Tingsrätten dömer en kommunanställd för tagande av muta samt delägare till padelklubb för givande av muta

Södertälje tingsrätt, dom 2023-04-17 i mål B 107–23

En kommunanställd begärde, av en delägare till en padelklubb, sponsring till sin sons basketlag, varpå padelklubben betalade ut 10 000 kr till sonens basketklubb. Den kommunanställde begärde eller mottog även gratis padeltider för denne och dennes familjemedlemmar till ett sammanlagt värde om minst 19 000 kr. Den kommunanställdes son tog härutöver emot ett gratis padelracket från en padelspelare i padelhallen. Två delägare till padelklubben och padelspelaren åtalades för givande av muta och den kommunanställde för tagande av muta. Samtliga nekade till brott.

Sponsring och padeltider

Tingsrätten konstaterade inledningsvis att den kommunanställda var en mutbar person och att sponsring och padeltider är sådana förmåner som kan utgöra en muta.

I fråga om tjänstesamband var det i målet utrett att padelklubben hade ett tillfälligt bygglov och att en av delägarna, delägare A, var intresserad av en permanent lösning samt utvidgning av padelhallens verksamhet. Denne hade bland annat ett intresse av att köpa mark från kommunen. Den kommunanställde hade en viktig roll i kommunens beslutsprocess kring exploatering och försäljning av mark och viss påverkan på sådana beslut och därmed ärenden som skulle kunna påverka delägarens framgång i ärenden rörande exploatering och markköp. Tingsrätten menade härigenom att det var klarlagt att det fanns ett tjänstesamband mellan förmånerna och den kommunanställdas roll och anställning vid kommunen.

Vad avsåg otillbörlighetsbedömningen konstaterade tingsrätten att tröskeln för vad som är otillbörligt i allmänhet är lägre för offentlighetsanställda än för privatanställda. Sponsringen och de gratis padeltiderna hade även enligt tingsrätten varit till nytta för den kommunanställda och dennes familj samt att förmånerna hade till största del haft inslag av privat förmögenhetsökning. Utredningen i målet gav även stöd för att förmånerna föranlett viss tacksamhetsskuld. Sammantaget, med beaktande av förmånernas värde och de omständigheter de var givna under, ansåg tingsrätten att förmånerna var otillbörliga.

Vad avsåg det faktum att förmånerna delvis mottagits av andra än den kommunanställda själv konstaterade tingsrätten att en person för straffansvar inte behöver ha tagit emot en förmån för egen del, det räcker med att denne kan kopplas samman med någon som tar emot förmånen. Ansvaret är vidare begränsat till sådant som ligger inom egennyttans ram, med andra ord att personen får indirekt glädje av den otillbörliga förmånen om denna tillfallit ett företag till vilket personen har en koppling. De gratis padeltiderna som tagits emot av den kommunanställdas familj menade tingsrätten hade en omedelbar koppling till den kommunanställda eftersom de givits till denne eller dennes familj. Beträffande sponsringen till sonens basketlag ansåg tingsrätten att den kommunanställda indirekt själv dragit nytta av sponsringen i egenskap av förälder och aktiv medlem i sonens föräldragrupp samt att denna del av basketklubben legat honom nära. Sponsringen bedömdes därför ligga inom den så kallade egennyttans ram och den kommunanställde kunde därmed hållas ansvarig för förmånen.

Tingsrätten fann sammantaget att den kommunanställda och delägare A gjort sig skyldiga till mutbrott. Den kommunanställda dömdes för tagande av muta till 70 dagsböter och delägare A för givande av muta till 50 dagsböter. Den andra delägaren, delägare B, frikändes från mutbrott eftersom tingsrätten inte ansåg det styrkt att denne varit delaktig i givandet av förmånerna på så sätt som krävs för mutbrott.

Eftersom det i målet var visat att den kommunanställda tillskansat sig en brottsvinst om 19 000 kronor genom padeltiderna förklarades detta belopp som förverkat utbyte av brott.

Padelracket

I målet var även utrett att en padelspelare i den aktuella padelhallen givit den kommunanställdes son sitt gamla racket i gåva. Padelspelaren nekade till brott och uppgav bland annat att denne inte var medveten om att personen som han givit sitt racket till var den kommunalanställdas son.

I fråga om padelrackets värde uppgav den kommunanställdes son att det var värt 4 000 kr. Padelspelaren å sin sida hävdade att det kostade 2 700 kronor i butik samt att det var cirka ett halvår gammalt och hade en spricka. Tingsrätten konstaterade härvid att padelracket oavsett hade ett ekonomiskt värde som inte var ringa.

I fråga om tjänstesamband ansåg tingsrätten inte att det av bevisningen i målet var styrkt att det förelegat ett samband mellan förmånen till sonen och den kommunanställdes anställning och roll i kommunen. Bland annat framgick inte om padelspelaren kände till vem den kommunanställde var eller om padelspelaren haft ett intresse av den kommunanställde med avseende på dennes inflytande över kommunens angelägenheter. Åtalet ogillades därför och tingsrätten frikände padelspelaren från givande av muta och den kommunanställda för tagande av muta på denna punkt.