Kommunanställd fick bl.a. Ålandsresor betalda av byggnadsfirma

Göta hovrätt, avd. 1, rotel 16, mål nr B 3081-05/2006 och Norrköpings tingsrätt, rotel 06, mål nr B 1393-05/2005

Innehavaren av en byggnadsfirma (A) betalade för två Ålandsresor samt ett flertal restaurangbesök till ett sammanlagt belopp om 6.450 kr för en kommunanställd (B). Byggnadsfirman betalade även för färjebiljetter, mat och dryck till ett sammanlagt belopp om 1.404 kr för en kommunanställd som var biträdande chef (C) vid den s k Upphandlingsenheten inom samma kommun. Byggnadsfirmans innehavare dömdes för bestickning och de båda kommunanställda för mutbrott.

Den ena kommunanställde (B) tjänstgjorde vid kommunens Bostadsanpassningsenhet. Denna enhet handlägger ekonomiska bidrag till handikappade för ombyggnad av bostäder. Sedan bidrag beviljats, utser handläggande tjänsteman en byggnadsfirma för att utgöra byggnadsarbetena. B var den mest erfarne handläggaren vid enheten och handlade de större och dyrbarare projekten. C hade under åren 2001-2002 arbetat åt kommunens kultur- och fritidsnämnd och då kommit i kontakt med A i samband med att byggnadsföretaget lämnade anbud på fyra byggobjekt som skulle utföras åt kommunen. Innehavaren av byggnadsfirman, A bjöd B på Ålandsresor med kringarrangemang samt luncher och konditoribesök under perioden september 2002 t.o.m. april 2004. A och B hävdade att samtliga resor varit arbetsrelaterade och att det därför inte varit fråga om någon otillbörlig belöning. Den kommunanställde C bjöds på en Ålandsresa i mars 2004 men anförde bl.a. att resan saknade samband med hans tjänsteutövning. A menade att anledningen till att C bjöds med på resan var att det fanns en plats över. C var sjuk under resan och deltog därför ej under middagen och förtärde heller inget annat i övrigt. A, B och C umgicks aldrig privat.

Åtalet mot samtliga när det gällde omfattning och belopp, grundades på restaurangnotor och kvittenser där A på baksidan noterat vilka personer som deltagit i arrangemanget.

TR fann det utrett att A genom byggnadsfirman bjudit B på två resor till Åland, tio luncher och tre kafébesök samt att värdet därav uppgick till drygt 3.200 kr. Värdet för resan beträffande C bedömdes ha uppgått till 1.100 kr. Att C pga. sjukdom inte kunnat delta i middagen ansåg TR sakna betydelse eftersom det var en förmån med detta värde som C erbjudits och accepterat.

Det ansågs föreligga ett klart samband mellan de förmåner som B och C erhållit och deras tjänsteutövning då de endast haft kontakt med A genom sina arbeten. B hade haft ett direkt inflytande på beslut av stor betydelse för byggnadsföretaget och C hade i sin tidigare tjänst vid Kultur- och fritidsförvaltningen haft ett indirekt inflytande vid beredning av beslut som utmynnat i att byggnadsföretaget erhållit byggentreprenader för betydande belopp.

Vid bedömningen av huruvida förmånerna skulle anses otillbörliga eller inte påpekade TR att av betydelse är mottagarens tjänsteställning, om denne är anställd inom privat eller offentlig sektor och förmånens ekonomiska värde men även av vad som på ett visst område uppfattas som sedvänja. Avgörande är således inte förmånens art eller beskaffenhet utan i vilken situation den förekommer samt vilken risk för otillbörlig påverkan det kan innebära. TR tillade också att det inte går att fastställa en värdegräns där gåvor och förmåner understigande ett visst belopp alltid skulle vara fria från straff.

TR bedömde dessa förmåner som otillbörliga, då det varit fråga om nöjesresor samt att B och C i egenskap av kommunala tjänstemän måste iakttaga en mycket stor restriktivitet med att mottaga förmåner av denna art från en av kommunens större uppdragstagare. TR ansåg heller inte att en sedvänja inom byggbranschen att entreprenören skall bekosta måltider i samband med utfört arbete innebar att förfarandet utan vidare skulle vara tillåtet. Med de omfattande kontakter som förekommit mellan A och B och där en hel del arbete med nödvändighet har varit förlagt till olika delar av kommunen, ansåg TR det knappast vara otillbörligt om en entreprenör bjuder en kommunal tjänsteman på någon enstaka enklare lunch och/eller kafébesök. I detta fall hade byggnadsföretaget genom A bjudit B på lunch vid tio tillfällen samt tre kafébesök under en tidsrymd av 15 månader, vilket TR betraktade som otillbörligt.

Det förhållandet att B och C handlat enligt sedvänja samt att arbetsgivaren inte hade utfärdat några närmare föreskrifter i dessa avseenden, ansågs inte frita dem från ansvar men beaktades av TR vid straffmätningen.

A dömdes för bestickning till 70 dagsböter. B dömdes för mutbrott (samt för försök till grovt bedrägeri medelst urkundsförfalskning) till villkorlig dom och 50 dagsböter. C dömdes för mutbrott till 30 dagsböter.

B och C överklagade till HovR. Det påpekades att resan till Åland inföll på C:s 60-årsdag och att resan var en present i anledning av det. HovR fastställde TR:s dom, men sänkte storleken på dagsboten för C med hänsyn av vad som framkommit om C:s ekonomiska förhållanden.