Förundersökning angående ersättning till läkare från läkemedelsföretag läggs ner

Beslut av Riksenheten mot korruption den 10 augusti 2006, dnr C10-3-35-06

Beslut att lägga ned förundersökning angående ersättning från läkemedelsföretag till läkare som arbetat med uppföljningsstudie av visst läkemedel.

Utredningen har avsett frågan om brott kan antas ha förövats då ett läkemedelsföretag, vid en uppföljningsstudie gällande en viss sorts läkemedel, beslutat att betala de läkare som arbetat med denna studie. Uppföljningsstudien genomfördes vid såväl kliniker på universitetssjukhus som hos privatpraktiserande läkare. Ersättningen utbetalades i enlighet med ett avtal som upprättats mellan läkemedelsföretaget och de deltagande läkarna. Ersättningen utgick i form av ett avtalat belopp per patient som inkluderats i studien och ett belopp per patient som avslutats i studien. Ersättningsnivån per patient har varit densamma för samtliga läkare. I avtalet har vidare reglerats vilka arbetsuppgifter som skall utföras i studien och hur rapporteringen skall ske. De patienter som valt att delta i studien har givit skriftligt samtycke därtill.

Förskrivningen av läkemedlet visade sig vara mycket ojämnt fördelad över landet. I ett län t.ex. hade förskrivning skett i en mängd som under år 2005 utgjorde 46% av förskrivningen i hela landet.

Åklagaren uttalade att vid bedömning av vad som skall anses otillbörligt måste hänsyn tas till relationen mellan parterna, risken för otillbörlig påverkan och hur transparent förfarandet varit. I detta fall hade ersättning utbetalats till läkare som utfört kliniskt arbete i en uppföljningsstudie med ett läkemedel. Av betydelse är att ersättningen varit avtalsreglerad mellan parterna, att samtliga läkare erhållit samma ersättningsnivå samt att arbetsuppgifterna varit specificerade. Ersättningsnivån har också varit föremål för diskussion såväl inom läkemedelsföretaget som bland praktiserande läkare.

Åklagaren ansåg att det genom utredningen inte kunde anses visat att ersättningsnivån varit sådan att det gavs anledningen till antagande att ”disproportionalitet i straffrättslig mening skulle föreligga mellan utfört arbete och erhållen ersättning”. Systemet med ersättning per patient hade kunnat utgöra en risk för otillbörligt förfarande men synes här snarare vara kopplat till utfört arbete med varje patient i uppföljningsstudien. Vidare hade studien genomförts av ett flertal läkare på olika platser i landet och under samma av läkemedelsföretagets givna förutsättningar varför graden av transparens med avseende på risken för ett otillbörligt ersättningsförhållande ansågs acceptabel. Förundersökningen nedlades.