Hovrätten fastställer tingsrättens dom i fråga om muta i samband med offentlig upphandling

Svea hovrätt, dom 2023-05-17 i mål B 968–22

Ett svenskt transportbolag deltog som ett av tre bolag i ett konsortium i en upphandling för ett infrastrukturprojekt avseende tågräls i Azerbajdzjan 2013. Som en del i sammanslutningen valdes även ett lokalt bolag in då transportbolaget sökte en lokal samarbetspartner i Azerbajdzjan för att utföra delar av arbetet i projektet. Konsortiet vann upphandlingen och ett avtal tecknades mellan dem och azerbajdzjanska järnvägsmyndigheten.

Världsbanken, som beviljat finansiering till det azerbajdzjanska infrastrukturprojektet, fattade misstankar om att allt inte hade gått rätt till. De menade att konsortiet hade fått konfidentiell information under upphandlingen samt att företrädare för transportbolaget misstänktes ha samarbetat med företrädare för järnvägsmyndigheten för att vinna upphandlingen. Detta resulterade bland annat i att direktören för det svenska transportbolaget åtalades för grovt mutbrott.

Enligt åklagaren uppfyllde det lokala bolaget inte de krav järnvägsmyndigheten hade ställt på leverantörerna i upphandlingen. Trots detta behöll transportbolaget dem som partner i konsortiet och avtalet som tecknades mellan dem innebar att det lokala bolaget skulle få 100 MUSD som ersättning för sin del i projektet. Företrädaren för det lokala bolaget var även chef för järnvägsmyndighetens infrastrukturavdelning och hade således möjlighet att påverka upphandlingsprocessen. Åklagaren menade att företrädare för transportbolaget, inklusive direktören, visste att en förutsättning för att vinna upphandlingen var att ta in det lokala bolaget i konsortiet. Direktören hade godkänt och känt till under vilka förutsättningar som man skulle vinna upphandlingen. Den otillbörliga förmånen bestod enligt åklagaren av erbjudande om partnerskap i konsortiet med därtill följande möjligheter att ta del av intäkter till följd av ett kontrakt med järnvägsmyndigheten.

Tingsrätten ogillade åtalet då det inte ansågs styrkt att förmånen var otillbörlig. Åklagaren överklagade tingsrättens dom och yrkade på att direktören i första hand skulle dömas för grovt givande av muta, i andra hand för medhjälp alternativt anstiftan till grovt givande av muta.

I motsats till tingsrätten bedömde hovrätten att förmånen objektivt sätt utgjort en otillbörlig förmån. I denna bedömning tillmättes förmånens höga värde stor betydelse. Hovrätten beaktade även att förmånen lämnats inom ramen för offentlig upphandling, vilket är en särskilt skyddsvärd process kopplat till allmänhetens förtroende. Förmånen hade dessutom lämnats till en chef på järnvägsmyndighetens infrastrukturavdelning, som vid tidpunkten då konsortiet lämnade in sitt anbud inofficiellt även företrädde det lokala bolaget. Denne hade således suttit på dubbla stolar. Hovrätten menade mot bakgrund härav att denne haft en uppenbar möjlighet att påverka upphandlingen till förmån för konsortiet.

Hovrätten konstaterade vidare i sammanhanget att det lokala bolaget inte uppfyllde de ekonomiska krav som järnvägsmyndigheten ställde på varje bolag i ett konsortium. Någon rimlig förklaring hade enligt hovrätten inte lämnats till varför transportbolaget, med den vetskapen, ändå valt att ingå konsortium med just denna samarbetspartner.

Däremot menade hovrätten att direktören inte kunde hållas ansvarig för händelserna eftersom det inte var visat att denne haft en sådan roll vid anbudsförfarandet eller på något annat sätt vidtagit åtgärder för att utlova, erbjuda eller lämna den otillbörliga förmånen. Åklagarens yrkande om att direktören skulle dömas för grovt givande av muta ogillades därför.

Vad avsåg yrkandena om medhjälp alternativt anstiftan till grovt givande av muta, vilka yrkanden inte varit föremål för prövning i tingsrätten, ansåg hovrätten inte att det var visat att direktören haft sådan kännedom om vad som försiggick vid upphandlingen att denne kunde hållas ansvarig för medhjälp till brott. Hovrätten ansåg heller inte att direktören kunde dömas för anstiftan då det i målet inte framkommit något som talade för att direktören förmått någon annan att muta chefen vid järnvägsmyndigheten.

Mot bakgrund av ovanstående fastställde hovrätten tingsrättens dom.

Läs mer om tingsrättens bedömning här.