Tingsrätten dömer tre personer för mutbrott i samband med inköp av värdepapper till en fond för svenska pensionssparare

Stockholms tingsrätt, dom 2020-04-17 i mål nr B 9735-17

Bakgrund

Ett fondbolag hade fonder inom ramen för premiepensionssystemet och förvaltade därmed pensionssparares pengar. Ägaren till fondbolaget beslutade att inom en av dessa fonder introducera en ovanlig, amerikansk form av värdepapper till den svenska marknaden. Värdepappret såldes inte på reguljära marknader och hade den lägsta och mest riskfyllda kreditklassningen.

Fondbolagets ägare köpte, via ett annat helägt bolag, in värdepappren. Dessa såldes sedan med hjälp av en mellanhand till fondbolaget. På fondbolagets sida ansvarade en fondförvaltare, tillika extern vd, för inköpen av värdepappren även om själva köpen gjordes av andra anställda i fondbolaget efter fondförvaltarens godkännande.

Försäljningspriset till fondbolaget för värdepappren var ett överpris. De hade av fondbolagets ägare köpts för drygt 23 miljoner dollar och såldes vidare till fondbolaget för ungefär 54 miljoner dollar. Transaktionerna med värdepappren från fondbolagets ägare till fondbolaget med provisionsupplägg till mellanhanden och fondförvaltaren pågick under cirka ett års tid.

Mellanhanden liksom fondförvaltaren fick provision för förmedlingen respektive köpen av värdepappren. Fondförvaltaren tog emot sin provision via ett nystartat bolag registrerat i ett skatteparadis. Den totala provisionen till fondförvaltaren uppgick till drygt 4,5 miljoner kr. Provisionen till fondförvaltaren betalades till hälften av ägaren och till hälften ur mellanhandens provision. Fondbolagets styrelse var inte informerad om provisionen till fondförvaltaren.

Fondbolagets ägare och mellanhanden åtalades för givande av muta. Fondförvaltaren åtalades för tagande av muta. Samtliga åtalades samtidigt för ytterligare ekonomisk brottslighet. I målet var ytterligare en person åtalad för ekonomisk brottslighet, dock ej mutbrott.

Tingsrättens bedömning

Den fråga som tingsrätten prövade var om provisionerna till fondförvaltaren för att denne skulle köpa in vissa värdepapper var att se som en muta. Inledningsvis konstaterade tingsrätten att provisionen utgjorde en förmån och att den hade ett samband med fondförvaltarens tjänst. Tingsrätten framhöll här att det var en förutsättning för fondbolagets ägares möjlighet att göra vinst på de i målet aktuella värdepappren att dessa köptes in av fondbolaget.

Vid bedömningen av om förmånen skulle ses som otillbörlig noterade tingsrätten, med hänvisning till förarbeten och praxis från Högsta domstolen, att en transaktion som objektivt sett har förutsättningar att påverka utförandet av vissa uppgifter eller uppfattas som en belöning för hur vissa uppgifter utförs är otillbörlig. Detsamma gäller om förmånen har en tydlig och konkret inriktning på att belöna eller påverka ett pliktstridigt agerande.

Domstolen framhöll vidare att det för straffrättsligt ansvar inte krävs att givaren och mottagaren själva anser att sitt handlande är otillbörligt utan det är tillräckligt att de känt till de faktiska och rättsliga omständigheter som är av betydelse för att avgöra om det skett en brottslig gärning.

Tingsrätten ansåg det styrkt att fondförvaltaren på grund av den mottagna provisionen köpt in värdepapper som inte låg i det intresse som han var satt att förvalta, nämligen fondandelsspararnas och därmed pensionsspararnas gemensamma intresse. Fondförvaltaren agerade dessutom i strid med sin skyldighet som förvaltare för ett fondbolag inom premiepensionssystemet att utföra sitt uppdrag med omsorg och fackmannamässigt. Provisionen syftade därmed till att påverka eller belöna ett pliktstridigt handlande och var otillbörlig. Enligt tingsrätten var det styrkt att fondbolagets ägare och mellanhanden gemensamt och i samförstånd betalat provisionen till fondförvaltaren och alltså att de gjort sig skyldiga till givande av muta.

I fråga om fondförvaltaren konstaterade tingsrätten att provisionen utgjort en otillbörlig förmån samt att förvaltaren måste ha varit medveten om att den betalades ut för genomförandet av en pliktstridig handling. I den bedömningen beaktade tingsrätten bland annat att fondförvaltaren hade insikt om att det förelåg en beaktansvärd risk för dels att de amerikanska värdepappren köptes in till ett mycket betydande överpris, att fonden gick med förlust varje månad och att värdepappren hade dålig likviditet. Det kunde enligt tingsrätten inte finnas någon annan anledning till inköpen av värdepappren enligt provisionen. Fondförvaltaren ansågs därför ha uppsåt till att ta emot en förmån för att påverka eller belöna ett pliktstridigt agerande och därmed gjort sig skyldig till tagande av muta.

Tingsrätten bedömde mutbrotten som grova. I den bedömningen tog domstolen hänsyn till att mutan avsett ett betydande värde, utbetalningarna av provisionen skett under mer än ett års tid och att detta påverkat flera inköp till stora värden samt att mutan varit av särskilt farlig art eftersom brottsligheten riktats mot premiepensionssystemet som utgör ett centralt samhällssystem. Tingsrätten tog också hänsyn till att brottsligheten orsakat Pensionsmyndigheten stor skada.

Fondbolagets ägare dömdes för bland annat grovt givande av muta till sju och ett halvt års fängelse, utvisning, näringsförbud och att betala drygt 235 miljoner kr som förverkat utbyte av brott. Mellanhanden dömdes för bland annat grovt givande av muta till fängelse i sex år och nio månader samt näringsförbud och att betala drygt 72 miljoner kr som förverkat utbyte av brott. Fondförvaltaren dömdes för grovt tagande av muta och ett ytterligare brott till fängelse i fem år. Även fondförvaltaren ålades näringsförbud och dömdes också att betala den mottagna mutan – provisionen om drygt fem miljoner kr – till staten som förverkat utbyte av brott.