Ägare av mark- och asfaltsföretag betalade del av arbetsledares semesterresa

Katrineholms tingsrätt, dom 2004-09-02 i mål nr B 161-04

En arbetsledare vid ett fastighetsföretag fick del av sin familjs semesterresa till Thailand betald av ägaren till ett mark- och asfaltsföretag med uppdrag åt fastighetsföretaget. Arbetsledaren dömdes för mutbrott och företagsägaren för bestickning.

En arbetsledare vid ett fastighetsföretag fick del av sin familjs semesterresa till Thailand betald av ägaren till ett mark- och asfaltsföretag med uppdrag åt fastighetsföretaget.

Ett företag i fastighetsbranschen som bl.a. sysslade med fastighetsskötsel fick i uppdrag att anlägga en ny parkeringsplats. Ett annat företag som sysslade med mark- och asfaltsarbeten avgav anbud och erhöll uppdraget av fastighetsföretaget. Arbetena utfördes under hösten 2000. Kontaktperson för bygget och ansvarig arbetsledare hos fastighetsföretaget var A.

A avsåg att vid jul-nyår 2000 åka till Thailand med sin familj. Den 31 augusti 2000 beställde han resan, som kostade 48.440 kr. och den 11 september erlade A en depositionsavgift om 3.340 kr varefter alltså 45.100 kr återstod att betala. Det beloppet erlades den 14 november 2000, dock inte av A utan av moderbolaget till mark- och asfaltsföretaget. Betalningen beordrades av B som var ägare till och anställd av mark- och asfaltsföretaget. Den brist som pga. utbetalningen uppstod hos moderbolaget täcktes inför bokslutet den 30 april 2001 genom en överföring om 45.100 kr från asfaltsföretaget till moderbolaget. I asfaltsföretagets bokföring angavs dock inte att beloppet avsåg en sådan överföring utan där förklarades felaktigt att utbetalningen avsåg lön till en sommaranställd.

TR konstaterade inledningsvis att B objektivt sett överlämnat en gåva till A motsvarande resans pris 45.100 kr. A och B hade inte haft någon annan relation till varandra som kunde förklara gåvan än den som uppkom i samband med det arbete som B utförde genom sitt företag. Gåvan ansågs därmed ha ett samband med tjänsteutövningen och gåvans värde gjorde att den bedömdes som otillbörlig. A och B hävdade dock att de saknat brottsligt uppsåt. B menade att han bett sin flygplatsanställda hustru undersöka om det gick att få rabatt på för A:s redan beställda och delbetalda resa. B hade för avsikt att återkräva betalning för resan från A men allteftersom tiden gick tyckte han det blev pinsamt att ta upp detta med A utan valde istället att bära förlusten och dölja utbetalningen genom felaktigheter i bokföringen. A menade att han väntat på en faktura från B för att kunna återbetala. Dessa argument fann TR mycket märkliga och inte övertygande. TR bedömde det som ett medvetet handlande från B:s sida som A kom att acceptera.

A dömdes för mutbrott och B dömdes för bestickning till 70 dagsböter vardera. Samtidigt förverkades 45.100 kr av A.