Tjänsteman utövade påtryckning på konsultföretag där hustrun var anställd

Hovrätten för Västra Sverige, avd 3, rotel 33, mål nr B 3069-02/2003 och Karlstads tingsrätt, mål nr B 1036-01/2002

En tjänsteman vid en statlig myndighet var projektledare med upphandlingsansvar och hade därigenom kontakter med olika konstruktionsföretag som fungerade som konsulter. Vid ett av konsultföretagen var hans hustru anställd. Hustrun var varslad om uppsägning och tjänstemannen utövade påtryckning mot företaget i syfte att hustrun skulle få behålla sitt arbete. Tjänstemannen dömdes för mutbrott.

En tjänsteman vid en statlig myndighet var projektledare med upphandlingsansvar och hade därigenom kontakter med olika konstruktionsföretag som fungerade som konsulter. Vid ett av dessa konsultföretag arbetade tjänstemannens hustru som arkitekt. Under våren 2000 varslades hustrun tillsammans med flera andra anställda om uppsägning. Med anledning härav skrev tjänstemannen ett brev till företaget med bl.a. formuleringen: ”Det säger ju sig självt, att jag personligen inte kan uppbåda någon större entusiasm att styra uppdrag till X (företagets namn, anm.) (som jag upplever att jag ganska framgångsrikt har gjort under ett stort antal år!) om Y (hustruns namn, anm.) tvingas sluta!!.” Brevet överlämnades till företagets VD någon gång i oktober eller november år 2000. Enligt åtalet ansågs därigenom tjänstemannen ha hotat att inte ge några fler uppdrag till företaget om inte frågan om hustruns anställning vid företaget löstes.

En begäran om att hustrun skulle få behålla sitt arbete, ansågs av TR i sig vara en förmån av sådan beskaffenhet att den kan utgöra muta. Beträffande frågan om sambandet mellan mutan och arbetstagarens tjänsteutövning fann TR att den tjänsteutövning respektive den verksamhet som mutan avsett att påverka i detta fall, varit fördelningen av uppdrag på olika företag. Rutinerna var sådana att projektledaren föreslagit ett företag som skulle passa för uppdraget. Sedan projektledarens chef tillstyrkt förslaget har inköpsenheten ansvarat för själva upphandlingen. Oftast valdes det företag som projektledaren föreslagit. Redan härav fann TR att tjänstemannen åtminstone indirekt kunnat påverka vilka företag som skulle erhålla uppdrag av myndigheten. TR fann det vara uteslutet att tjänstemannen skrivit brevet i egenskap av privatperson utan som arbetstagare på myndigheten.

Utöver den enligt ovan återgivna meningen angav tjänstemannen i brevet flera olika projekt som hustrun skulle kunna delta i samt även ett antal andra projekt som skulle kunna tillfalla företaget i framtiden. Han påpekade vidare det okloka i att låta hustrun sluta när hon inom överskådlig tid skulle kunna tillföra företaget ett ekonomiskt överskott. De återgivna delarna i brevet talade för att tjänstemannen satt den framtida fördelningen av konsultuppdrag till företaget i samband med att hustrun skulle få behålla sin anställning. Brevet uppfattades således av TR som en begäran om muta. Enligt tjänstemannen var hans avsikt med brevet att formulera argument för företaget att behålla hustrun som anställd. Meningen var att mottagaren av brevet skulle kunna lägga fram dessa argument för företagets huvudägare, så att denne skulle återta uppsägningarna. Detta skulle ha skett i överenskommelse med mottagaren av brevet. Denne förnekade dock denna överenskommelse och TR menade att om det endast rört sig om att tillhandahålla ekonomiska argument för ägaren borde framtida uppdrag för företaget inte i så stor utsträckning satts i samband med att just hustrun skulle få stanna vid företaget.

TR ansåg att tjänstemannens verkliga avsikt med brevet varit att förmå företaget att återta uppsägningen av hustrun. Tjänstemannen dömdes för mutbrott till villkorlig dom och 60 dagsböter. Vid bedömning av straffvärdet talade i skärpande riktning att tjänstemannen haft en ansvarsfull ställning vid en statlig myndighet. Därför bestämdes påföljden till villkorlig dom. Med hänsyn till att mannen skiljdes från sina arbetsuppgifter med anledning av brottet utdömdes dock ett lägre bötesstraff än vad annars blivit fallet.

HovR fastställde TR:s dom.