Större företag bjöd kunder på musikalkväll

Stockholms tingsrätt, dom 2006-10-31 i mål nr B 12813-06

I april 2005 bjöd ett större företag in chefer och tjänstemän med make/maka/sambo från offentlig sektor och det privata näringslivet till musikalen Mamma Mia den 2 juni 2005 på Cirkus i Stockholm. De inbjudna eller de företag, myndigheter och verk som de representerade var alla kunder hos företaget. Åtal för bestickning ogillades. Målet överklagades men återkallades av åklagaren med hänvisning till att de rättsliga frågor som var av intresse i detta mål skall komma att belysas genom ett avgörande av Högsta domstolen i ett annat mål. (Beslutet infört i slutet av detta referat.)

I anslutning till föreställningen erbjöd företaget de inbjudna en välkomstdrink och en buffé i Cirkus restauranger. Buffén skulle börja kl. 17.30 och föreställningen kl. 19.30 och vara slut kl. 22.15. Resa och uppehälle för de inbjudna ingick inte i erbjudandet. I inbjudan, som var undertecknad av koncernchefen i företaget och av Sverigechefen i företaget, upplystes att företaget i god tid före föreställningen skulle lämna en bekräftelse med tillhörande information.

Till de kunder, vilka hade accepterat inbjudan, skickade företaget i maj 2005 en bekräftelse med information om vilka produkter och tjänster som bolaget skulle ställa ut och visa i anslutning till kvällens inledning.

Senare i maj ställde företaget in evenemanget.

Inbjudningarna skickades ut till omkring 190 personer. Med respektive sällskap uppgick alltså antalet inbjudna till 380 personer. Inbjudningarna var personligt ställda till de inbjudna men skickades till myndigheternas och företagens adresser. Personerna som bjöds in var ledningspersoner vid statliga myndigheter, kommuner, privata och statliga bolag. Det var ett ganska brett spektrum av mottagare men det gemensamma för dessa var att det var företrädare på ledningsnivå och med en viss inriktning mot chefsnivå hos IT-anställda. Av de inbjudna hade omkring 100 personer accepterat inbjudan. Av dem som accepterat var 16 personer företrädare för statliga myndigheter. Dessa tjänstemän var föremål för intresse under förundersökningen beträffande mutbrott, men tillräckliga skäl för fortsatt förundersökning ansågs av åklagaren ej föreligga. Det skulle krävas oproportioneligt stora utredningsinsatser huruvida dessa tjänstemän direkt eller indirekt haft möjlighet att i sin tjänsteutövning gynna företaget.

Av dem som inte accepterade inbjudan fanns dessa personer:

Rikspolischefen
Generaldirektören för Arbetsmarknadsstyrelsen
Ställföreträdande generaldirektören för Arbetsmarknadsstyrelsen
Generaldirektören för Domstolsverken
Generaldirektören för Pliktverket
Landstingsdirektören för Landstinget Jönköpings län
Stadsdirektören i Göteborgs stad

Målet var avgränsat till de inbjudningar som gått till dessa befattningshavare. Företrädarna för företaget påpekade att inbjudan, som varit skriftlig, varit helt öppen och ställts till myndigheter och verk, vilket innebar att den hade registrerats hos myndigheten. Vidare hade inbjudan ställts till de främsta företrädarna för myndigheterna, t.ex. rikspolischefen och generaldirektörer, vilka typiskt sett inte är involverade i upphandlingsfrågor.

Hela föreställningen kostade företaget omkring 1 miljon kr. Buffén kostade omkring 250 kr per person. Erbjudandets värde inklusive sällskap uppgick som högst omkring 1.600 kr. Till detta borde, enligt åklagaren, läggas de andra förmånsinslagen som följde av evenemanget i form av föreställningens attraktionsvärde och ”mingeldelen”.

De avtal som fanns, pågick och tillkom efter föreställningen mellan företaget och de inbjudna kunderna, hade ett sammanlagt värde av över en miljard kr. I de flesta fall rörde det sig om s.k. ramavtal. Detta innebar att det i dessa avtal fanns vissa grundförutsättningar givna ur avtalssynpunkt . Det som sedan återstår är att man från företagets sida genom anbud upphandlar från de aktörer som konkurrerar inom ramen för ramavtalet. Företaget konkurrerade alltså med andra beträffande de avtal som låg utom ramavtalet.

TR:s bedömning

TR ansåg vid en samlad bedömning att förmånen haft samband med mottagarnas tjänsteutövning. I frågan om tjänstesambandet ansågs att mottagarna med sitt övergripande ansvar och inflytande haft en möjlighet att påverka frågor när det gällde t.ex. teknikutveckling, som i för sig praktiskt handläggs längre ner i organisationen.

TR gick därefter in på frågan huruvida erbjudandet utgjort en otillbörlig belöning eller förmån för mottagarna. När ett erbjudande om en förmån, som i detta fall, inte hade en tydlig och konkret inriktning på pliktstridighet blir det avgörande om erbjudandet av förmånen allmänt sett är ägnad att påverka funktionärens tjänsteutövning. När det inte rör sig om en bagatellartad förmån (belöning) gör man en samlad bedömning av alla för det enskilda fallet betydelsefulla omständigheter (se prop. 1975/76:176 s. 35f).

Förmånens värde hade i detta fall uppgått till i vart fall drygt 1.000 kr per mottagare inklusive anhörig. Värdet av förmånen ansågs inta vara anmärkningsvärt hög men det var heller inte bagatellartat (jfr rättsfallet RH 2003:56).

TR gjorde bedömningen att den utlovade förmånen p.g.a. dess värde och dess karaktär i form av ett attraktivt evenemang allmänt sett talade för att den hade varit ägnad att påverka mottagarna i en för företaget gynnsam riktning. Det ligger i förmånens natur att syftet med densamma hade varit att skapa goda relationer med mottagarna. Men frågan om förmånen hade varit otillbörlig måste bedömas i belysning av samtliga omständigheter, påpekade TR.

Inbjudan hade närmast syftat till att marknadsföra företaget och dess produkter inför en redan etablerad kundkrets. Det hade med andra ord varit fråga om en attitydpåverkan och inte en beteendepåverkan gentemot mottagarna. Det pågick vid den aktuella tiden inte något upphandlingsförfarande mellan företaget, myndigheterna och verken. TR menade att det hade funnits anledning att se mer strängt på en situation där förhandlingar pågick mellan företaget, myndigheter och verk om ett motsvarande erbjudande hade lämnats av någon till den som faktiskt deltog i beslutsprocessen.

Vid evenemanget, om det hade blivit av, skulle det förekommit en marknadsföringsmässig presentation av företaget och dess produkter. Detta inslag skulle ha pågått under minst två timmar. Detta innebar att erbjudandet hade varit nyttigt och ingått som ett naturligt led i mottagarnas tjänsteutövning, ansåg TR. Att evenemanget skulle äga rum på kvällen ansåg TR inte vara något anmärkningsvärt, däremot ansågs det tveksamt att mottagarnas närstående var inbjudna. Denna åtgärd förstärkte intrycket av förströelse och kan uppfattas som ett otillbörligt närmande till mottagarna personligen.

En omständighet, som kan ha betydelse för frågan om otillbörlighet, är graden av öppenhet. Inbjudningarna hade skickats till myndigheternas och verkens adresser, vilket innebar att dessa skulle bli diarieförda där. Detta talade för att förmånen varit tillbörlig.

TR menade att då rättspraxis inom området är något föråldrad vilket gör det svårt att därigenom få en entydig bild av rättsläget. Det finns en gråzon mellan det tillåtna och det otillåtna. TR ansåg att det måste finnas en marginal mellan det straffbara området och det som gränsar därtill.

Sammanfattningsvis ansåg TR att den mest allvarliga invändningen mot företagets erbjudande till mottagarna hade varit att nöjesinslaget intagit en väl framträdande plats och att det ingav betänkligheter att också mottagarnas närstående bjöds in. Dock ansåg TR, att trots de anmärkningar som riktats mot vissa inslag i erbjudandet, det vid en samlad bedömning inte kunde anses finnas tillräckliga skäl för bifall till åtalen. TR ansåg därför att den erbjudna förmånen inte varit otillbörlig. Åtalen ogillades.

Åklagarmyndigheten BESLUT 2008-01-30

De rättsliga frågor som är av intresse i målet kommer att belysas genom ett avgörande av Högsta domstolen i ett annat mål. Mot bakgrund härav saknas anledning att fullfölja talan i hovrätten. Överklagandet av tingsrättens dom skall därför återkallas. /Christer van der Kwast