PR-konsult bjöd journalist på resa till Florida i samband med mässa

Stockholms tingsrätt, mål nr B 13874-06/2008

En journalist inbjöds av en s.k. PR-konsult på flygresa samt hotellvistelse i Florida i samband med en mässa. Ett amerikanskt företag som arrangerade mässan låg bakom inbjudan. Fråga uppkom huruvida journalister med privat anställning intar någon särställning beträffande mut- och bestickningsförfarandet. Åtal för bestickning ogillades.

En journalist vid en svensk tidning blev erbjuden en gratis flygresa samt hotellvistelse i Florida, där ett amerikanskt företag arrangerade en fyra dagars mässa om dokumenthantering. Mässan ägde rum i april 2006. Inbjudan kom till journalisten från en s.k. PR-konsult som var anställd vid ett svenskt PR-företag. Det amerikanska företaget ville ha med en svensk journalist och hade därför bett det svenska PR-företaget om hjälp att bjuda in en journalist. I inbjudan skrev PR-konsulten också att då det amerikanska företaget framöver skulle komma att satsa på de svenska och nordiska marknaderna, ville man bjuda in en journalist från varje land. Den svenske journalisten frågade om företaget hade några förväntningar på publicitet i samband med inbjudan. PR-konsulten svarade att företaget inte hade några förväntningar men dock förhoppningar därom. Journalisten tackade nej till resan.

TR menade att resan och boendet i sig kunde anses utgöra en otillbörlig förmån och att den hade samband med journalistens tjänsteutövning. Med hänvisning till TR till 17 kap. 7 § brottsbalken menade TR att PR-konsulten kunde hållas ansvarig för bestickning även om det var det amerikanska företaget som låg bakom det ursprungliga erbjudandet. Det krävs inte att den som erbjuder mutan eller någon annan otillbörlig belöning också är den som har intresse av att mottagaren otillbörligen påverkas.

Åklagaren hävdade att journalister bör bedömas på samma sätt som offentliga tjänstemän. Åklagaren pekade på de yrkesetiska reglerna för journalister (Spelregler för press, radio & tv. Pressens samarbetsnämnd) och att det i dem anges att journalister inte skall ta emot gratisresor eller andra förmåner som kan misstänkliggöra deras fria och självständiga yrkesutövning. TR skrev att det i såväl förarbeten som rättsliga avgöranden saknas uttalanden om huruvida journalister bland privat anställda bör inta någon särställning. Vidare menade TR att betydelsen av branschregler inte får överdrivas vid bedömningen av om en erbjuden förmån skall anses otillbörlig. Rätten noterade också att även förmåner riktade till journalister omfattas av den särskilda åtalsregeln i brottsbalken 17 kap. 17§.

TR konstaterade att förmåner riktade till journalister inte kan bedömas lika restriktivt som förmåner riktade till en offentlig tjänsteman, och att den erbjudna förmånen inte skulle anses som otillbörlig. Det ansågs klarlagt att inbjudan till journalisten var tänkt att utgöra ett led i det amerikanska bolagets marknadsföring. Detta ansåg TR vara fullt legitimt och vanligt förekommande. Något direkt eller förtäckt krav på publicitet fanns inte i det här fallet. TR konstaterade att även beträffande offentliga tjänstemän det i princip godtas (om än inom snäva gränser) att företag som ett led in sin marknadsföring bjuder in till studieresor och därmed bekostar resor, logi och måltider och annat som är förenligt med arrangemanget. Här hänvisade TR bl.a. till domen från Högsta domstolen angående landshövdingen som av ett skogsbolag bjöds in till älgjakt samt övernattning och logi. Inte heller detta ansågs utgöra en otillbörlig förmån. (Se referat J 3 i denna rättsfallssamling.)

Beträffande värdet av den erbjudna förmånen konstaterade TR i detta fall att det var förhållandevis högt men att det hade sin förklaring bl.a. i att mässan ägde rum utomlands. Vidare innefattade inte heller inbjudan, förutom uttrycket ”tillåt dig dessutom en stund i solen”, några konkreta eller påkostade inslag av rekreation.

Vid en sammantagen bedömning fann TR, ”särskilt mot bakgrund av att förmåner riktade till journalister i vart fall inte kan bedömas lika restriktivt som förmåner riktade till offentliga tjänstemän”, att den erbjudna förmånen inte skulle bedömas som otillbörlig. Åtal för bestickning ogillades.