Tingsrätten dömer fotbollsspelare för givande av muta avseende matchfixning

Södertälje tingsrätt, dom 2018-09-06 i mål nr B 897-18

Efter en fotbollsmatch som var föremål för vadhållning hos ett spelbolag misstänkte tränaren för ena laget att flera av lagets spelare hade underpresterat och att detta kunde bero på ”matchfixning”. Vid enskilda samtal med spelare i laget förstärktes tränarens misstankar efter uppgifter om att två av lagets pelare hade erbjudit en annan spelare i laget pengar för att ”lägga sig” i matchen. När tränaren därefter anmälde händelsen till Svenska fotbollsförbundet avsatte styrelsen för fotbollslaget tränaren omedelbart.

Åklagaren väckte åtal mot de två spelarna som påståtts ha erbjudit pengar och yrkade på ansvar för i första hand givande av muta och i andra hand medhjälp till givande av muta.

Tingsrätten konstaterade inledningsvis att det utgör mutbrott att ge eller erbjuda en otillbörlig förmån till den som är deltagare i en tävling som är föremål allmänt anordnad vadhållning om förmånen ges för deltagarens fullgörande av uppgifter vid tävlingen. Tingsrätten konstaterade också att det för straffansvar inte krävs att motparten kan straffas för tagande av muta genom att ha tagit emot eller accepterat en otillbörlig förmån. Att däremot medvetet underprestera utan några förmåner involverade är inte straffbart, utan enligt tingsrätten enbart dålig moral.

Frågan i målet var om de åtalade spelarna hade erbjudit eller gett en otillbörlig förmån till en lagkamrat för att denne skulle ”lägga sig”. Tingsrätten fann trots spelarnas nekande att så var fallet, bland annat med hänvisning till bevisning med inspelade samtal mellan spelarna och deras tränare, samt att en utredning från Svenska Spel indikerade matchfixning, bland annat för att den ena spelarens syskon hade satsat pengar på motståndarlaget i den aktuella matchen.

Vid påföljdsbedömningen framhöll tingsrätten att spelarna gjort sig skyldiga till ett allvarligt brott eftersom det är ägnat att minska allmänhetens förtroende för idrottstävlingar/fotbollsmatcher och de spelföretag som tillhandahåller vadslagning på idrottsresultat. Straffvärdet var därför högre än på bötesnivå. Eftersom de båda var ostraffade och lever under välordnade förhållanden blev påföljden villkorlig dom. Tingsrätten tog vidare hänsyn till att spelarna sannolikt skulle komma att avstängas från deltagande i tävling och uppvisning samt utövande av uppdrag inom samtliga idrotter. Det förelåg därför särskilda skäl att frångå huvudregeln om att förena den villkorliga domen med böter.