Tingsrätten frikänner tidigare direktör vid transportbolag från mutbrott i samband med upphandling

Stockholms tingsrätt, dom 2021-12-22 i mål nr B 9118-21

Ett svenskt transportbolag deltog som ett av tre bolag i ett konsortium i en upphandling för ett infrastrukturprojekt avseende tågräls i Azerbajdzjan 2013. Som en del i sammanslutningen valdes även ett lokalt bolag in då transportbolaget sökte en lokal samarbetspartner i landet för att utföra delar av arbetet i projektet. Konsortiet vann upphandlingen och ett avtal tecknades mellan dem och den azerbajdzjanska järnvägsmyndigheten.

Världsbanken, som beviljat finansiering till projektet, fattade misstankar om att upphandlingen inte hade gått rätt till. Banken menade att konsortiet hade fått konfidentiell information under upphandlingen samt att företrädare för transportbolaget misstänktes ha samarbetat med företrädare för järnvägsmyndigheten för att vinna upphandlingen. Detta resulterade bland annat i att direktören för det svenska transportbolaget åtalades för grovt mutbrott.

Enligt åklagaren uppfyllde det lokala bolaget inte de krav järnvägsmyndigheten hade ställt på leverantörerna i upphandlingen. Trots detta behöll transportbolaget dem som partner i konsortiet och avtalet som tecknades mellan dem innebar att det lokala bolaget skulle få 100 miljoner dollar som ersättning för sin del i projektet. Företrädaren för det lokala bolaget var även chef för järnvägsmyndighetens infrastrukturavdelning och hade således möjlighet att påverka upphandlingsprocessen. Åklagaren menade att företrädare för transportbolaget, inklusive direktören, visste att en förutsättning för att vinna upphandlingen var att ta in det lokala bolaget i konsortiet. Direktören hade godkänt och känt till under vilka förutsättningar som man skulle vinna upphandlingen. Den otillbörliga förmånen bestod enligt åklagaren av erbjudande om partnerskap i konsortiet med därtill följande möjligheter att ta del av intäkter till följd av ett kontrakt med järnvägsmyndigheten.

Då chefen var anställd hos järnvägsmyndigheten, det vill säga den upphandlade enheten, bedömde tingsrätten att förmånen haft ett samband med järnvägsmyndighetens verksamhet. Tingsrätten anförde därtill att ett samband även ska finnas mellan förmånen och någon åtgärd som arbetstagaren kunnat ha inflytande över, även om det inte behöver styrkas att förmånen syftat till, föranlett eller belönat någon viss åtgärd knuten till givaren. Redan omständigheten att chefen var anställd vid avdelningen som direkt skulle beröras av upphandlingen innebar enligt tingsrätten att det fanns möjlighet för denne att utöva inflytande över upphandlingen. Tingsrätten ansåg därför att det fanns ett tjänstesamband.

Tingsrätten konstaterade att kontraktet med järnvägsmyndigheten, som uppgick till 340 miljoner dollar, var ett omfattande projekt som för det lokala bolaget innebar stora intäkter. Enligt tingsrätten innebar partnerskapet i konsortiet därför möjligheter till vinst för det lokala bolaget. Det ansågs därför visat att det varit fråga om en förmån som erbjudits och lämnats till det lokala bolagets företrädare tillika chefen för avdelningen. Efter en helhetsbedömning av omständigheterna bedömde tingsrätten däremot att det inte var fråga om en otillbörlig förmån. Detta då det saknades tillräcklig bevisning för att förmånen skulle anses som uppenbart otillbörlig. Det kunde heller inte uteslutas att andra aktörer i upphandlingen fått tillgång till samma information. Inte heller ansågs det vara bevisat att det varit fråga om en faktisk påverkan, att det lokala bolaget inte uppfyllde upphandlingsvillkoren eller att valet av partner skett på annat än affärsmässiga grunder.

Sammantaget ansåg tingsrätten att det inte var styrkt att förmånen objektivt sett har haft förutsättningar att påverka eller varit ägnad att påverka mottagarens tjänsteutövning. Direktören frikändes därmed för grovt givande av muta. En skiljaktig nämndeman anförde att direktören istället gjort sig skyldig till grovt medhjälp till mutbrott.