Företag bjöd bland annat platschef på fyra resor

Svea hovrätt, Mål nr B 4582-06/2007 och Sollentuna tingsrätt, Enhet 4, Mål nr B 2155-03/2006

En platschef och en projektledare vid ett större företag (Företaget) deltog i sammanlagt fyra resor som bekostades av Företaget. Ytterligare fem personer som var motparter vid ett antal projekt på Arlanda deltog i resorna som bekostades av Företaget. Motparterna var anställda vid ett statligt affärsverk, flygbolag eller var inhyrda konsulter på det statliga affärsverket. Vid en del av resorna var även fruar/sambor med. Det väsentliga momentet under resorna uppgavs ha varit utvärdering av det projekt som avslutats. Platschefen och projektledaren dömdes för bestickning och fyra av de fem personerna som deltog i resorna dömdes för mutbrott. För två överordnande chefer vid Företaget ogillades åtal för bestickning i TR. I HovR prövades åtalet igen angående dessa två chefer men även där ogillades åtalet.

En platschef och en projektledare vid ett större företag (Företaget) deltog i sammanlagt fyra resor som bekostades av Företaget. Ytterligare fem personer som var motparter vid ett antal projekt på Arlanda deltog i resorna som bekostades av Företaget. Motparterna var anställda vid ett statligt affärsverk, flygbolag eller var inhyrda konsulter på det statliga affärsverket. Vid en del av resorna var även fruar/sambor med. Det väsentliga momentet under resorna uppgavs ha varit utvärdering av det projekt som avslutats.

A var platschef vid Företaget med ansvar för elarbeten i samband med om- och utbyggnadsarbeten vid Arlanda flygplats. B var projektledare vid samma Företag och samma arbetsplats som A.

C och D var anställda hos det statliga affärsverket på el- och telesidan och var motparter till A och B i ett antal projekt på Arlanda. E och F var inhyrda konsulter på det statliga affärsverket och G var anställd av flygbolaget. Alla fem har haft uppdrag som projektledare med särskilda kontrolluppgifter för det statliga affärsverket och flygbolaget avseende Företagets upphandlade kontrakt och de har i denna egenskap företrätt Företagets största kunder på Arlanda.

Under perioden oktober 2001-januari 2003 deltog A och B i sammanlagt fyra resor som bekostades av Företaget. C och D deltog i två av resorna, till Kiruna-Kamas i oktober 2001 och till Island i september 2002. På resan till Island var även E med. Deras resor betalades av Företaget. Kirunaresans värde har uppgått till drygt 10.000 kr vardera för C och D och Islandsresans värde till 11.848 kr vardera för C, D och E. A och B hävdade att Kiruna-resan hade godkänts av en regionchef vid Företaget och Islands-resan av en annan chef vid Företaget.

G deltog tillsammans med sin hustru i en resa bekostad av Företaget till Kiruna-Jukkasjärvi i oktober 2002. F deltog tillsammans med sin hustru i en resa bekostad av Företaget till Badgastein i Österrike i januari 2003. I de två sistnämnda resorna deltog även A och B:s hustrur/sambor. Även dessas resor bekostades av Företaget. I de tre resorna, till Kiruna-Kamas, Kiruna-Jukkasjärvi och Badgastein, har ytterligare några personer deltagit vilka inte omfattades av åtalet.

De åtalade som deltog i resorna uppgav alla att resor av den typ som företagits varit vanliga inom branschen när det gällt avslutning av byggnadsprojekt. De uppgav att väsentliga moment under resorna har varit utvärdering av det projekt som avslutats och att de i efterhand haft nytta av utvärderingarna. De hänvisade till nyttan av studiebesök som har företagits som led i resorna. A och B hänvisade särskilt till att resorna varit väl kända för alla berörda inom Företaget.

De två överordnande cheferna, regionchefen och chefen, åberopade att de i mycket begränsad omfattning hade godkänt räkningar avseende i målet aktuella resor och även att de godkända räkningarna avsett begränsade belopp. Detta skall ställas i jämförelse med de stora mängder fakturor och rese- och representationsräkningar som det låg i deras chefsuppdrag att varje år godkänna. De ansåg sig inte ha godkänt resorna.

C och D menade att de inte hade haft sådan ställning hos det statliga affärsverket att de hade kunnat påverka upphandling eller avtal som berört Företaget.

E och F åberopade att de endast varit inhyrda konsulter och därför inte haft någon möjlighet att påverka det statliga affärsverkets affärer med Företaget. E påpekade att han under sin resa till Island hade bidragit ekonomiskt genom att bekosta måltider för samtliga deltagare i resan motsvarande det belopp som hans resa kostat för Företaget.

G hänvisade att han inte hade haft en ställning hos flygbolaget som gjorde det möjligt för honom att påverka flygbolagets upphandling av tjänster från Företaget. G hänvisade också till att hans chef i förväg godkänt att han deltog i resan.

De som haft sina fruar/sambor med på resorna menade att det inte varit otillbörligt då deras arbete på Arlanda krävt stora uppoffringar gällande familjelivet och deras hustrur ofta fått vara till hands och ta emot och förmedla information till andra personer som varit involverade i arbetena på Arlanda.

TR konstaterade inledningsvis att ingen av de åtalade har haft någon tjänsteställning som direkt tagit sikte på upphandling av tjänster från Företaget. De som representerat det statliga affärsverket  och flygbolaget har däremot haft ställning som kontrollanter och godkännare av det arbete som Företaget. Det har handlat om omfattande kontrakt för Företaget på Arlanda. De tilltalade har själva sagt att de ibland haft anledning att göra bedömningar i offert- och anbudssammanhang. Detta gällde även de som varit inhyrda som konsulter och i sina tjänster företrätt det statliga affärsverket gentemot Företaget. TR ansåg att samtliga åtalade hade haft sådana ställningar och tjänsteuppgifter att de kunnat påverka kommande uppdrag för Företaget. De företagna resorna ansågs ha haft samband med resenärernas tjänsteutövning.

TR konstaterade att resorna hade haft en tydlig prägel av rekreation och turism. Någon dokumentation om diskussioner som förts fanns inte och vid endast ett av tillfällena har man haft tillgång till en särskild lokal för mötena. Företagna studiebesök ansågs inte haft en sådan koppling till pågående projekt på Arlanda att de kunnat medföra någon påtaglig nytta för deltagarna i resan, än mindre för Företaget som bekostat resorna.

Det ansågs inte klarlagt att A och B haft sina chefers godkännande att bjuda angivna kunder, i visa fall med familjer, på resorna. De ansågs ha haft uppsåt att erbjuda de övriga resenärerna otillåtna förmåner eller belöningar och därmed gjort sig skyldiga till bestickningsbrott.

C och D ansågs gjort sig skyldiga till mutbrott genom att delta i två av Företaget bekostade rekreationspräglade resor; resan till Kiruna-Kamas och resan till Island.

F ansågs ha gjort sig skyldig till mutbrott, med hänvisning till vad TR tidigare kommenterat om förhållandet att F varit inhyrd som konsult hos det statliga affärsverket.

TR ansåg inte att godkännandet från G:s chef vid flygbolaget skulle frita honom från ansvar för brott. Det förelåg oklarheter angående hur pass ingående de hade övervägt lämpligheten av resan. Däremot ansåg TR att chefens delvisa kännedom om resan kunde få viss betydelse vid straffmätningen för G.

Åtalet mot chefen och regionchefen vid Företaget för bestickningsbrott ogillades. Det framkom inte några omständigheter som talade för att regionchefens godkännande av en viss representationsräkning innefattade ett fullständigt godkännande av resan till Kiruna-Kamas som sådan, än mindre innefattade något uppsåtligt brott från hans sida. Åtalet avseende bestickningsbrott för den andra chefen ogillades också då det inte framkommit några omständigheter som utvisat att han aktivt gett sitt godkännande till att resorna företogs eller till att Företaget bekostade resor även för tjänstemän hos det statliga affärsverket eller flygbolaget. De två reseräkningarna och en representationsräkning avseende A:s utlägg för två resor hade inte varit anmärkningsvärt höga.

E deltog i resan till Island, men bekostade måltider och annat för samtliga deltagare i resan motsvarande hela det belopp som hans resa kostat Företaget. Därmed ansåg TR inte att bekostandet av hans resa skall anses utgöra en otillbörlig förmån för honom. Åtalet mot E ogillades. Dock ansågs A:s och B:s erbjudanden till honom att delta i resan utan kostnad för honom själv ett erbjudande om en otillåten förmån. A och B dömdes för bestickning även av E.

A dömdes för bestickning (och medhjälp till bedrägeri) till villkorlig dom och 120 dagsböter.
B dömdes för bestickning till villkorlig dom och 80 dagsböter.
C dömdes för mutbrott till 120 dagsböter.
D dömdes för mutbrott till 120 dagsböter.
E friades.
F dömdes för mutbrott till 50 dagsböter.
G dömdes för mutbrott till 30 dagsböter.

Två överordnande chefer vid Företaget friades.

HovR:s bedömning:

Till HovR överklagades åtalet beträffande de två överordnande cheferna som friades i TR. Åklagaren menade att cheferna känt till resorna och godkänt dem samt därefter godkänt en reseräkning avseende resan till Kiruna och två reseräkningar avseende Islands- respektive Badgastein-resan.

HovR konstaterade att av utredningen framkommit att resekostnaderna i fråga rent faktiskt hanterats på sådant sätt att de överordnande cheferna endast delvis fått tillfälle att i efterhand granska dem. Detta ansåg HovR tala mer för att avsikten varit att dölja de fulla kostnaderna och omfattningen av arrangemangen än för öppenhet. Utredningen ansågs inte ge tillräckligt stöd för att någon av cheferna känt till resorna i förväg. En noggrann granskning av de reseräkningar som faktiskt framlagts till dem, hade i efterhand kunnat leda till att man insett att A och B företagit vidlyftiga resor som borde undersökts närmre mot bakgrund av företagets policy. Dock ansåg HovR det inte bevisat att någon av de överordnande cheferna skull ha varit införstådda med att de företagna resorna delvis utgjort otillbörliga belöningar till anställda hos kunder. Åtalet ogillades.