145 kr.

A åtalades och dömdes i denna del av målet för trolöshet mot huvudman. Åtalet omfattade i denna del ej bestickning.

E dömdes för mutbrott till fängelse i 10 månader. 500.000 kr förverkades också för både A och E.

HovR fann liksom TR det i vart fall styrkt att E under hösten 1992 begärt eller accepterat att Företaget förskotterade delar av kostnaderna för fastighetsrenoveringen. Det ansågs inte visat att avsikten från början varit att Företaget skulle stå för hela kostnaden utan att det inledningsvis endast handlat om att ge E en kredit. Så småningom accepterade dock E att bli befriad från sin betalningsskyldighet gentemot Företaget. E hade genom sin anställning hos landstinget bl.a. haft möjlighet att påverka valet av entreprenör. Åtalet för mutbrott ansågs styrkt och bedömdes på de av TR anförda skälen som grovt brott. A var i denna del inte åtalad för bestickning utan för trolöshet mot huvudman, vilket han frikändes från då E:s mutbrott inneburit att A skaffat sig förmåner, vilket i detta fall inneburit mer entreprenader åt landstinget för Företagets räkning. Det kunde således inte visas att A haft för avsikt att skada Företaget.

HovR ändrade påföljden för E till villkorlig dom och 100 dagsböter. Hänsyn togs till att E sannolikt skulle komma att avskedas samt att lång tid förflutit sedan själva brottet begicks och E varit häktad i drygt fem veckor. Förverkandet av 500.000 kr kvarstod.

Påföljd för A

I TR dömdes A sammantaget för mutbrott till fängelse ett år samt förverkades 500.000 kr (se punkt 3). HovR ändrade påföljden till villkorlig dom och 100 dagsböter. HovR menade att brottet under punkt 2 var att anse som grovt brott, men hänsyn togs till att det varit fråga om brott inom det privata näringslivet och då ersättningen utgivits från ett bolag som drivit tämligen begränsad verksamhet ansågs straffvärdet understiga ett år. Förverkandet av 500.000 kr kvarstod.