Landshövding bjöds på älgjakt av skogsbolag

NJA 2008 s. 705, Hovrätten för nedre Norrland, mål nr B 1335-06/2007 och Östersunds tingsrätt, mål nr B 905-06/2006

En landshövding inbjöds och deltog i älgjakt, av ett skogsbolag med stora ägarintressen i länet. I TR dömdes landshövdingen för mutbrott och skogsbolagets VD för bestickning. HovR ogillade åtalen. HD fastställde HovR :s domslut.

Bakgrund:

En landshövding inbjöds av och deltog i älgjakt, av ett skogsbolag med stora ägarintressen i länet. Landshövdingen dömdes för mutbrott och skogsbolagets VD för bestickning.

En landshövding innehade sedan år 2002 sin befattning och var därigenom chef för Länsstyrelsen i ett län i norra Sverige. Länsstyrelsen hanterade bl.a. frågor kring skog och jakt i länet, däribland frågor om älgtilldelning.

I juli 2004 utsågs denna landshövding av regeringen till särskild utredare för att se över och utvärdera den svenska skogspolitiken. Uppdraget slutredovisades den 3 oktober 2006.

Landshövdingen var också ordförande i länets Husshållningssällskap sedan tiden kort efter att hon utsetts till landshövding. Hushållningssällskapet äger sedan 1908 en skogsfastighet omfattande drygt 14.000 hektar. På fastigheten finns bl.a. en jaktvilla. Ett skogsbolag hyr jaktvillan av Hushållningssällskapet för personal-, konferens-, och rekreationsändamål samt arrenderar jakträtten på hela fastigheten. Skogsbolaget äger ca 30 % av skogsarealen i aktuellt län och är ett betydelsefullt företag för länets skogsnäring. Dess VD hade haft sin befattning i skogsbolaget sedan sex år. Landshövdingen hade haft kontakter med skogsbolaget i samtliga sina befattningar.

Under år 2005 inbjöds landshövdingen av skogsbolagets VD till älgjakt den 6-7 september 2005 i ovan nämnda jaktvilla. Inledande jaktmiddag bestod av en fördrink och en trerätters middag med öl och vin. Första jaktdagen serverades frukost samt lunch ute i markerna och på kvällen serverades en fördrink, trerättersmiddag med öl och vin. Andra jaktdagen serverades frukost samt enklare lunch. Deltagarna fördes med bandvagnar ut till sina älgpass. Inga avgifter avkrävdes av deltagarna.

Några dagar efter jakten, den 11 september 2005, ansökte den person som varit jaktledare under jakten hos länsstyrelsen om extra älgtilldelning för skogsfastighetens licensområde, med 10 vuxna djur. Länsstyrelsen beslutade den 21 september om ytterligare tilldelning med fem vuxna djur. Beslut i frågor rörande älgtilldelning fattas på länsstyrelsen enligt fastställd delegationsordning på handläggarnivå. Landshövdingen hanterar inte enskilda älgtilldelningsfrågor, men undertecknar det generella beslutet om jaktårets älgtilldelning. Innan beslut om extra tilldelning till aktuell skogsfastighet fattades, fördes en diskussion om älgtilldelningsfrågor mellan landshövdingen, den beslutsfattande handläggaren samt två andra handläggare.

Tingsrättens bedömning:

TR utredde landshövdingens och VD:s relationer till varandra i landshövdingens olika befattningar, gåvans samband med tjänsteutövningen, gåvans tillbörlighet samt parternas uppsåt var för sig innan en bedömning slutligen gjordes av huruvida förutsättningarna för straffansvar ansågs uppfyllda.

Parternas relationer till varandra i landshövdingens olika befattningar

Hushållningssällskapets intresseområden var frågor rörande skogsskötsel och jakt. Dessa intresseområden sammanföll med en del av de ämnesområden som landshövdingen arbetade mycket med också i sin befattning som landshövding och med dem som hon tidigare ägnat sig åt som statens utredare i skogsfrågor. TR ansåg att landshövdingens roller som landshövding och ordförande i Hushållningssällskapet hade, bl.a. till följd av de likartade kontaktytorna vad avsåg såväl ämnes- och intresseområden som persongrupper, lätt kunnat sammanblandas, icke minst i allmänhetens ögon. TR hänvisade till att det i SOU 1974:34, s. 134, Mut- och bestickningsansvaret, uttalats att; ”Vid prövningen av tjänstesambandet bör observeras att inte ens den omständigheten att en arbetstagare erhållit myndighetens tillstånd att ha visst uppdrag som bisyssla utesluter ansvar för tagande av muta i det fall att uppdragstagaren jämväl i tjänsten stått i kontakt med uppdragsgivaren.”. Att t.ex. en domare är förhindrad att i en bisyssla motta en förmån från en person eller ett företag som är eller varit föremål för hans myndighetsutövning framstår som självklart. Samma synsätt borde enligt TR:s mening anläggas bland annat landshövdingens integritet.

Mot bakgrund av bl.a. detta fann TR att landshövdingen inte kunde anses ha erhållit förmånen enbart i sin egenskap som ordförande i Hushållningssällskapet utan även som landshövding. Även rollen som statlig utredare borde ha beaktats, menade TR, då detta uppdrag omfattat delvis samma kontaktytor som hon haft som landshövding.

TR accepterade skogsbolagets VD:s påstående om att han bjöd in landshövdingen till jakten i hennes roll som ordförande i Hushållningssällskapet. Dock kände VD:n till att landshövdingen vid den tidpunkten även innehade de andra befattningarna.

Tjänsteutövningen

Sammanfattningsvis fann TR att de kontakter mellan skogsbolaget och landshövdingen som redogjorts för, visade att det förelåg ett klart tjänstesamband mellan skogsbolaget, såsom givare, och landshövdingen, såsom mottagare, utifrån hennes befattningar som landshövding och skogsutredare. TR ansåg det visat att landshövdingen i denna rollen samt i rollen som statlig utredare i skogsfrågor skulle kunnat gynna skogsbolaget i sitt arbete.

Skogsbolagets VD ansågs ha förstått att landshövdingen i sina tjänsteutövningar skulle kunnat gynna skogsbolaget.

Förmånens otillbörlighet

TR påpekade att landshövdingsämbetet i sig innefattar både myndighetsutövande och offentlig verksamhet och därför måste det ställas särskilt höga krav på en landshövding när det gäller mottagandet av gåvor och förmåner.

Åklagaren hade inte gjort gällande något beloppsmässigt penningvärde för vistelsen och jakten. Det föreföll dock uppenbart att värdet rent ekonomiskt uppgick till ett betydligt högre belopp än de 150 kr som skogsbolaget vanligtvis brukade ta ut som avgift vid liknande arrangemang. För myndighetsutövare gäller för övrigt att alla förmåner från personer som berörs av myndighetsutövningen är att anse som otillbörliga så snart det inte är fråga om rena bagateller (Thorsten Cars; Mutbrott, bestickning och korruptiv marknadsföring, andra uppl, s. 51 ff). Mot bakgrund härav och med beaktande även av arrangemangets attraktionsvärde och vistelsens rekreationsvärde ansåg TR det uppenbart att förmånen haft ett sådant betydande värde för landshövdingen att den ansågs som otillbörlig. Inga frågor av vikt för länet – eller ens rörande relationen mellan skogsbolaget och Hushållningssällskapet – avhandlades i samband med vistelsen, vilket ev. hade kunnat påverka otillbörlighetsbedömningen.

Uppsåtsfrågan

Landshövdingen ansågs ha insett det inflytande hon genom sin ställning kunnat utöva på respektive verksamhet, vilket kunnat påverka skogsbolaget med gynnande verkan. Vidare hade landshövdingen känt till de faktiska omständigheterna, däribland det ekonomiska värdet och rekreationsvärdet, som gjort den aktuella förmånen otillbörlig. Skogsbolagets VD ansågs ha haft vetskap om landshövdingens ställning i länet och regeringens skogsutredning och måste därigenom ha insett det inflytande hon kunnat utöva på länsstyrelsens verksamhet likväl som på utredningen samt hennes möjligheter att gynna skogsbolaget.

Landshövdingen dömdes för mutbrott (samt brott mot jaktlagen) till 50 dagsböter. Skogsbolagets VD dömdes för bestickning till 30 dagsböter.

HovR:s bedömning:

HovR fann sammanfattningsvis att landshövdingen varit inbjuden och deltagit i det jaktarrangemang som skogsbolaget anordnade vid jaktvillan i sin egenskap av att vara landshövding och inte som regeringens särskilda utredare i skogsfrågor eller ordförande i länets hushållningssällskap. Detta grundades bl.a. på att den skriftliga inbjudan till älgjakten som skogsbolagets VD skickade varit ställd till landshövdingen med adress Länsstyrelsen i länet och handlades därefter av landshövdingen i hennes egenskap av att vara landshövding. Beträffande rollen som skogsutredare framkom att landshövdingen och skogsbolagets VD redan år 2004 fört en diskussion om att landshövdingen skulle inbjudas till älgjakten och att denna diskussion senare ledde till inbjudan hösten 2005. Vid tiden för det inledande samtalet om älgjakt 2004 hade landshövdingen ännu inte tagit på sig uppdraget som regeringens skogsutredare. Det framstod därför som osannolikt att skogsbolagets VD, som alltså endast fullföljde det löfte om älgjakt han lämnat året innan, verkligen haft för avsikt att inbjuda landshövdingen i dennes egenskap av att vara skogsutredare.

Skogsbolagets VD och Skogsbolaget hade vid tiden för jaktarrangemang haft vissa begränsade kontakter med landshövdingen och länsstyrelsen i olika frågor, men landshövdingens möjligheter att som landshövding fatta beslut som gynnade skogsbolaget i den mening som avses i brottsbalkens bestämmelser om muta och bestickning ansågs vara tämligen begränsade. Enligt hovrättens bedömning är det därför mycket tveksamt om det över huvud taget skall anses föreligga ett samband mellan jaktförmånen och landshövdingens tjänsteutövning och under alla förhållanden får sambandet betecknas som mycket svagt.

HovR ansåg vidare att ett viktigt motiv för landshövdingen att delta i jaktarrangemanget hade varit att hon velat informera sig och skaffa sig kunskap om jakten i länet och att träffa företrädare från näringslivet. Även om det också funnits inslag av rekreation och avkoppling under vistelsen vid jaktstugan ansåg HovR att dessa inslag varit av underordnad betydelse och att det inte kunde ansetts ha varit främmande för hennes tjänsteutövning att medverka i jaktarrangemanget. Värdet på de måltider och annan gästfrihet som erbjöds landshövdingen under vistelsen hade inte varit ägnad att påverka hennes tjänsteutövning i någon viss riktning. Därmed kunde skogsbolagets VD och landshövdingen inte anses ha gjort sig skyldiga till bestickning respektive mutbrott. Åtalet ogillades. (Dock dömdes landshövdingen för förseelse mot jaktlagen till penningböter 1.000 kr.)

Högsta domstolen har fastställt hovrättens dom.

Högsta domstolen fastställde HovR:s domslut.

HD tog ställning till om förmånen hade haft samband med landshövdingens tjänsteutövning och om den varit otillbörlig.

Tjänstesambandet

HD ansåg att landshövdingen hade erhållit förmånen endast i sin egenskap av landshövding. Detta motiverades enligt nedan:

Riksåklagaren hade gjort gällande att det förelegat ett tjänstesamband mellan den lämnade jaktförmånen och landshövdingens tjänst som just landshövding men också mellan förmånen och hennes uppdrag som regeringens skogsutredare. Skogsbolagets VD och landshövdingen hävdade däremot att landshövdingen inbjudits till jakten i sin egenskap av ordförande i länets Hushållningssällskap, ett samband som inte omfattades av gärningsbeskrivningen i åtalet.

HD konstaterade att i sin egenskap av landshövding denne hade haft övergripande chefsuppgifter och att det därvid hade funnits en möjlighet för landshövdingen att överta beslutanderätten i enskilda ärenden eller i vart fall att påverka beslutsfattandet genom att på olika sätt uttrycka sin uppfattning rörande frågor som myndigheten beslutade om. Det ansågs därför att det varit möjligt för landshövdingen att i gynnande riktning påverka beslut som rört skogsbolaget i frågor angående älgförvaltningen i länet.

HD ansåg att det därmed förelåg ett tjänstesamband mellan förmånen och landshövdingens tjänsteutövning som just landshövding.

Därefter diskuterade HD frågan om det förelåg ett tjänstesamband mellan landshövdingens uppdrag som regeringens skogsutredare och den lämnade förmånen. Det konstaterades att landshövdingen innehade uppdraget som regeringens skogsutredare när hon mottog inbjudan till jakten och när hon deltog i den. Under förutsättning att hennes uppdrag givit henne några möjligheter till påverkan eller inflytande i något avseende som berörde skogsbolaget förelåg även i detta avseende ett tjänstesamband. HD beskrev därefter att uppgiften för Skogsutredningen 2004 varit ”att utvärdera och se över skogspolitiken”. De frågor som omfattades av utredningens uppdrag ansågs därför allmänt sett ha kunnat vara av intresse för skogsbolaget såsom en betydande skogsägare. Även om landshövdingen i sin roll som skogsutredare inte kunnat fatta några beslut avseende skogspolitiken skulle det kunna sägas att hon ändå haft möjlighet att utöva ett indirekt inflytande och därmed kunnat påverka den framtida utformningen av skogspolitiken i Sverige. HD påpekade dock att Riksåklagaren emellertid inte hade presenterat någon utredning som konkretiserade på vilket sätt landshövdingen i sin roll som skogutredare skulle kunnat gynna skogsbolaget, något som HD menade måste krävas för att ett tjänstesamband skulle kunna anses föreligga.

Beträffande uppgiften att det främst varit kontakterna angående den av Hushållningssällskapet ägda jaktstugan som var skälet till att landshövdingen inbjöds till älgjakten konstaterade HD att inbjudan till den aktuella jakten ställts till landshövdingen under länsstyrelsens adress. Den inkomststämplades och togs omhand av landshövdingens sekreterare som också besvarade inbjudan. Landshövdingen berättade senare om denna inbjudan och om sina jaktupplevelser i ett av sina veckobrev som landshövding. HD ansåg därigenom att förmånen inte kunde anses ha tillställts landshövdingen såsom ordförande i Hushållningssällskapet.

Otillbörlighetsbedömningen

HD påpekade att med hänsyn till det traditionellt starka skyddsintresse som är förenat med myndighetsutövande verksamhet intar personer som utövar sådan verksamhet en särställning. Det anses därför naturligt att otillbörlighetsbegreppet får en vidare innebörd när verksamheten innefattar myndighetsutövning än när så ej är fallet. (JuU 1976/77:17 s. 10.)

Även om en landshövding har en formell möjlighet att fatta beslut som innebär myndighetsutövning mot enskild ansågs detta inslag i landshövdingens arbete vara underordnat. Därmed menade HD att bedömningen av vad som skall anses vara en otillbörlig förmån är något mindre sträng. Som allmän utgångspunkt gäller att endast en förmån som objektivt sett är ägnad att påverka mottagarens tjänsteutövning är otillbörlig. (Se prop. 1975/76:176 s. 36.)

Av betydelse för bedömningen av om den förmån landshövdingen mottagit varit ägnad att påverka hennes tjänsteutövning är arten av och värdet på förmånen, satt i relation till hennes befattning som landshövding, samt omständigheterna i övrigt, uttalade HD.

Beträffande värdet av förmånen hade Riksåklagaren angett att jaktförmånen, utan närmare precisering haft ett ekonomiskt värde som, i vart fall när den skall ses som en förmån för den som har att utöva myndighet, ska anses vara för högt. Riksåklagaren menade också att förmånen torde ha ett beaktansvärt attraktionsvärde och affektionsvärde.

HD hänvisade till två olika rättsfall: NJA 1993 s. 539 där ett värde på 298 kr inte ansetts vara så obetydligt att det inte funnits en beaktansvärd risk för att syftet med det aktuella erbjudandet skulle uppnås. Här hade HD tagit hänsyn till att erbjudandet direkt avsåg att påverka mottagaren av förmånen. NJA 1981 s. 1174 där det ansågs inte vara otillbörligt att ett byggföretag bjöd förtroendemän och tjänstemän i en kommun på en studieresa, trots att förmånen innefattade övernattning på hotell samt lunch och en finare middag, med hänsyn bl.a. till att studiebesöket ansågs utgöra ett naturligt och nyttigt led i utövningen av de deltagandes befattningar hos kommunen.

HD menade att värdet i det nu aktuella fallet inte kan anses så lågt att detta i sig kunnat utesluta ansvar. Man beaktade dock vidare den speciella rollen som en landshövding innehar. HD konstaterade att representation och deltagande i olika sociala sammanhang utgör en viktig del av arbetet som landshövding. Dennes uppdrag skiljer sig typiskt sett från andra statliga chefers i det att representation i vid mening utgör en större del av arbetsuppgifterna. Respekten för landshövdingeämbetets integritet och det faktum att landshövdingen i sin roll som myndighetschef har ett i vart fall indirekt inflytande över den myndighetsutövning som länsstyrelsen utövar, medför att utrymmet för att motta förmåner är begränsat, även när dessa ingår som ett led i landshövdingens representativa och verksamhetsfrämjande uppgifter. Landshövdingens roll som främste företrädare för länet där kontakter med bl.a. representanter för näringslivet har en viktig plats innebär emellertid att en landshövding i sin tjänsteutövning får medges ett något större utrymme än vad som i allmänhet gäller för chefer inom offentlig förvaltning.

HD anförde vidare att älgjakten är av stor betydelse i länet, bl.a. som rekreation för länets invånare och som turistnäring men också för att skydda skogsbruket. Det ansågs redan härav som naturligt och legitimt att landshövdingen deltagit i en älgjakt. Arten av förmånen kunde således inte i sig bedömas ha varit sådan att förmånen kunde antas har varit beteendepåverkande. Varken den tidsmässiga omfattningen eller den närmare utformningen av arrangemanget medförde en annan bedömning. Det beaktades även att landshövdingen beskrivit sina intryck av jakten öppet, i landshövdingens veckobrev.

Sammanfattningsvis konstaterades att den förmån landshövdingen erhållit ej kunde anses ha varit otillbörlig. Transaktionen var inte att bedöma som bestickning respektive mutbrott. HovR:s domslut fastställdes.