Kommunalråd och landshövding med fruar bjöds på Sydafrikaresa av IT-företagare

Hovrätten över Skåne och Blekinge, avd. 1, rotel 17, mål nr B 2141-06/2007 och Malmö tingsrätt, avd 5, rotel 58, mål nr B 2813-06/2006

Ett kommunalråd och en landshövding med respektive fruar inbjöds till en resa till Sydafrika av en IT-företagare, vars bolag sålde dataprodukter bl.a. till Länsstyrelsen och till kommunen där kommunalrådet hade sitt uppdrag. Åtalet ogillades.

Ett kommunalråd och en landshövding med respektive fruar inbjöds till en resa till Sydafrika av en IT-företagare, vars bolag sålde dataprodukter bl.a. till Länsstyrelsen och till kommunen där kommunalrådet hade sitt uppdrag.

IT-företagaren är ägare och styrelseordförande i bolaget som säljer dataprodukter. Kommunalrådet och landshövdingen samt den senares hustru genomförde nämnda resa i maj 2004. Värdet på resan uppgick till 34.000 för kommunalrådet och 63.000 kr för landshövdingen och dennes hustru.

Kommunalrådet och IT-företagaren känner varandra och umgås privat sedan ca 10 år sedan. Resan var en 60-årspresent till kommunalrådet från IT-företagaren. Landshövdingen och IT-företagaren har umgåtts privat sedan ca 5-6 år tillbaka. Landshövdingen fick resan i present av IT-företagaren för att delta i invigningen av den anläggning som IT-företagaren höll på att bygga upp i Sydafrika. Ett hundratal gäster var bjudna till invigningen och från Sverige kom både affärsbekanta och privata vänner. Kommunalrådet, landshövdingen och dennes hustru var de enda av de svenska gästerna som reste business class. Anledningen till detta uppgavs vara att de var de enda som var endast fyra dagar i Sydafrika samt för landshövdingens del då han nyligen haft hjärtproblem.

Under fredagen fick gästerna göra en tur och se på vilda djur i safariparken och på lördagen hölls invigningsceremonin. Under ceremonin höll kommunalrådet ett tal som representant för de svenska gästerna. På kvällen var det middag och landshövdingen höll då ett tacktal till värdparet. Båda talen var i allt väsentligt personligt hållna tal till och om IT-företagaren och dennes hustru.

Ett tiotal av gästerna, däribland kommunalrådet och landshövdingen med hustru var tvungna att pga. platsbrist flytta över från IT-företagarens egen anläggning till en enklare anläggning, vilket medförde extra restid på flera timmar.

Gåvorna gåvodeklarerades och gåvoskatt erlades.

IT-företagaren är icke arbetande styrelseordförande i IT-koncernen men ingår inte i den verkställande ledningen och deltar inte i det operativa arbetet. Besluten om försäljning från IT-bolaget har inte fattats på koncernnivå utan i de enskilda dotterbolagen. IT-koncernens försäljning till kommunen och Länsstyrelsen i länet har omfattat mindre än en procent av koncernens totala omsättning.

Kommunalrådet är ordförande i kommunens kommunstyrelse. Han har inte någon egen beslutanderätt på kommunstyrelsens vägnar. Den löpande förvaltningsverksamheten sköts av respektive nämnds förvaltningsorganisation och de faktiska inköpsbesluten fattas på tjänstemannanivå. Lagen om offentlig upphandling följs. Under perioden 2000-2005 gjorde kommunen inköp från IT-bolaget till ett värde av mer än 100 miljoner kr.

Landshövdingen var landshövding under den tid som omfattades av åtalet. Under 2001- 2003 köpte länsstyrelsen hårdvaror av IT-bolaget till ett sammanlagt värde av flera miljoner kronor. Inköpen skede i enlighet med det statliga avropsavtal som tecknats centralt av Statskontoret. Varje enskilt inköp var till ett tämligen lågt belopp och landshövdingen hade inte attesterat någon av fakturorna.

TR:s bedömning
Tjänsteutövningen: Vid utveckling av åtalet beträffande tjänsteutövningen är det ovanstående inköp och möjligheten till fortsatta sådana från IT-bolaget som skall ligga till grund för bedömningen. Det var ostridigt i målet att det inte hade ingått i någon av de tilltalades arbetsuppgifter att sköta inköp av nu aktuell typ. De påstods heller inte rent faktiskt ha deltagit i dessa affärer.

Även den som inte har till uppgift att fatta ett visst beslut eller ens befatta sig med ärendet kan emellertid ibland ha sådan möjlighet att påverka ett beslut att det kan anses utgöra tjänsteutövning i lagbestämmelsens mening. TR hänvisade till doktrinen (Thorsten Cars, Mutbrott, bestickning och korruptiv marknadsföring, andra uppl., s.44) där just politiker nämns som exempel på personer med möljlighet att utöva inflytande utanför sina egentliga arbetsuppgifter (se också JO 1975/76 s. 396).

Även i dessa fall måste det emellertid finnas en viss affär eller tänkt affär som grund för ett tjänstesamband. Det kan således inte anses tillräckligt att gåvogivaren är en på orten verksam affärsman.

TR fann att det kunde ifrågasättas om kommunalrådet och landshövdingen hade haft sådan kontakt med IT-företagaren eller dennes företag som krävs för att mut- och bestickningsbestämmelserna skulle vara tillämpliga.

Gåvan: TR framhöll att otillbörligheten av en gåva alltid måste bedömas i belysning av fler omständigheter än själva värdet av gåvan. Vidare är bedömningen av när en gåva är otillbörlig strängare ju betydelsefullare och inflytelserikare position som mottagaren har. Särskilt sträng är bedömningen om det är fråga om myndighetsutövning. Av hänsyn till förtroendet från allmänheten ställs också höga krav på politiker och andra beslutsfattare inom den offentliga sektorn. I detta fall rör det sig inte om myndighetsutövning utan en del i det sedvanliga avtalsförhållande mellan myndigheter och företag. Det kan därför enligt TR: mening inte ställas samma höga krav som om det varit fråga om myndighetsutövning. Det kan ändå finnas anledning att ställa särskilda krav på personer i kommunalrådets och landshövdingens ställning eftersom agerandet även där kan skada allmänhetens förtroende.

Värdet på gåvan dvs. resorna är så högt att det ansågs vara uppenbart att gåvorna måste betraktas som otillbörliga om de har erhållits/lämnats pga. tjänsteutövningen. TR ansåg att det i vart fall inte varit fråga om en tjänsteresa i vanlig bemärkelse. Frågan var också om kommunalrådet och landshövdingen under resan över huvud taget agerat som annat än privatpersoner dvs. om det var en gåva pga. vänskap eller en otillbörlig gåva för tjänsteutövning. TR menade att det personliga inslaget i talen som de båda höll för IT-företagen starkt talade för att det talade i egenskap av vänner till IT-företagaren. TR fann således att resan enbart skall ses som en privat nöjesresa för kommunalrådet och landshövdingen. Frågan blev då om den erbjudits för att det funnits ett vänskapsförhållande mellan dem och IT-företagaren eller om den tillhandahållits pga. deras tjänsteutövningar eller en kombination av dessa omständigheter. TR ansåg att bedömningen i ansvarsfrågan skall göras med utgångspunkt i att gåvan berott på en vänskapsrelation.

Uppsåtet: Kommunalrådet och landshövdingen förnekade att de vid tiden för mottagandet av gåvan kände till att det förekom affärer mellan kommunen respektive länsstyrelsen och IT-företaget. IT-företagaren förklarade att han vid den tidpunkten visste om att det fanns affärer mellan dem men att han inte kände till omfattningen och att han aldrig berörde det med kommunalrådet.

TR påpekade att det i och för sig kan verka märkligt att kommunstyrelsens ordförande inte skulle känna till inköp i 100-miljonersklassen men att det skall ses i relation till den totala årliga budgeten om 14 miljarder kr. Det var heller inte fråga om inköp som hörde ihop med satsningar av politiskt intresse. IT-företagaren hade förklarat att han dels inte tog någon egentlig del i IT-företagets verksamhet efter 2000, dels av princip aldrig talade affärer med vänner. Inköpen från länsstyrelsen avsåg sedvanlig datorutrustning och avsåg väsentligt lägre belopp. Det ansågs inte anmärkningsvärt om landshövdingen inte hade hört talas om dem.

Sammantaget konstaterade TR att ansvar för bestickning eller mutbrott inte kan komma ifråga om gåvan uteslutande eller i allt väsentligt berott på ett vänskapsförhållande (se bl.a.SOU 1974:37 s. 143). Åtalet mot IT-företagaren ogillades.

Ansvar för mutbrott kan inte heller komma i fråga om de tilltalade varit ovetande om att IT-företagarens företag hade haft eller var igång med att göra affärer med kommunen respektive länsstyrelsen. TR fann det inte styrkt att de känt till affärskontakterna Åtalet ogillades. Därutöver framhölls att resorna framstod som en gåva pga. vänskap och åtalet ogillades även på den grunden.

Hovrättens bedömning:

Målet överklagades till HovR beträffande IT-företagaren och kommunalrådet. Dock ej beträffande landshövdingen.

HovR påpekade att för att det skall föreligga ett s.k. tjänstesamband mellan givaren och mottagaren inte räcker med att det, som i detta fall, har förekommit affärsförbindelser mellan IT-bolaget och den kommun som kommunalrådet företrädde. Det måste också finnas en realistisk möjlighet för mottagaren att i givarens favör inverka på något förhållande som rör denne. Frågor om inköp av varor eller tjänster från IT-bolaget hade generellt sett legat utanför den beslutsrätt som låg i kommunalrådets befattning. Dock skulle det räckt med att kommunalrådet på ett mer indirekt sätt kunnat inverka på beslutsfattandet. HovR hänvisade till kommentaren till bestämmelsen om mutbrott (Holmqvist m.fl.., Brottsbalken – en kommentar, s 20:42). Den möjlighet som kommunalrådet i kraft av sin ställning inom kommunen hade haft att utöva inflytande på andra med mer direkta beslutsbefogenheter ansågs av HovR innebära att han kunnat i sådan mån gynna IT-bolaget att kravet på tjänstesamband objektivt sett ansågs uppfyllt.

HovR kom fram till att det förelåg ett vänskapsförhållande mellan kommunalrådet och IT-företagaren. Detta hade uppkommit och utvecklat sig helt utan samband med deras yrkesroller. Vänskapen innefattade även deras närmaste anhöriga. Uppvaktning på bemärkelsedagar var ett naturligt led i deras umgänge. Erbjudandet om resan hade lämnats av IT-företagaren vid en privat uppvaktning i anledning av kommunalrådets 60-årsdag. Värdet av gåvan ansågs i och för sig vara förhållandevis högt. Den låg dock klart inom ramen för IT-företagarens ekonomiska möjligheter och var i storlek med liknande gåvor som han lämnat andra personer i sin vänkrets. En omständighet som HovR framhöll var att erbjudandet, som det ursprungligen var framställt, avsåg en tids vistelse för avkoppling och umgänge familjevis. Att besöket kom att äga rum i samand med invigningen av IT-företagarens anläggning och därmed fick en delvis mer officiell prägel ansågs snarast som en tillfällighet.

HovR ansåg det visat att gåvan hade hört hemma inom den privata sfären.

HovR fastställde TR:s domslut.