Rättsfall

Hovrätten fastställer tingsrättens dom i fråga om mutbrott och bestickning

29 maj 2015

Svea hovrätt, dom 2015-05-29 i mål nr B 2213-14

Efter att sex personer dömts för mutbrott respektive bestickning i tingsrätten överklagades domen till Svea hovrätt.

 

Bakgrunden till det aktuella målet rör förmåner som lämnats av två arbetstagare inom ett företag (X och Y) och mottagits av fyra kommunalt anställda (A, B, C och D). Förmånerna bestod bland annat av middagar, biljetter till Melodifestivalen och biljetter till ishockeymatcher. Även familjemedlemmar till de kommunalt anställda drog nytta av förmånerna vid vissa tillfällen. Mellan kommunen och företaget, som var verksamt inom byggsektorn, fanns ett avtal om utförandeentreprenad med funktionsansvar gällande underhåll och drift av vägar. Både kommunen och företaget hade policys avseende mutor och andra otillbörliga förmåner, och samtliga åtalade bestred ansvar för brott vid tingsrätten.

Tingsrätten tillämpade reglerna kring mutbrott i brottsbalken i dess lydelse före 1 juli 2012. Domstolen fann att samtliga tilltalade omfattades av den personkrets som kan fällas till ansvar för mutbrott, att det funnits ett tydligt tjänstesamband och att förmånerna, på grund av deras värden och karaktär, varit otillbörliga. De åtalade dömdes därför i enlighet med åklagarens yrkanden till ansvar för mutbrott (A, B, C och D) samt för bestickning (X och Y).

Tre av de kommunalt anställda (A, B och D) samt de två företagsanställda arbetstagarna (X och Y) överklagade domen till Svea hovrätt och yrkade att de respektive åtalspunkterna mot dem skulle ogillas. Hovrätten resonerade som följer.

Lagstiftningen kring mutbrott syftar till att förhindra ageranden som leder till att allmänhetens förväntningar på saklighet och opartiskhet rubbas. Detta gäller i synnerhet när det är fråga om offentlig förvaltning. För att ett mutbrott ska föreligga förutsätts att förmånen är för arbetstagarens tjänsteutövning; det ska alltså finnas ett tjänstesamband. Vidare krävs att förmånen bedöms vara otillbörlig, vilket den gör om den objektivt sett är ägnad åt att påverka en arbetstagares tjänsteutövning. Någon fixerad värdegräns rörande en förmån finns inte. Beträffande otillbörligheten av en förmån är det inte gärningsmannens egen uppfattning om vad som är otillbörligt eller inte som blir avgörande. Vidare konstaterade hovrätten att vem som helst kan göra sig skyldig till bestickning då detta brott inte försetts med något specialsubjekt. Slutligen påpekades att när det gäller mottagande av en otillbörlig förmån för annan krävs inte för ansvar ett rent fysiskt mottagande för vidarebefordran till tredje man. Ansvar för mutbrott inträder också om befattningshavaren känner till att förmånen kommit tredje man till handa och om han eller hon uttryckt sitt godkännande eller på något sätt aktivt verkat för mottagandet.

Hovrätten fann att A, såsom förvaltningschef i kommunen, samt B och D, vilka haft ett betydande inflytande avseende entreprenadavtalet, innehaft sådana yrkesroller att förmånerna varit olämpliga att ta emot. Förmånerna var av sådan karaktär att de inte kan anses ha utgjort ett motiverat led i affärsrelationen. Hovrätten fastställde därför tingsrättens dom beträffande A, B och D och dömde samtliga till ansvar för mutbrott enligt 20 kap 2 § 1 st brottsbalken i dess lydelse före 1 juli 2012.

Beträffande X och Y gjorde hovrätten samma bedömning som tingsrätten. Hovrätten påpekade att det faktum att vissa av förmånerna, såsom biljetterna till Melodifestivalen, varit påkallade av deras chefer inte fråntog X och Y straffansvar. Hovrätten fastställde därför tingsrättens dom och dömde X och Y till ansvar för bestickning enligt 17 kap 7 § 1 st brottsbalken i dess lydelse före 1 juli 2012.

Tingsrätten hade som påföljd för bestickning dömt; X till 60 dagsböter å 450 kr och Y till 80 dagsböter å 410 kr samt som påföljd för mutbrott; A till 70 dagsböter å 570 kr, B till 80 dagsböter å 130 kr och D till 30 dagsböter å 120 kr.

För en längre sammanfattning av tingsrättens dom, se dom 2014-02-04 i mål nr B 1718-12 i rättsfallsbanken hos Institutet Mot Mutor.