Tingsrätt dömer för mutbrott med anledning av bjudresa och fakturerade arbeten

Luleå Tingsrätt, dom 2018-01-16 i mål nr B 2479-16 

Fastighetsansvarig vid ett företag åkte vid ett tillfälle på en resa till Köpenhamn med två personer anställda av företagets underentreprenörer. Resan planerades och bokades genom den fastighetsansvariges barns bolag och fakturerades sedan underentreprenören genom barnets bolag. Vid senare tillfälle mottog den fastighetsansvarige två betalningar på sammanlagt 93 125 kronor från underentreprenören, också dem efter fakturor utställda av den fastighetsansvariges barns bolag. Enligt fakturorna avsåg dem grävarbeten för underentreprenörens räkning utförda av en grävmaskin hyrd från barnets bolag.

Åklagaren yrkade på ansvar för mutbrott för fastighetsägaren samt de anställda hos underentreprenören och för medhjälp till mutbrott för fastighetsägarens barn.

Parterna förnekade alla brott.

Angående resan uppgav parterna att den vidtagits för att reda ut problem som uppstått i affärsförhållandet mellan företagen som var tvungna att lösas då samarbetet mellan de två företagen annars skulle komma att upphöra. Angående fakturorna hade parterna vaga minnesbilder angående vad för grävarbeten som utförts. Parterna framhöll att beställande av grävarbetena och hyran av grävmaskinen skett genom den fastighetsansvarige. Den fastighetsansvarige uppgav att denne hållit i kontakterna mellan dennes barn och underentreprenören då underentreprenören inte haft barnets kontaktuppgifter.

I tingsrätten hördes säkerhets- och regionchefen hos underentreprenören, som framhöll att denne varken underrättats om Köpenhamnsresan eller fått information om att problem förelegat mellan de två företagen. Säkerhets- och regionchefen uppgav också att företaget, efter att ha utfört en egen utredning, inte funnit några underlag för grävarbetena och att företaget dessutom alltid brukade anlita ett annat bolag för sådana arbeten.

Tingsrätten fann gällande Köpenhamnsresan att om affärsproblematik av så allvarlig grad att affärsrelationen varit hotad hade funnits så skulle dessa rimligen varit kända även högre upp i företagens respektive organisationer. Att säkerhets- och regionchefen vid underentreprenören inte hade känt till några problem och att resan företagits utan att denne tillfrågats eller underrättats, stred dessutom mot företagets beslutshierarki och utbildningspolicy. Tingsrättens fann därför att det varit fråga om en s.k. bjudresa för rekreation på initiativ av fastighetsansvarig vid underhållsföretaget, där dennes barn genom sitt bolag hjälpt till genom anordnandet av resan och utställandet av faktura.

Gällande de två fakturorna avseende grävarbeten fann tingsrätten, trots att händelserna låg flera år bakåt i tiden, att de ändå för de tilltalade måste ha framstått som två specifika händelser som hållits vid liv genom företagens internutredningar, polisens förundersökning och åtalet och att det därför framstod som märkligt att de tilltalade hade så vaga minnesbilder. Invändningen att den fastighetsansvarige agerat kontaktförmedlare mellan underentreprenören och sitt barns bolag bedömdes av tingsrätten som en påhittad förklaring med tanke på nutida kommunikationsmedel.

Tingsrätten dömde de två anställda hos underentreprenören för givande av muta, fastighetsansvarig vid underhållsföretaget för tagande av muta och dennes barn som var ägare till bolaget till medhjälp till tagande av muta. Vid påföljdsbedömningen tog tingsrätten viss hänsyn till att de tilltalade blev av med sina anställningar samt att händelserna skett för flera år sedan. Fastighetschefen, dennes barn och den ena anställda hos underentreprenören dömdes till villkorlig dom med dagsböter, medan den andra anställda hos underentreprenören dömdes till enbart dagsböter.

Fastighetschefen ålades också att betala tillbaka värdet av Köpenhamnsresan till staten såsom föverkat utbyte av brott.

Fastighetschefens barns bolag ålades en företagsbot om 100 000 kronor.