Tingsrätten dömer två hemtjänstanställda för grovt tagande av muta

Attunda Tingsrätt, dom 2018-03-06 i mål nr B 10787-17

Två hemtjänstanställda (A1 och A2) var gifta med varandra och ansvarade gemensamt för vården för en vårdtagare. I samband med det tog de bland annat flera gånger med vårdtagaren ut för att äta, lät vårdtagaren följa med på resor till andra vårdtagare och erbjöd överlag en god omvårdnad. Vårdtagaren kom under tiden att fatta starkt tycke för A1 och såg A1 som sin käresta.

Under en period skedde flera kontantuttag från vårdtagarens konto, totalt till ett belopp om mellan 219 000 – 314 373 kronor, som inte kunde kopplas till några direkta utgifter som vårdtagaren hade. Under samma period skedde flera kontantinsättningar på de hemtjänstanställdas konton.

Vårdtagaren ville också upprätta testamente med A1 som enda förmånstagare, till ett värde motsvarande minst 9 000 000 kr. För detta besökte vårdtagaren och A1 tillsammans en juristbyrå som avrådde vårdtagaren från att upprätta testamentet. Besöket vid juristbyrån betalades av A2. Vårdtagaren och A1 besökte därefter ytterligare en juristbyrå, och testamente upprättades.  A1 tog emot en kopia av testamentet för förvaring.

De anställda åtalades för grovt tagande av muta och grovt ocker avseende kontanterna. Med anledning av testamentet åtalades A1 grovt tagande av muta och grovt ocker och A2 för grovt tagande av muta och försök till grovt ocker.

Parterna förnekade samtliga brott.

De anställda menade att de insättningar som skett på deras privata konton utgjort gåvor från närstående och inkomster genom försäljning och åberopade bl.a. journalanteckningar som bevisning. Tingsrätten konstaterade att vårdtagarens uttagsmönster under den relevanta tidsperioden avvikit från det normala och ökat utan någon alternativ förklaring. Vidare konstaterade tingsrätten att de anställdas insättningar och köp av valuta hade nära tidsmässigt samband med vårdtagarens uttag. Tingsrätten fann sammantaget att utredningen inte gav stöd för de anställdas förklaringar.

Tingsrätten konstaterade att de kontanta betalningar som utgjort mutbrott var direkt kopplade till A1:s och A2:s anställningar och att värdena av gåvorna var för sig översteg vad som kan anses vara en symbolisk gåva. De anställda menade att de saknat uppsåt genom att inte ha fått tillräcklig information av sin arbetsgivare om rutiner för mottagande av gåvor och förmåner. Ledande befattningshavare som hörts i målet menade att rutiner för att informera anställda fanns och att det var väsentligt att de anställda följer rutinerna. Detta i kombination med hur länge de två varit anställda samt att A1 varit handledare under sin anställning, medförde att tingsrätten konstaterade att villfarelse inte förelegat.

Gällande testamentet fann tingsrätten det uteslutet att A1 inte var införstådd med anledningen till besöken hos juristbyråerna. A1 invände att denne inte tagit testamentet på allvar, något tingsrätten avfärdade mot bakgrund av att A1 haft kopian i fyra månader utan att vidta någon åtgärd för att avvisa det löfte som testamentet innebar. Då det inte fanns någon annan relation mellan A1 och vårdtagaren utgjorde testamentet en belöning för A1:s utförda arbete. Mutbrottet fullbordades då A1 mottog testamentet för förvarning. Däremot menade tingsrätten att det inte var styrkt att A2 varit delaktig i det handlande som ledde till testamentet och friade A2 på denna punkt.

Vid brottsrubriceringen avseende de kontanta överföringarna tog tingsrätten hänsyn till att överföringarna skett systematiskt och successivt under en längre period. Brottet var också riktat mot en person som varit beroende av det vård- och omsorgsuppdrag som möjliggjorde och utnyttjades för gärningen och det kontanta genomförandet visade på viss förslagenhet. Trots att beloppet ensamt inte medförde att brottet skulle bedömas som grovt, bedömdes gärningen sammantaget som grov.

Rörande testamentet fann tingsrätten att mutbrottet i denna del för A1 skulle bedömas som grovt redan med anledning av det höga förmögenhetsvärde som testamenteslöftet innefattade. Vid straffvärderingen för A1 betonade tingsrätten särskilt att testamentet upprättats för någon som haft i uppdrag att ansvar för testatorns omsorg. Detta innebar en risk för en obehaglig intressekonflikt mellan omsorgen om testatorn å ena sidan och testamentstagarens vilja att få tillgång till testatorns förmögenhet å den andra sidan.

A1 dömdes för grovt ocker och ocker, grovt brott samt försök till grovt ocker och grovt tagande av muta till fängelse i två år och sex månader. A2 dömdes för grovt ocker och ocker, grovt brott samt för grovt tagande av muta till villkorlig dom förenad med 160 dagsböter. A1 och A2 dömdes också att solidariskt betala ett skadestånd till vårdtagaren om 216 000 kr.