Provisionsutbetalningar i samband med uppköp av tvätteriutrustning till landsting
1 januari 2001Hovrätten för Västra Sverige, avd 1, rotel 13, mål nr B 2871-01/2001 och Alingsås tingsrätt, mål nr B 699-99/2001
En förvaltningschef inom ett landsting, med uppgift att upphandla tvätteriutrustning, föreslog ett tyskt företag som leverantör. I samband med inköpen kunde provisionsutbetalningar om 1.462.128 kr. härledas från det tyska företaget till två ej existerande personer i Sverige på fiktiva adresser. Misstanke förelåg att det var till landstingets förvaltningschef utbetalningarna skett. Åtal ogillades.
Under åren 1992, 1993, och 1994 inköpte ett landsting i Götaland tvättutrustning med kringutrustning till sitt tvätteri för omkring 15 miljoner kronor från ett tyskt tvättutrustningsföretag. Valet av den tyska leverantören hade föregåtts av ett anbudsförfarande där det tyska företaget företräddes av dess distributionschef samt i viss mån företagets tekniker. Det svenska landstinget företräddes av dess förvaltningschef. För landstinget var också en teknisk konsult anlitad. Landstingets förvaltningschef föreslog det tyska företaget som leverantör.
I samband med en skatterevision i Tyskland mot det tyska tvättutrustningsföretaget kom det fram att det från det tyska företaget i olika poster betalts ut 330.132 DM motsvarande 1.462.128 kronor. Den svenska förvaltningschefen vid landstingets tvätteri åtalades för att ha tagit emot mutor om minst 1.123.657 kr från den tyska leverantören (samt åtalades för grov trolöshet mot huvudman).
Beloppen kunde härledas till provisionsutbetalningar i samband med landstingets köp av tvätteriutrustning. Genom utställande av sex kreditfakturor från det tyska företaget till två ej existerande personer i Sverige på fiktiva adresser hade utbetalningarna skett under 1992, 1993 och 1995. Tre av kreditfakturorna, på sammanlagt 253.948 DM, utställda på den ena fiktiva personen motsvarade 10 procent av nettovärdet på landstingets köp 1992, 1993 och 1994. Det fingerade namnet, som var antecknat på det tyska företagets kreditfakturor, innehöll landstingschefens initialer och antydde således enligt TR att landstingschefen varit mottagaren av beloppet. De tre andra kreditfakturorna, på sammanlagt 76.184 DM, utställda på den andra fiktiva personen motsvarade 3 procent av nettovärdet på landstingets köp. Detta fingerade namn innehöll den tyska chefens initialer och antydde således att det var han som var mottagaren av de provisioner som utgått med 3 procent. Kreditfakturorna angavs avse konsultarvoden, samt framgick det av fakturorna att beloppen var betalbara först sedan det tyska företaget erhållit full likvid för sina fakturor till landstinget. Av kreditfakturorna utställda 1992 framgick vidare att beloppen skulle avhämtas i Tyskland eller föras till Sverige av det tyska företagets distributionschef.
I maj 1993 öppnades ett konto i Österrike av den tyska distributionschefen tillsammans med landstingets förvaltningschef. Kontot disponerades av de båda. Vid tre tillfällen 1993-1995 sattes på kontot in 27.534 DM, 91.780 DM och 91.539 DM. Det tyska företaget hade också utfärdat två checkar 1992 på 91.753 DM resp. 27.526 DM. Enligt checkhandlingarna avsåg dessa betalning för 1992 års kreditfakturor. Checkarna löstes in i bank samma dag som de hade utfärdats.
Landstingschefen angav som skäl till varför han öppnat kontot tillsammans med den tyske chefen att de senare tänkt starta en verksamhet med köp och försäljning med begagnad tvätteriutrustning men att det aldrig blev några affärer. Vid utredningen i TR framkom att det förekommit brevväxling mellan den tyska distributionschefen och den svenska landstingschefen vars innehåll i och för sig inte påtalar något om provisioner men det framgår att det vuxit fram en mer personlig relation mellan de båda parterna, menade TR. Vid en sammanställning över insättningar på landstingschefens svenska bankkonto under tiden december 1992 till januari 1998 visade det sig att han satt in sammanlagt 548. 590 kr. Dessutom hade han den 31 oktober 1995 köpt en postväxel för 150.000 kr. Vid två tillfällen hade insättningarna skett i samband med inväxling av DM. Det framkom enligt TR inte någon direkt förklaring till vad insättningarna avsåg. Vidare visade uppgifter från skattemyndigheten att det var uppenbart att landstingschefen inte skulle kunnat leva på de inkomster han där uppgivit, menade TR. Landstingschefen förklarade dock att han under de aktuella åren haft inkomster från försäljning av obligationer samt hade han spelat på trav och vunnit pengar.
TR konstaterade att såväl den skriftliga bevisningen i målet som uppgifterna som den tyska distributionschefen lämnat tydde på att de båda cheferna avtalat om provisioner och att landstingschefen tagit emot beloppen från den tyska chefen. Dock förklarar TR att det finns all anledning att bedöma den tyska chefens uppgifter med stor försiktighet. Den tyska chefen var i Tyskland delgiven misstanke om skattebedrägeri på grund av oredovisade provisionsinkomster. Han kunde på grund av detta ej förhöras under ed. Han uppgav själv att en fällande dom mot den svenska landstingschefen skulle betyda att han själv skulle frias från misstankar om skattebedrägeri. Den tyska chefens uppgifter i TR skulle inneburit att hela provisionen, dvs. 10 % + 3 %, skulle ha gått till den svenska landstingschefen. Enligt TR talade dock mycket för att den tyske chefen lämnat oriktiga uppgifter när han förnekade att han tagit emot några som helst provisioner. Åklagaren påstog heller aldrig att alla pengarna skulle ha gått till den svenska landstingschefen. Detta tydde på att åklagaren heller aldrig i alla delar ansåg sig kunna lita på de uppgifterna från den tyska leverantören, menade TR.
Förutom de handlingar som gällde öppnandet av det österrikiska bankkontot hade den svenska landstingschefen inte undertecknat några handlingar som band honom till någon överenskommelse om eller utbetalning av provisioner. Den ena utbetalningen som skedde via check 1992 och som lösts in i bank samma dag hade visserligen kvitterats med landstingschefens namn men den tyska chefen bekräftade att det inte var landstingschefen som skrivit under handlingen och det kunde aldrig utredas vem som gjort det. Enligt den tyska chefen skulle övriga utbetalningar till den svenska landstingschefen ha skett genom att den tyska chefen använt kontanter som han hade tillgängliga hemma, bl.a. medel från en försåld bil. Skälet till att den tyska chefen skulle ha mellanfinansierat betalningarna på detta sätt sades vara att han inte haft möjlighet att resa till Österrike för varje utbetalning till landstingschefen. TR menade att detta förfarande måste ha inneburit stora svårigheter för honom att redovisa för sitt företag.
Vid en samlad bedömning konstaterade TR att den hypotes som åklagaren ställt upp att landstingschefen och den tyska chefen kommit överens om provisioner och att betalningar skett till landstingschefen var högst rimlig och sannolik. Hypotesen ansågs bekräftad på flera avgörande punkter genom bevisning. TR påpekade dock att för att kunna dömas för den åtalade gärningen krävs emellertid att det står utom varje rimligt tvivel att det skulle varit landstingschefen som mottagit de påstådda provisionerna. Det måste framstå som praktiskt taget uteslutet att pengarna hade betalats till någon annan. Det ansågs klarlagt i målet att det utgått provisioner med de belopp som åklagaren påstått. På grund av tveksamheter i den tyska chefens uppgifter samt vissa frågetecken i utredningen i övrigt ansåg TR att man inte kunde utesluta att den svenska landstingschefens namn utnyttjats av andra personer.
Åtalet ogillades.
HovR delade TR:s uppfattning om att vissa omständigheter var synnerligen besvärande för landstingschefen. T.ex. öppnandet av det gemensamma kontot i Österrike samt privat korrespondens mellan landstingschefen och den tyska chefen, kreditfakturorna med initialer som överensstämde med de båda chefernas, samt att landstingschefen haft betydligt större inkomster under den aktuella tiden än de han kunnat eller velat redovisa. HovR ansåg att det förelåg en stor sannolikhet för att landstingschefen medverkat till att provision utgått på det sätt åklagaren angav.
Dock inställde sig den tyska distributionschefen inte i HovR och det framhölls också att vissa av hans uppgifter framstod som mycket anmärkningsvärda. HovR fann all anledning att vara skeptisk till den tyska chefens uppgifter. Vidare anmärktes att det inte fanns något klart samband mellan de utbetalade provisionsbeloppen samt uttagen från det österrikiska kontot och de påtalade ökningarna av landstingschefens förmögenhet i Sverige. Av utredningen framgick också att anbudet från den tyska tvättutrustningsfirman varit det bästa av inköpsalternativen och att landstingschefen inte påverkat denna bedömning vid upphandlingsförfarandet.
Sammantaget fann HovR, liksom TR, att bristerna i den tyska distributionschefens uppgifter i förening med de omständigheter till landstingschefens fördel medförde att det fanns sådan tveksamhet om händelseförloppet att det inte kunde ställas utom rimligt tvivel att landstingschefen begått den åtalade gärningen.
Åtalet ogillades.