Rättsfall

Tingsrätten dömer anställda vid universitet och företag för mutbrott och utdömer företagsbot

20 april 2021

Uppsala tingsrätt, dom 2021-04-20 i mål nr B 6839–17

En chef vid en serviceenhet på ett universitet och en arbetsledare för tryckeriet vid samma universitet mottog gratis utlandsresor som arrangerades och bekostades av ett tryckeriföretag, med vilket universitetet hade ramavtal enligt lagen om offentlig upphandling. Vid tidpunkten för erbjudandet av förmånerna var tryckeriföretaget även kund hos universitetet.

Arbetsledaren blev vid två tillfällen erbjuden gratis utlandsresor av tryckeriföretaget, dels till en av världens största mässor för tryck- och dokumenthantering i Tyskland till ett värde om 9 990 kr, dels till att se EM-fotboll i Nice till ett värde om 10 000 kr. Chefen vid serviceenheten blev vid ett tillfälle erbjuden att utan kostnad följa med på samma fotbollsresa till Nice.

Arbetsledaren och chefen vid serviceenheten åtalades för tagande av muta, men nekade till brott. Arbetsledaren hävdade att denne visserligen tackat ja till resan till Tyskland, men att resan skulle bekostas av universitetet samt att fotbollsresan till Nice skulle bekostas av denne själv. Dessa påståenden motbevisades dock av e-postmeddelanden. Chefen på serviceenheten å sin sida menade bland annat att denne först tackat ja till resan, men sedan ångrat sig och en tid därefter uttryckligen tackat nej till resan. Tingsrätten konstaterade härvid att brott mot bestämmelserna om givande och tagande av muta är fullbordade redan på försöksstadiet. Det finns därför inte någon möjlighet att undgå straff genom att träda tillbaka från brottet, till exempel genom att återta begäran eller löftet om muta eller återlämna mutan. Chefens invändning saknade därför betydelse för bedömningen av om denne godtagit erbjudandet om förmånen.

Förutom arbetsledaren och chefen vid serviceenheten åtalades även en kontorschef och en kundansvarig vid det privata tryckeriföretaget för givande av muta. Även de nekade till brott då de menade att de agerat enligt instruktion från överordnad person inom deras organisation eller att de inhämtat godkännande från berörda chefer innan erbjudandet lämnades. Tingsrätten konstaterade härvid att om en chef godkänt eller initierat transaktionen i fråga kan chefen vara medansvarig för representantens brott, men att det inte är ansvarsbefriande att agera på instruktion eller efter att ha inhämtat ett godkännande.

I fråga om tjänstesamband menade tingsrätten att ett sådant samband i allmänhet anses finnas så snart mottagaren har någon möjlighet till påverkan eller inflytande i något avseende som berör givaren. I nära anslutning till erbjudandena om resorna hade universitetet gjort en beställning från tryckeriföretaget, vilken hade undertecknats av chefen. Tingsrätten menade därför att det var tydligt att denne haft möjlighet att utöva inflytande över åtgärder som rörde tryckeriföretaget i en för bolaget gynnande riktning.

Vad avsåg arbetsledaren hade denne i avtalet med tryckeriföretaget angetts som kontaktperson och var även den som hade kunskapen om de produkter som beställts av universitetet. Tingsrätten menade därför att arbetsledaren kunnat uttrycka sin uppfattning i frågor som rörde produkterna och därigenom haft ett indirekt inflytande över de beställningar som gjordes. Arbetsledaren hade dessutom haft attesträtt om 10 000 kr och därmed även haft möjlighet att beställa förbrukningsvaror av tryckeriföretaget. Tingsrätten ansåg därför att det varit möjligt även för arbetsledaren att i gynnande riktning påverka åtgärder som berört tryckeriföretaget.

Sammantaget ansåg tingsrätten att förhållandet mellan de fyra hade varit av uteslutande yrkesmässigt slag och att det därigenom var klarlagt att de förmåner som erbjudits och utlovats respektive mottagits skett för utövningen av chefens respektive arbetsledarens anställning.

Vid bestämmande av förmånens otillbörlighet betonade tingsrätten inledningsvis det skyddsintresse som uppbär kriminaliseringen, i förevarande fall i första hand förvaltningens integritet. Vid bedömningen av förmåner av förevarande slag, det vill säga inbjudningar till gratis konferensresor, menade tingsrätten att det, förutom värdet, får betydelse om deltagandet varit naturligt och nyttigt och att bedömningen ska göras med hänsyn till myndighetens uppdrag och mottagarens arbetsuppgifter.

Vad avsåg mässan menade tingsrätten att det varit naturligt och nyttigt för arbetsledaren att delta på denna i syfte att bland annat hålla sig uppdaterad inom den tekniska utvecklingen på området och för att knyta branschkontakter. Av programmet framgick dock att det dag två var inplanerat ”en aktivitet som avslutas med middag i Düsseldorf”. Tingsrätten menade dock att detta inslag varit av underordnad karaktär och att arbetsledarens deltagande på mässan varit såväl verksamhetsmässigt berättigat som nyttigt. Tingsrätten beaktade även arbetsledarens ställning där denne i sin roll kunnat utöva inflytande över de beslut som togs avseende inköp till universitetets tryckeri i en för tryckeriföretaget gynnande riktning. Vad avsåg värdet på resan ansåg tingsrätten att det varit så högt att det klart överstigit gränsen för det godtagbara. Med hänsyn till det höga värdet på resan menade tingsrätten att det måste ha förelegat en konkret risk för att arbetsledaren skulle utöva osakligt inflytande över åtgärder och beslut som rörde tryckeriföretaget. Sammantaget ansåg tingsrätten att värdet på förmånen varit så högt att den, trots att arbetsledarens deltagande på mässan varit verksamhetsmässigt berättigat, var att anse som otillbörlig.

Vad gällde EM-resan till Nice konstaterade tingsrätten att den innehöll vissa inslag av konferens, men att dessa varit begränsade och att den till övervägande del var en nöjesresa. Arbetsledaren och chefen för serviceenheten uppfattade även själva resan som en privat resa. Eftersom resan till Nice till övervägande del var en nöjesresa menade tingsrätten att värdet av resan om 10 000 kr hade tillkommit arbetsledaren och chefen för serviceenheten i egenskap av privatpersoner. Vid en samlad bedömning ansåg tingsrätten att EM-resan till Nice var otillbörlig.

Samtliga fyra tilltalade ansågs ha haft uppsåt och arbetsledaren och dennes chef dömdes därmed för tagande av muta och kontorschefen och den kundansvarige på tryckeriföretaget för givande av muta.

I fråga om påföljd bedömde tingsrätten att straffvärdet för den aktuella brottsligheten motsvarade dagsböter. Med hänsyn till att samtliga tilltalade förlorat sina anställningar till följd av händelserna, att åtal väckts flera år efter att händelserna ägt rum, att förundersökningen tagit ovanligt lång tid och att huvudförhandling av olika skäl kunnat hållas först ytterliga två år därefter ansåg tingsrätten att det var uppenbart oskäligt att döma någon av dem till påföljd. Tingsrätten meddelade därför påföljdseftergift.

Vad avsåg företagsbot gjorde åklagaren gällande att tryckeriföretaget inte gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga de mutbrott i näringsverksamhet som hade begåtts av anställda vid företaget. Detta genom att inte implementera de riktlinjer och föreskrifter som bolaget haft för att förebygga mutbrott hos de anställda på så sätt att de haft god kännedom om dessa och förståelse för hur de skulle efterlevas. Som alternativ grund menade åklagaren att det mutbrott som begåtts av chefen, begåtts av denne i rollen som chef över serviceenheten och att denne på grund av sin ställning haft ett särskilt ansvar för tillsyn och kontroll över att enhetens kundaktiviteter utfördes med iakttagande av bolagets interna regelsystem.

I fråga om ansvar på den första grunden konstaterade tingsrätten att det inom tryckeriföretaget funnits omfattande riktlinjer och föreskrifter av betydelse för arbetet mot mutor och korruption, bland annat en uppförandekod, representationspolicy, visselblåsarpolicy, verksamhetspolicy och en ”antimutchecklista”. Av flera av dokumenten framgick uttryckligen att det endast undantagsvis var tillåtet att erbjuda representation till offentliga tjänstemän och att det i dessa fall krävdes godkännande från ekonomichefen. Tingsrätten menade, i motsats till åklagaren, att tryckeriföretagets kontrollverktyg för uppföljning och säkerställande av implementeringen av aktuella regler och riktlinjer sammantaget var tillräckliga. Det genomfördes bland annat utbildningar på området och företaget hade även en enhet som arbetade med regelefterlevnad.

Tingsrätten gick därefter över till att pröva om förutsättningar förelåg att döma ut företagsbot på den alternativa grunden. Tingsrätten konstaterade här att chefen för serviceenheten haft en sådan ställning att denne omfattades av aktuell bestämmelse. Bland annat hade denne haft ansvar för att leda enligt tryckeriföretagets ledarskapsfilosofier, att agera utifrån företagets verksamhetspolicy, följa fastställda policys och arbetsrutiner samt att genomföra årliga medarbetarsamtal. Därtill hade chefen haft en attesträtt om 50 000 kr, ett belopp som tingsrätten bedömde som relativt högt, vilket talade för att denne haft ett sådant särskilt ansvar som krävs enligt den alternativa bestämmelsen. Enligt tingsrättens mening förelåg därför förutsättningar att döma ut företagsbot på den grunden att chefens mutbrott begåtts av denne i sin roll som chef och att denne därvid haft ett särskilt ansvar för tillsyn och kontroll över att kundaktiviteter utfördes med iakttagande av bolagets interna regelsystem. Företagsbotens belopp bestämdes till 30 000 kr.