Personlig assistent döms för att ha tagit emot gåvor från brukare

Solna tingsrätt, dom 2020-03-25 i mål nr B 10599-18

En personlig assistent arbetade under mer än 15 års tid för en brukare. Även innan den personlige assistenten påbörjade sin anställning kände assistenten och brukaren varandra. De höll även kontakten och fortsatte att träffas sedan assistenten avslutat sin anställning.

Under anställningstiden förde brukaren vid två tillfällen över pengar till den personlige assistenten, till ett totalt belopp om 430 000 kr. Sedan den personlige assistenten avslutat sin anställning upprättade brukaren också ett testamente enligt vilket assistenten skulle vara universell testamentstagare. Testamentet godtogs av assistenten.

Den personlige assistenten åtalades för grovt tagande av muta för mottagandet av pengarna och testamentet.

Tingsrätten konstaterade inledningsvis att det var klarlagt att assistenten haft en anställning, och därmed omfattades av den mutbara personkretsen, samt att assistenten tagit emot förmåner. Frågan var dock om förmånerna skulle anses grundade i ett vänskapsförhållande och inte tjänsteförhållandet.

I fråga om pengaöverföringarna framhöll tingsrätten att assistenten tagit emot dessa under anställningstiden samt att assistenten aktivt medverkat till genomförandet av överföringarna. Brukaren hade dessutom varit i en beroendeställning gentemot assistenten till följd av dennes anställning. Oavsett den omständigheten att assistenten och brukaren känt varandra innan anställningens början fann därför tingsrätten att tjänstesamband förelåg och att mottagandet av pengarna utgjorde mutbrott. Med hänsyn till beloppets storlek bedömdes mutbrottet som grovt.

Gällande testamentet kom tingsrätten till motsatt slutsats och framhöll att detta upprättats efter det att assistenten avslutat sin anställning samt att de båda varit vänner innan anställningen och fortsatte upprätthålla kontakten även efter anställningen avslutats. Tingsrätten konstaterade vidare att brukaren vid tillfället för upprättandet av testamentet inte var i samma beroendeställning som tidigare samt att vittnen bekräftat att brukaren gett uttryck för att testamentet återspeglade dennes vilja. Testamentet ansågs mot den bakgrunden vara grundat på vänskapsförhållandet, som uppskattning för assistenten som person och inte som utövare av tjänst. Åtalet i den del som avsåg testamentet bifölls sammanfattningsvis inte.

Påföljden för den personlige assistenten bestämdes till villkorlig dom förenat med 160 dagsböter. Assistenten dömdes också att betala 430 000 kr till staten som förverkat utbyte av brott.