Rättsfall

Tingsrätten dömer två upphandlingsansvariga och en anbudsgivare för grovt mutbrott i samband med upphandling inom primärvården

1 april 2022

Malmö tingsrätt, dom 2022-04-01 i mål nr B 8144-21

Två anställda vid en region med upphandlingsansvar i en expertgrupp samt den enes fru erbjöds, i samband med en upphandling av ett digitalt vårdverktyg till primärvården, förmånliga anställningar i en leverantörs nystartade bolag. Detta i utbyte mot information som underlättade för leverantören att lämna det bästa anbudet och vinna upphandlingen. De båda upphandlingsansvariga och den enes fru accepterade erbjudandena och leverantören vann sedermera upphandlingen. Värdet på avtalet beräknades uppgå till 320 miljoner kronor. Regionen hade även samupphandlat det digitala vårdverktyget med en annan region som senare tecknade avtal med samma leverantör. Värdet på det avtalet beräknades uppgå till 499 miljoner kronor.

Efter att det i media påståtts att det förekommit oegentligheter vid upphandlingen avbröts projektet och en extern granskning tillsattes, vilket utmynnade i en polisanmälan. De två upphandlingsansvariga åtalades för grovt tagande av muta och grov trolöshet mot huvudman och leverantören för grovt givande av muta och medhjälp till grov trolöshet mot huvudman.

Tingsrätten konstaterade avseende den ena upphandlingsansvarige och dennes fru att erbjudandena om anställning skett under pågående upphandling, vilket visade att erbjudandena haft samband med den enas upphandlingsansvarigas uppdrag i expertgruppen för upphandlingen.

I fråga om otillbörlighet konstaterade tingsrätten att anställningarna inneburit förmåner såsom fler semesterdagar, lönelyft, optionsprogram, aktier eller delägarskap i leverantörens företag. Detta medförde enligt tingsrätten att erbjudandena motsvarade icke obetydliga värden för mottagarna, även med beaktande av att det skulle krävas motprestationer i form av en arbetsinsats. De båda upphandlingsansvariga skulle även själva få bestämma arbetsuppgifter, vilket även talade för otillbörlighet. Vad avsåg frun hade kontakten och avtalet skötts av dennes man. Tingsrätten menade därför att den ena upphandlingsansvarigas och dennes frus anställningar vid en objektiv bedömning skulle uppfattas som en belöning för att den upphandlingsansvariga lämnat information före och under upphandlingen. Sammantaget fann tingsrätten att förmånerna som erbjudits de upphandlingsansvariga varit otillbörliga och att de gjort sig skyldiga till mutbrott.

I fråga om brotten skulle bedömas som grova konstaterade tingsrätten att båda haft betydelsefulla roller i en beslutsprocess rörande ett ärende om offentlig upphandling avseende betydande värden för två regioner. Tingsrätten underströk att de upphandlingsansvariga haft särskilt ansvarsfulla ställningar och att gärningarna inneburit ett missbruk av och angrepp på detta särskilda ansvar. Brottsligheten hade även inneburit stor ekonomisk skada för båda regionerna, varit svåra att avslöja och riskerade att påverka tilltron till samhällsinstitutioner. Mot bakgrund av detta menade tingsrätten att mutbrotten skulle rubriceras som grova. De upphandlingsansvariga dömdes därför för grovt tagande av muta. De dömdes även för grov trolöshet mot huvudman.

Vad avsåg leverantören konstaterade tingsrätten att denne varit avgörande för att brotten skulle komma till stånd. Denne hade även erbjudit förmåner till två personer med förtroendeställning oberoende av varandra i syfte att få information som underlättade att lämna det bästa anbudet och vinna upphandlingen. Mot bakgrund härav ansåg tingsrätten att denne gjort sig skyldig till grovt givande av muta. Denne dömdes även för medhjälp till grov trolöshet mot huvudman.

I påföljdsbestämningen avseende samtliga beaktades att det varit fråga om stora investeringsbeslut inom skattefinansierad verksamhet som äventyrat förtroendet för denna verksamhet. Påföljden för de upphandlingsansvariga bestämdes till fängelse i tre år och sex månader. Påföljden för leverantören bestämdes till fängelse i fyra år. Denne meddelades även näringsförbud i fem år. Samtliga förpliktades även solidariskt att betala cirka 25 miljoner kronor i skadestånd till de båda regionerna.