Kommunal tjänsteman mottog en rad förmåner
18 Oktober 2013Göteborgs tingsrätt, dom 2013-10-18 i mål nr B 13092-10
En tjänsteman vid en kommunal idrotts- och föreningsförvaltning hade i tjänsten visst inflytande över vilka entreprenörer som anlitades för olika arbeten inom vissa av förvaltningens område.
I ett första fall hade tjänstemannen och dennes hustru genomgått en synundersökning vardera och därvid uthämtat glasögon till sig själva till ett värde om drygt 15 000 kr samt besökt en musikal med efterföljande middag till ett värde om knappt 3000 kr. Summan betalades av ett måleriföretag.
Enligt den ena företrädaren för måleriföretaget betalade tjänstemannen tillbaka de glasögonrelaterade kostnaderna i flera poster utan kvitto. Enligt företrädaren hade inte heller utgiften bokförts som en fordran i bolaget.
Enligt tingsrätten framstod det som mycket märkligt att ett företag i måleribranschen skulle låna ut pengar till en kommunal tjänsteman, särskilt som det framgått att bolagsföreträdarna inte på något sätt haft någon koppling till tjänstemannen utanför deras respektive tjänster. Den enda rimliga förklaringen, fortsatte tingsrätten, var att förmånerna var belöningar till tjänstemannen för att han skulle vara positivt inställd till företaget i sin tjänsteutövning. På följdfrågan om det varit fråga om lån eller gåva till tjänstemannen ansåg tingsrätten vid en samlad bedömning, bl.a. med hänvisning till att uppgifterna om återbetalning bedömts allt för vaga och att betalningarna inte bokförts som en fordran mot tjänstemannen, att det varit fråga om gåva. Gåvorna ansågs otillbörliga med hänsyn till att värdet vid varje tillfälle varit högt.
Vid musikalen med efterföljande middag deltog bl.a. tjänstemannen och de två företrädarna för måleriföretaget samt deras respektive fruar. Med hänvisning till att parterna inte umgicks privat ansåg tingsrätten att det inte fanns någon annan rimlig förklaring till förmånerna än att de varit en belöning för tjänstemannens tjänsteutövning som, med hänsyn till värdet, ansetts otillbörlig.
Tingsrätten fann det uppenbart att de två bolagsföreträdarna och tjänstemannen förstått att det varit fråga om otillbörliga belöningar och att de begått gärningen uppsåtligen.
De två bolagsföreträdarna dömdes för bestickning till villkorlig dom och 80 dagsböter om 290 respektive 250 kr.
I ett annat fall hade tjänstemannen för sig och sin hustru mottagit ett VIP-paket till en musikal av en bolagsföreträdare för ett annat målerbolag till ett värde av knappt 5000 kr. Med hänsyn till att bolagsföreträdaren och tjänstemannen inte haft någon privat relation som skulle kunna motivera förmånerna ansåg tingsrätten att det inte fanns någon annan rimlig förklaring till dem än att de varit en belöning för tjänstemannens tjänsteutövning som, med hänsyn till värdet, bedömdes otillbörlig.
Det ansågs uppenbart att bolagsföreträdaren och tjänstemannen förstått att det varit fråga om en otillbörlig belöning och att de begått gärningen uppsåtligen.
Bolagsföreträdaren dömdes för bestickning till villkorlig dom och 60 dagsböter om 400 kr.
I ett tredje fall hade tjänstemannen mottagit en värmepump inklusive montering av densamma, flyttstädning och pianoflyttning från en företrädare för ett byggbolag.
Sedan avsikten med upplägget inte ansetts vara att förvaltningen skulle belastas kostnaderna för förmånerna och byggbolaget i tillägg ställt en faktura till tjänstemannen behandlade tingsrätten frågan om tjänstemannen betalat fakturan, vilket både bolagsföreträdaren och tjänstemannen hävdade. Bokförarens uppgifter om att fakturan bokförts som betald mot bolagsföreträdarens avräkningskonto och inte via företagets kassa ansågs vinna stöd av bokföringsunderlaget. Enligt tingsrätten visade dock inte bokföringen av fakturan via bolagsföreträdarens avräkningskonto att någon betalning skett. Han kunde mycket väl ha valt att ta kostnaden själv, resonerade tingsrätten, för att inte belasta företagets bokföring med utgifter som inte kunde hänföras till något visst projekt eller bolaget självt. Vidare ansågs bolagsföreträdarens och tjänstemannens uppgifter om att kontant betalning skett vara vaga och okontrollerbara. I förening med andra omständigheter, bl.a. att tjänstemannen lämnat andra uppgifter i polisförhör än vid huvudförhandlingen angående betalningen, ansåg tingsrätten det ställt utom rimligt tvivel att tjänstemannen inte betalat för förmånerna och att de i stället utgjort en belöning för hans tjänsteutövning samt att bolagsföreträdarens lämnat dem. Med hänsyn till värdet, var för sig och tillsammans, ansågs belöningarna ha varit otillbörliga.
Det ansågs uppenbart att bolagsföreträdaren och tjänstemannen förstått att det varit fråga om otillbörliga belöningar och att de begått gärningen uppsåtligen. Bolagsföreträdaren dömdes för betstickning till 80 dagsböter om 400 kr.
Under de tre åtalspunkterna ovan befanns tjänstemannen ha gjort sig skyldig till mutbrott vid sju tillfällen under knappt två år. Enligt tingsrätten innebar det att förfarandena satts i system varför gärningarna bedömdes som grovt mutbrott. Påföljden bestämdes till villkorlig dom och 160 timmar samhällstjänst.