Tingsrätten frikänner f.d. vårdpersonal i mål gällande testamentariskt förordnande

Stockholms tingsrätt, dom 2016-03-09, i mål nr B 2964-15

En undersköterska (X) kom under anställning vid vårdboende i kontakt med vårdtagaren Y. En tid efter att anställningen hade avslutats bevittnade X undertecknandet av Ys testamente i vilket det angavs att X skulle motta 200 000 kr. Efter Ys bortgång betalades dessa pengar ut till X.

Åklagaren yrkade ansvar å X för tagande av muta, 10 kap. 5a § brottsbalken. Tingsrätten frikände den tilltalade.

Bakgrund

X var under perioden maj 2010 till maj 2011 anställd som undersköterska vid ett vårdboende och kom då i kontakt med Y. Enligt den tilltalade själv och andra vittnen i målet hade X och Y utvecklat en nära relation till varandra efter det att anställningen på vårdboendet hade avslutats. I mars 2013, drygt två efter att anställningen hade avslutats, bevittnade X och tre andra vittnen undertecknandet av Ys testamente. I testamentet angavs att X skulle motta 200 000 kr efter Y. Y avled i april 2013 och i november samma år betalades 200 000 kr ut till X.

Vad som framkom om X och Ys relation

X uppgav huvudsakligen följande i målet. X lärde känna Y när hon arbetade vid boendet. Efter att hon slutade tog Y kontakt med henne och de fortsatte att ha en tät kontakt tills det att Y gick bort. De utvecklade en väldigt nära relation i samband med att X väninna och mormor gick bort och X beskrev Y som en ”extramormor”. Relationen var ömsesidig och Y pratade om sina problem med X och uppgav denne som närstående vid Ys kontakter med sjukvården. De hördes dagligen per telefon och de träffades cirka två gånger per vecka. Y ville att X skulle ärva efter henne men X tackade nej flera gånger. Detta sårade dock Y så pass mycket att X till slut accepterade arvet.

Vittnen i målet lämnade i allt väsentligt överensstämmande berättelser. Av dessa framgick att det var Y som initierade kontakten med X efter att denne hade avslutat sin anställning, att Y var ett stöd för X när denne genomgick en svår period i livet, att de utvecklade en nära och ömsesidig relation samt att de hade kontinuerlig kontakt per telefon och träffades ofta. Därtill framgick att X hade tackat nej till arvet men att detta hade sårat Y varpå X till slut accepterade förordnandet.

Ansvar för tagande av muta

Den bestämmelse som var aktuell i målet var 10 kap. 5 a § brottsbalken, tagande av muta.

Av paragrafen framgår bl.a. att en arbetstagare som tar emot en otillbörlig förmån för utövningen av anställningen döms för tagande av muta. Av paragrafens andra stycke framgår att också arbetstagare som tar emot en belöning för anställningens utförande, efter det att anställningen har upphört, döms för samma brott.

Tingsrätten noterade att det saknar avgörande betydelse om anställningsförhållandet fortfarande pågår eller har upphört. Kärnfrågan i målet var därför vilket eventuellt samband som fanns mellan det testamentariska förordnandet om 200 000 kr och X tjänst vid vårdboendet. I rättspraxis har uttalats att när en arbetstagare får egendom testamenterad till sig efter det att arbetstagarens anställning har upphört krävs det att det föreligger alldeles speciella förhållanden för att egendomen inte ska anses utgöra belöning för utövandet av tjänsten (se Högsta domstolens avgörande NJA 1987 s. 604).

Tingsrätten ansåg att den information som framkommit från vittnen och skriftlig bevisning i målet visade att X och Y hade utvecklat en nära relation efter det att X anställning hade avslutats. Domstolen ansåg därför att pengarna som X hade fått genom testamentet var en följd av denna nära vänskapsrelation och alltså inte en belöning för X tjänsteutövning. Åtalet om tagande av muta avslogs därför.