Landstingsanställd lånade pengar för privat bruk av leverantör

Uppsala tingsrätt, dom 2006-07-04 i mål nr B 3076-02 och B 2191-05/2006

En landstingsanställd låstekniker tillika arbetsledare lånade pengar för privat bruk av en leverantör. Den landstingsanställde dömdes för mutbrott och leverantören för bestickning.

A innehade ett företag med en verksamhet som bestod av mark- och anläggningsentreprenad och fastighetsförvaltning samt därmed jämförlig verksamhet.

Vid en låsmässa 1999 kom A i kontakt med en person, B, som arbetade inom Landstinget. Genom B fick A veta Landstingets behov av bland annat service för låsinköp. Landstinget började därefter köpa låsutrustning från A:s företag. Inköpen skedde enligt Landstingets vanliga rutiner. B var fram till år 2001 arbetsledare och den som kontrollerade och attesterade fakturorna av erhållet gods, i dessa fall låsutrustning. B beställde alltmer från A:s företag och mindre från andra leverantörer, med hänvisning till att A:s företag lagerhöll lås och detaljer, vilket innebar snabbare leveranser. Landstinget utbetalade 1.077.956 kr till A:s företag för gjorda inköp.

I mitten av 1999 behövde B pengar för privat inköp av kyl och frys. Ingen i hans direkta närhet kunde låna honom pengar, så han tog upp frågan med A vid något tillfälle när han var på dennes kontor för att hämta gods. Han fick då låna 25.000 kr. Han lånade därefter pengar av A vid ytterligare några tillfällen, sammanlagt 80.000 kr. B fick pengarna genom checkar. I samband med det sista lånet i september 2002 skrev A en revers som B undertecknade. B har sedan betalat tillbaka 3.000 kr. B fick sedan anstånd med återbetalning till A då denna utredning som lett till åtal startades och han blev avstängd från sitt arbete utan lön under år 2002. C hävdade att Landstinget skulle ha fortsatt att köpa lås från A:s företag även om han inte fått låna pengar.

TR fastställde att A betalat ut pengar till B som lån. Enligt utredning i TR fastställdes beloppet som utbetalats till 11.000 kr. Parterna uppgav att lånet givits av vänlighet, men TR konstaterade att något vänskaps- eller bekantskapsförhållande inte förelåg utanför deras arbetsrelation. Lånet ansågs av TR ha mottagits i B:s tjänsteutövning. Med hänsyn till lånens belopp och då en verksamhet med lån till professionella motparter inte kan ses som ett naturligt led i vedertagna umgängesformer inom näringslivet eller någon gren av detta, måste transaktionen enligt TR:s mening bedömas som otillbörlig. Såväl A som B hade varit medvetna om sin arbetsrelation och om beloppens storlek. Åtalet för såväl bestickning som muta bifölls.

A dömdes för bestickning till fängelse i ett år och B dömdes för mutbrott till 30 dagsböter. Beträffande påföljden för A bör tilläggas att han i målet även dömdes för annan brottslighet, bl.a. bokföringsbrott och skattebrott där båda brotten ansågs som grova.