Tingsrätten friar civilanställd vid flygplats från tagande av muta

Attunda tingsrätt, dom 2022-12-22 i mål B-5063-22

En civilanställd passkontrollant vid en flygplats åtalades för tagande av muta i samband med att denne velat omboka sin flygbiljett kostnadsfritt eller till ett rabatterat pris vid ett biljettkontor på samma flygplats. Kontrollanten visade vid tillfället upp sin tjänstebricka för personalen och talade om att denne var anställd på flygplatsen. Enligt åklagaren begärde kontrollanten, i egenskap av anställd vid flygplatsen, en otillbörlig förmån av de anställda vid biljettkontoret, bestående i att denne skulle slippa betala extra kostnader om cirka 3 000 kronor för ombokning av sin flygbiljett.

I fråga om personen agerat i egenskap av anställd vid flygplatsen fann tingsrätten att kontrollanten visat sin tjänstebricka för personalen vid biljettkontoret och talat om att denne var anställd vid flygplatsen i ett tidigt skede, och inte i samband med att priset för ombokningen diskuterades. Därtill var det inte bevisat att kontrollantens syfte med handlandet varit att påverka priset på ombokningen. Tingsrätten ansåg därför inte att kontrollanten vid det aktuella tillfället agerat i egenskap av anställd vid flygplatsen och omfattades därmed inte av den personkrets som kan dömas för tagande av muta.

Tingsrätten konstaterade vidare att slippa betala kostnader om cirka 3 000 kronor har ett ekonomiskt värde som inte är obetydligt och omfattas därför av straffstadgandet. Det krävs dock även att begäran är ett allvarligt menat anspråk och framställs på ett otvetydigt sätt. Någon förmån behöver dock inte ha överlämnats eller kommit den som begärt förmånen tillhanda. Domstolen ansåg visserligen att det var bevisat att kontrollanten inte varit nöjd med kostnaden för att omboka sin biljett och ifrågasatt priset samt att denne skulle behöva betala något överhuvudtaget. Tingsrätten framhöll dock att uttrycka missnöje över ett pris eller att ifrågasätta att man ska erlägga betalning inte är att jämställa med att begära en förmån.

Avseende otillbörlighetsbedömningen konstaterade domstolen att det i begreppet otillbörlig bland annat ligger ett krav på motprestation, dvs att det måste finnas en tänkbar koppling mellan förmånen och någon åtgärd som den anställde haft möjlighet att utöva inflytande över. Domstolen konstaterade härvid att förmånen i detta fall inte haft en sådan tydlig och konkret inriktning på att belöna eller påverka ett pliktstridigt agerande eller ens att det förelåg en risk för att kontrollanten skulle påverkas att på något sätt gynna de anställda vid biljettkontoret. Tingsrätten ansåg därför inte att förmånen var otillbörlig. Eftersom det inte var bevisat att kontrollanten ville få förmåner i utbyte mot någon gentjänst inom ramen för dennes tjänst var det inte heller styrkt att det fanns ett tjänstesamband.

Tingsrätten ansåg sammantaget att kontrollanten inte gjort sig skyldig till mutbrott. Denne dömdes dock för annan brottslighet.